Läsartext: Låga fackliga förväntningar för 2011

Blir 2011 ett gott nytt år för EU? Nja, ekonomin kanske blir lite bättre. I Bryssel är många försiktigt optimistiska. Men i flera medlemsländer fortsätter problemen och nedskärningspolitiken kommer att göra redan utsatta människor fattigare och tusen och åter tusen kommer att förlora jobbet. De fackliga förväntningarna på det nya EU-året är minst sagt låga.

Den ekonomiska krisen har både sina fasor och faser. När bankerna hotades gick länderna in med omfattande räddningspaket. Även för att hålla sysselsättningen uppe gjordes stora insatser. Mycket av detta med lånade pengar.

När man sedan blåste faran över och drog tillbaka alla krissatsningar kom nästa smäll. Nu skulle lånen betalas tillbaka och den temporärt upphävda stabilitetspaktens regler skulle åter blir norm. Som vanligt tog regeringarna fram kniven och skar på det område de har makt över – den offentliga sektorn och välfärden.

Det gångna året kännetecknades av omfattande och ibland våldsamma fackliga aktioner. Hundratusenals människor deltog i strejker och demonstrationer, framför allt i Grekland, Spanien, Portugal, Italien, Frankrike och Irland. I Bryssel samlade Europafacket cirka 80 000 människor i en manifestation mot den förda ekonomiska politiken i slutet av september.

Facket visade musklerna 2010. Ändå var resultatet magert. Sanningen är att man sällan eller aldrig fick gehör för sina krav. Den insikten har spritt sig även bland de mest radikala fackliga organisationerna. Det visar debatten inom Europafacket, särskild under hösten.

Det är inget att hymla om: Facket är hårt tillbakaträngt i Europa. Det räcker inte med att bara ”stå i vägen”, man måste också få tillstånd en dialog med regeringarna i medlemsländerna och med makthavarna inom EU.

Det fordrar fackligt omtänkande i vissa fall. Europafackets kongress i maj är ett tillfälle att formulera och vässa sin strategi och politik. Men för en ny samarbetsanda ska vara möjlig krävs också politiker som ser till andra intressen än enbart marknadens.

Bilden inom EU är inte entydigt mörk. Både de länder som var ordförande i EU under 2010, Spanien och Belgien, visade större lyhördhet för fackliga synpunkter och större social medvetenhet än EU-kommissionen. Det var uppenbart exempelvis vid de sociala toppmöten som ägde rum mellan arbetsmarknadens parter och EU:s ledning.

Av 2011 års ordförandeländer – Ungern och Polen – finns dock knappast mycket att hoppas på. Ungern som är ordförande under det första halvåret har Europas starkaste högerregering med två tredjedelar av platserna i parlamentet. Dess politik präglas av maktfullkomlighet och auktoritärt styre – särskilt åtgärderna för att kontrollera medierna har kritiserats hårt. Facket har knappast någon talan.

För facket väntar dessutom under året hårda bataljer om kommissionen håller fast vid förslag som leder till stora olikheter på arbetsmarknaden, till exempel när det gäller säsongsarbetsdirektivet och utstationeringsdirektivet. Även om arbetstiderna har kommissionen laddat upp för en nygammal strid.