MittEuropa »
Bilden av Polen kommer att förändras

Polen verkar ha valt väg genom att välja Bronislaw Koromowski till president framför Jaroslaw Kaczyński – men det är en väg som landet redan anträtt sedan länge. Nu skymtar ett slut på polackernas tendens att identifiera sig med sina brister. Bilden av Polen utomlands kommer helt säkert att förändras, skriver Gabriel Stille, journalist.

Bronisław Komorowski har valts till Polens president. Polen har nu både regering och president från samma parti, det Europavänliga och högerliberala Medborgarplattformen. Det socialkonservativa Lag och Rättvisa, som under bröderna Kaczyński försökt upprätta en fjärde polsk republik, präglad av patriotiska och katolska värden, är nu borta från de högsta posterna.

Valet av Komorowski kan beskrivas som en vändpunkt. Trots att parlamentsvalet för två år sedan hade större betydelse rent sakpolitiskt, trots att utgången i presidentvalet inte kom som någon egentlig överraskning, är det nu det sätts punkt och vänds blad. Med Lech Kaczyński dödsolycka gick även en epok i Polens moderna historia i graven, för historien tecknas fortfarande med blicken på politikens ledargestalter.

Slutet på denna epok kräver att bilden av Polen ritas om. Det är troligt att landet från och med nu kommer att skildras på ett annat sätt i utländsk media. Den internationella rapporteringen om Polen har följt dramatiken kring de kompromisslösa bröderna Kaczynski, deras bittra politiska uppgörelser med verkliga och inbillade fiender och deras symboliska positioneringar gentemot omvärlden. 

I skuggan av dessa politiska strider har ekonomin stadigt vuxit. Polen har gått genom de senaste krisåren som ett av mycket få länder med positiv tillväxt i Europa. En välutbildad baby boom-generation, född i åttiotalets början, har etablerat sig på arbetsmarknaden. Utvandringen är stor – men nya skickliga yrkesutövare utbildas hela tiden och många av utvandrarna återvänder. Det är inte bara lättare att flytta utomlands inom ett allt mer integrerat Europa, utan framför allt faktiskt möjligt att flytta tillbaka.

Den här utvecklingen har för all del också skildrats, framför allt av ekonomijournalister som ser de ekonomiska framgångsfaktorerna – främst en stark inre marknad. Polackerna jobbar hårt, investerar lönerna i högre standard som driver på efterfrågan. Samtidigt har också sociala problem skildrats, som hur kvinnors rättigheter motarbetas, och hur sexuella minoriteter hålls marginaliserade.

Det kan vara svårt det här att gå ihop, för en läsare som vill skapa sig en bild av Polen bortom rubrikerna. Har Polen kommit långt? Har det gått snabbt? Hur man svarar beror på vilka värderingar man har – och ännu mer varifrån man blickar. Ett land kan lätt synas förändras för långsamt om man vaknar upp i det varje dag.

Från polacker, gamla som unga, hörs ofta missnöje över sakernas tillstånd. ”Vi polacker gillar att klaga”, brukar det förklaras, men det kan låta mer rimligt om det förklaras så här: Alla de brister som finns kvar efter Polens jämförelsevis olyckliga historia, är omöjliga att rättfärdiga. Felen och efterblivenheten syns både från höger och vänster, av unga som av gamla. Det som är önskvärt, beskrivs ofta i termer av normalitet. Att nå denna normalitet är att bli som ett tänkt Västerland, oavsett om detta är ett så att säga radikalt Västerland (modernt och sekulärt på Upplysningens grund), eller ett konservativt Västerland (kristen civilisation, i motsats till kommunism men också normlös kapitalism). Ser man då alla dessa uppenbara brister i det polska samhället, är det inte befogat att sluta klaga förrän alla dessa politiska problem är övervunna. Att istället, som ekonomerna, fröjdas över all mätbar ekonomisk framgång, är att mäta Polen med annan måttstock än ett ”normalt” land, hur man än tänker sig att det ska se ut.

Ändå går det faktiskt att skymta ett slut på tendensen att identifiera sig med sina brister. Undersökningar visar att polackerna är mer och mer tillfredsställda med sina liv och tror på framtiden – särskilt på längre sikt. Fler vågar alltså tro på en ljusare framtid. Nu är också hela det politiska ledarskapet inriktat på framtiden i sin retorik – och det är de nya ledarna som kommer att etablera bilden av det nya Polen. 

De nya ledarna till trots: Det är fortfarande bortom och nedanför den politiska arenan man får söka sig för att försöka förstå det som driver på utvecklingen. Där strävar polackerna, liksom människor i allmänhet, efter dagligt bröd, personlig frihet och social trygghet.