Näringslivet: Kraftsamla för höjd europeisk konkurrenskraft

Debatt: En nyckelfaktor för att skapa jobb, tillväxt och välstånd i Europa är konkurrenskraftiga företag. Det finns en uppenbar risk att Sverige tappar i exportandelar med allt vad det innebär av minskad handel och vikande levnadsstandard. Det är dags för våra folkvalda att på allvar kraftsamla för en politik som stärker såväl den svenska som den europeiska konkurrenskraften. Det skriver Annika Lundius och Fabian Wallen, Svenskt Näringsliv.

En nyckelfaktor för att skapa jobb, tillväxt och välstånd i Europa är konkurrenskraftiga företag. Med bara veckor kvar till Europaparlamentsvalet börjar det bli dags att lyfta perspektivet och på allvar diskutera hur den svenska konkurrenskraften ska stärkas och exporten öka. Vissa frågor framstår som än mer centrala att formulera och finna svar på.
Det rör sig dels om vad som kan underlätta svenska företags möjlighet att nå ut på såväl den inre marknaden som marknaden utanför EU, dels förekomsten av regler på EU-nivå som motverkar svensk export. Men också hur EU står sig i den globala konkurrensen och hur EU:s konkurrenskraft kan stärkas.

Uppenbar risk att Sverige tappar
Det finns, inte minst bland ekonomer och politiker, en felaktig föreställning om att få länder är mer exportberoende än Sverige. Detta kanske stämde en gång i tiden och vi bör naturligtvis inte heller underskatta exportens betydelse för Sveriges utveckling från fattigt utvecklingsland till rikt industriland.

Värdet av den svenska exporten motsvarade förra året 54 procent av BNP. Detta kan anses vara en mycket hög exportandel, inte minst med tanke på att den är 11 procentenheter högre än för bara tio år sedan. Ny statistik från den europeiska statistikmyndigheten Eurostat visar dock att 14 EU-länder, som exempelvis Irland, Österrike och Benelux-länderna, har en högre exportandel än Sverige.
Under perioden 1998-2008 har dessutom Sveriges andel av EU:s export minskat. Sverige framstår därmed som ett medelmåttigt exportland ur ett europeiskt perspektiv. Detta kan anses vara problematiskt, inte minst med tanke på att de flesta EU-länder är relativt små, exportberoende ekonomier. När den globala handeln nu minskar, samtidigt som några av Sveriges traditionellt stora industrier befinner sig i en strukturell kris, finns en uppenbar risk att Sverige tappar ytterligare exportandelar.

Stora företag investerar hellre utomlands
Svenskt Näringsliv har låtit Demoskop undersöka aktiviteten på utländska marknader bland drygt 1000 representativa företag i det svenska näringslivet. Bland företag med 50 anställda eller fler exporterar ungefär vartannat företag till andra EU-länder. Bland företag med färre än 50 anställda exporterar knappt en fjärdedel av företagen till andra EU-länder. Det finns alltså en stor skiljelinje mellan de små företagen och de lite större företagen.

Vi ser också att de större företagen har betydligt större möjlighet att investera i andra länder. Bland företagen med 200 anställda eller fler har över 40 procent av företagen investeringar i andra EU-länder. Bland företagen med mellan 50-199 anställda är motsvarande siffra 27 procent och bland företagen med färre än 50 anställda har enbart 12 procent av företagen investeringar i andra EU-länder.

De lite större exportföretagen väljer inte sällan att lägga fokus på utländska investeringar på bekostnad av export från Sverige. En sådan utflyttning av produktion innebär att intäkterna från försäljningen hamnar i andra länders exportstatistik. Följden blir att den svenska ekonomin förlorar marknadsandelar trots att företagen kan hålla sina marknadsandelar intakta. Många mindre företag – och inte minst tjänsteföretag – har inte möjlighet att förlägga verksamhet utomlands. Om dessa företag inte lyckas nå ut, på vare sig EU:s inre marknad eller marknaden utanför EU, kommer Sverige som exportland bli omsprunget av allt fler länder.

Vår slutsats är att problemet inte ligger i ett dåligt engagemang från de svenska företagens sida, utan snarare i ett dåligt engagemang från de folkvaldas sida. Institutionella hinder, som kan exemplifieras av det urvattnade tjänstedirektivet, hög beskattning på såväl arbete som kapital och en offentlig sektor som monopoliserar stora delar av tjänstesektorn, fungerar som bromsklossar för både stora och små exportföretag.

Mycket kan göras i EU
I det sammanhanget är det viktigt att betona att det finns en stor förbättringspotential inom ramen för Europasamarbetet. Kvarvarande hinder för förverkligandet av den inre marknaden måste undanröjas. EU:s institutioner borde verka för ett brett frihandelsområde över Atlanten inom ramen för EU-NAFTA. Det är också hög tid att slutföra Dohaförhandlingarna med ökat marknadstillträde för varor och tjänster.

EU:s regelförbättringsarbete bör intensifieras och ta hänsyn till alla företagens kostnader. Kostnadseffektiva, flexibla och – inte minst – konkurrensneutrala mekanismer för utsläppsreduktion borde uppmuntras och EU:s budget borde fokuseras på tillväxt snarare än fördelning, exempelvis genom kraftigt reducerade jordbruksbidrag. Dessutom borde en friare och mer behovsstyrd europeisk arbetskraftsinvandring prioriteras. Listan kan göras lång.

För en ekonomi som den svenska, där handelstraditionerna sträcker sig flera hundra år bakåt i tiden, borde det finnas en stor potential för företagen att lyckas på världsmarknaden. Vår undersökning visar också att drygt tre av fyra företag med färre än 50 anställda och drygt vartannat företag med 50 anställda eller fler ännu inte exporterar till EU.
Det borde därför vara dags för våra politiker att på allvar kraftsamla för en politik som stärker såväl den svenska som den europeiska konkurrenskraften, vilket i sin tur resulterar i ökad handel och därmed stigande levnadsstandard för medborgarna.

Annika Lundius, vice VD, Svenskt Näringsliv
Fabian Wallen, nationalekonom, Svenskt Näringsliv