Replik: Mardrömmar kan bli verklighet

För att väcka Hamilton ur hans idealistiska federativa drömmar kan jag inte underlåta att använda ett provokativt uttryck: Jag är övertygad om att Hamilton lika litet som jag vill öppna vägen för ett ”Eurostapo”. Men mardrömmar kan bli verklighet, om man inte tänker till i tid! Det skriver Margit Gennser (m) i en replik till Carl B Hamilton (fp).

Innebär EUs förslag till ny grundlag ett brott mot vår egen konstitutions grundläggande princip om folksuveränitet? Om detta är Carl B Hamilton och jag gravt oeniga.

Samlad bedömning krävs
För att få svar på denna fråga måste en bedömning göras av alla förändringar som gjorts i samband med EU-medlemskapet och RF:s grundläggande krav på folksuveränitet. Även regeringen anser att en samlad bedömning måste göras. I sin skrivelse till riksdagen om konventets förslag till ett nytt konstitutionellt avtal konstateras att (man måste beakta) ”de samlade effekterna av konventets förslag, i
förening med vad som tidigare har överlåtits (och om detta ) är förenligt med 10 kapitlet 5§ första stycket i RF.”
Vidare påpekas i skrivelsen att nyheter i EU-konstitutionen är att nuvarande tredje pelaren som bl a gäller polis och straffrätt, blir föremål för gemensamt beslutsfattande, dvs ett överförande av beslutsrätt till EU. Samma gäller flexibilitetsklausulen och att majoritetsbeslut blir huvudregel i ministerrådet.

Regeringen gör ingen samlad bedömning
Regeringen underlåter emellertid att göra en samlad bedömning trots att man tidigare betonat vikten av detta. Nyheterna i fördraget räknas upp kortfattat och sedan konstateras utan motivering att detta inte strider mot regeringsformen. Denna kritik återfinns i juristprofessorn Tomas Bulls bidrag i SIEPS 2004:3-7 En konstitution för Europa (s 184-185).

”The devil is in the details”
En förändring i det juridiska systemet kan få mer vittgående effekter än vad som är direkt synliga. Jag har ofta i riksdagsdebatter använt uttryckt ”the devil is in the details” samt att ”helheten ofta är mer än delarna” för att peka på hur viktigt det är att granska lagförslag in i minsta detalj samtidigt som förslagen i sin helhet måste beaktas.
Hamilton ser inte eller vill inte se problemet att de förändringar som
följer av EU-konstitutionen och en rad tidigare beslut och handlingar
innebär att EUs maktövertagande sammantaget kan förändra ”statsskickets grunder”.

En juridisk federation
Om EU utvecklas till en federation uppstår en konflikt med RFs
grundläggande paragraf om folksuveränitet. EU-rättens utveckling, dess
rättsordning samt dess gemensamma institutioner är federala, därför att
de ”slår ut” nationella regler och ger EU sanktionsrätt. Unionen är
således en juridisk federation, vilket Tysklands Europaminister Hans
Martin Bury har konstaterat. Men är inte också den politiska
utvecklingen federativ?

Allvarligt ingrepp i suveräniteten
Redan i dag finns det många områden som vår regering och riksdagen inte
längre kan påverka. En av de allvarligaste ingreppen finner vi på
straffrättens/kriminalpolitikens område. Genom den gemensamma
arresteringsordern kan Sverige som suverän stat inte längre skydda sina
medborgare mot rättsprinciper som vi finner felaktiga och/eller
främmande. Att EU-polis ska få använda hemlig avlyssning i Sverige vad
gäller telefon, e-post etc är ett oerhört långtgående ingrepp i svenska
medborgares rättsskydd, en verklig medborgarfråga.

”Eurostapo”
För att väcka Hamilton ur hans idealistiska federativa drömmar kan jag
inte underlåta att använda ett provokativt uttryck: Jag är övertygad om
att Hamilton lika litet som jag vill öppna vägen för ett ”Eurostapo”.
Men mardrömmar kan bli verklighet, om man inte tänker till i tid!
Unionspolitiken berör numera en rad av nationalstatens kärnområden -
straffrätten, polisen men också utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta
visar att både den rättsliga och politiska utvecklingen varit federal
och att EU-konstitutionen berör principerna för statsskicket.

Statskupp i lagliga former
Om riksdagen vill arbeta för en sådan utveckling, står det dem fritt. De
kan ändra grundlagen och ta bort bestämmelserna om folksuveränitet, dvs
att all makt ska utgå från folket. Men de kan inte både anta EUs
konstitutionen och låta bli att ändra grundlagen. Det är ett så grovt
regelbrott att jag dristat mig att kalla det en statskupp i lagliga former.

M och fp tappar sin trovärdighet
Men varför vågar inte Hamilton föreslå det logiska steget utan i stället
hymlar om att EUs konstitution inte påverkar oss? Jo, för då kommer
folkomröstningsfrågan upp. En minoritet i riksdagen kan rösta fram en beslutande folkomröstning. Folkpartiet och moderaterna slogs för denna paragraf på 70-talet.
Dagens fp och m har tydligen helt tappat intresset för minoritetsskydd för grundlagen. Ser inte partiledningarna att de tappar sin trovärdighet när det gäller att skydda ”the rule of law”?
Folkomröstningar uppfattas tydligen som farliga för etablissemanget och det var EMU-omröstningen och det visar dagens bekymrade Chirac. Men varför är medborgarna klart skeptiska till EUs utveckling, medan politiker och byråkrater inte kan trumfa igenom förändringar snabbt nog?

Välbetald överklass av politiker
Public choice - egenintresset - ger som vanligt förklaringen. EU skapar en synnerligen välbetald överklass av politiker/byråkrater, som vanligt folk får försörja men vars maktutövning de inte kan påverka.
Hamilton bör därför inte vara en av de 349 som trumfar igenom EU-grundlagen. Han ska ha en röst som alla vi andra. Vår suveränitet är ingen fråga för en politisk klass som aldrig vågat erkänna EU-medlemskapets konsekvenser. Den dåvarande borgerliga regeringen gömde snabbt den s.k. ”plattläggningsparagrafen” som klart visade vad EU-medlemskapet innebar. Rädslan att tala klartext har inte ökat med åren bland politikerna. Hur var det man sa om Nixon? Och det gällde endast köp av bil. Nu gäller det något mycket viktigare, vår självbestämmanderätt.

Margit Gennser (m), ordförande i Medborgare för folkomröstning