Bild: Fredrik Haglund

Europaparlamentet blev en kulturchock

Efter flera år i den svenska politiska hetluften är Marita Ulvskog en av de nyvalda politikerna i Europaparlamentet. Där har hon förvånats över den invecklade artighetskulturen och den öppna aggressiviteten.

Marita Ulvskog har hela tiden kallat sig EU-kritisk. Hur man nu vill se på saken så var det trots, eller tack vare detta, som hon valde att ställa upp i fjolårets val till Europaparlamentet. Enligt henne själv var det helt klart tack vare.
– Jag har en EU-kritisk hållning och jag tycker att det är viktigt att det finns en bra blandning av folk om vi ska få ett hyfsat deltagande i dessa val, säger hon.

Vad en EU-kritisk hållning innebär verkar det dock vara svårt att sätta fingret på. Grundbulten är att EU ska hålla sig ifrån de beslut som bäst kan fattas på nationell nivå. Men bland de fem svenska socialdemokratiska parlamentarikerna, som består av både EU-kritiker och -förespråkare, finns det inga större olikheter, menar hon.
– Skillnaderna är inte så stora, vi fem socialdemokrater hamnar nästan alltid i samma position, säger Marita Ulvskog.

Dock finns det problem som Marita Ulvskog anser bara kan lösas på EU-nivå. Till dessa hör finans- och klimatfrågor. Just det sistnämnda arbetar hon extra mycket med. Under klimattoppmötet i Köpenhamn i december förra året var hon en del av EU-delegationen.

Under fem år var Marita Ulvskog Socialdemokraternas partisekreterare. Dessförinnan var hon först civilminister och sedan kulturminister i regeringen. Att hon ville göra något annat var kanske inte så konstigt. Det som förvånade Marita mest när hon kom till Europaparlamentet är det kast mellan det hon kallar den sirliga och invecklande artighetskulturen och den fruktansvärda aggressiviteten.
– Här måste man tala i flera minuter och tacka rapportören, skuggrapportören, ordföranden och alla andra. I Sverige är det mer rakt på sak: ”jag gillar det här, vi röstar för det”, säger hon.

Å andra sidan påpekar hon att i Bryssel kan folk ställa sig upp och skrikandes avbryta någon som talar. Som exempel tar hon upp den brittiske EU-skeptiska ledamoten Nigel Farages harrang mot ordföranden för Europeiska rådet, belgaren Herman Van Rompuy.
– Jag satt mittemellan dem och spottet stänkte ur munnen på honom. Skulle det hända i Sverige skulle han bli utkastad av talmannen, säger hon. (Farage blev dock varnad och bötfälld av talmannen Jerzy Buzek senare.)

Mandatperioden för en Europaparlamentariker är fem år. När dessa löpt tillända 2014 vill Marita Ulvskog att EU ska ha slutat lägga sig i det som medlemsländerna bäst beslutar om på hemmaplan. I stället strävar hon efter att unionen ska våga fokusera på områden som medlemsstaterna inte klarar själva. Till dessa frågor hör regleringar av finansmarknaden och att det finns ett straffsystem om man bryter mot reglerna för att förebygga mot framtida kriser likt den vi lever i nu. Klimatfrågan är också ett sådant område.
– Det är en förutsättning för rättvisa och kamp mot arbetslöshet att man gör stora investeringar i hållbarhet och energieffektivisering, säger Marita.

Ett annat område som den socialdemokratiska ådran pulserar för är fackföreningarnas ställning.
– En konkret fråga som jag driver är att EU inte ska agera som en buse vad gäller fackliga rättigheter. Vi kommer aldrig att kunna lösa några problem om vi skapar en ordning där arbetsgivarna har så mycket makt så att löntagarnas enda väg att hävda sin rätt är en hård konflikt. Fackliga rättigheter är nu skadade av bland annat Lavaldomen och det är obalans som jag tänker vara djupt engagerad i, säger Marita Ulvskog.

Efter 15 år i den svenska politiska hetluften har Marita Ulvskog varit Europaparlamentariker i nio månader.
– Än så länge är jobbet som parlamentariker kul, men jag vet inte hur det ser ut om tre år och man sitter i ett utskott och gnager på något dötråkigt direktiv med 450 ändringsförslag. Då kanske man känner att det här inte alls var så roligt, säger hon.