Parlamentet i Storbritannien har två kamrar, det folkvalda ledamöterna i underhuset och de särskilt utsedda ledamöterna i överhuset. En ny vallag har antagits som i framtiden innebär femåriga fasta mandatperioder och nästa val blir den 7 maj 2015.

Val till underhuset sker i 650 enmansvalkretsar vilket ger de största partierna en övervikt i mandat jämfört med andelen röster. Den brittiska politiken har därmed dominerats av de två stora partier, de konservativa Tories och socialdemokratiska Labour. Under en lång period har majoriteten och makten växlat mellan Tories och Labour. Systemet har utsatts för kritik framför allt från det liberaldemokratiska partiet som fått allt för få mandat i förhållande till antalet röster.

Parlamentsvalet i maj 2010 blev en förlust för regeringspartiet Labour. De konservativa med 36 procent av rösterna tvingades dock att bilda en koalitionsregering med liberaldemokraterna som fick 23 procent av rösterna och som nu efter många år i opposition därmed tagit en plats i regeringen. Regeringen leds av de konservativas ledare David Cameron.

Andelen kvinnliga ledamöter  i underhuset är endast 22 procent och i överhuset är det 20,1 procent. Skottland, Nordirland och

Wales, men inte England, har ett långtgående självstyre med egna regionala parlament. Storbritannien är idag EU:s tredje största ekonomi.

Den ekonomiska tillväxten var stabil under flera år. Finanskrisen gav dock en negativ tillväxt för både 2008 och 2009. Från 2010 återhämtade sig ekonomin  igen men tillväxten i BNP blev  bara 0,7 procent 2011. Arbetslösheten har stigit och värst drabbas ungdomarna. Arbetslösheten fortsätter att vara hög under 2011 på totalt 8,0 procent och hela 21,1 procent för ungdomar.

Krisen bidrog till en kraftig försämring av de offentliga finanserna. Budgetunderskottet 2011 uppgick till 8,3 procent. Storbritannien är trots detta ett av de rikaste EU-länderna med en köpkraft per person som är 12 procent högre än genomsnittet i EU.