För att ekonomin ska komma på fötter måste lönerna sjunka i krisande euroländer, skriver Victor Snellman på Svenskt Näringsliv.

För att ekonomin ska komma på fötter måste lönerna sjunka i krisande euroländer, skriver Victor Snellman på Svenskt Näringsliv.

”Lönerna måste sjunka”

I de krisande euroländerna måste lönerna sjunka och produktiviteten öka. Detta är vad som sker i  Baltikum just nu.  Det skriver Victor Snellman, Svenskt Näringsliv, i replik till Thomas Janson, TCO.

Den djupa lågkonjunkturen som följt i finanskrisens spår har tvingat fram smärtsamma förändringar i ett antal euroländer. Under åren före krisen brottades ett flertal länder med stora bytesbalansunderskott som drivits fram av kraftiga ökningar av lånevolymer och snabbt stigande löner.

En byggboom i Spanien ledde till bostäder som ingen har råd med och mängder av arbetslösa. I Irland var det problem med banksektorn. Hushållen i Portugal har för höga skulder. Den grekiska staten gick med eviga underskott.

Konsekvenserna är tydliga. Under lågkonjunkturen har arbetslösheten stigit kraftigt och marknaden har varit tveksam till att fortsätta finansiera staternas underskott. Länderna har alltså samma problem, men av olika skäl. En livsstilsförändring är nödvändig. Sysselsättningen måste öka, ekonomin växa och en långsiktig budgetplan komma på plats.

Ett sätt att råda bot på arbetslösheten är att öka konkurrenskraften i exportsektorerna och öppna stängda marknader. Den traditionella metoden för att återställa konkurrenskraften har varit att devalvera den egna valutan, någonting Sverige utnyttjade flera gånger på 70- och 80-talet. Detta medel står inte till buds för länderna i eurosamarbetet, med resultatet att lönerna istället måste sjunka och produktiviteten stiga.

Detta har redan hänt i Baltikum, där lönerna fallit kraftigt och bytesbalansen nu är återställd, exporten växer och arbetslösheten sjunker. Med tiden återställs förhoppningsvis full sysselsättning. Förutom de baltiska länderna är det Irland som haft störst fall i sina arbetskraftskostnader, och mycket riktigt är det där som exportsektorn återhämtar sig snabbast.

Ju längre tid ett land dras med en hög arbetslöshet, desto mer urholkas de offentliga finanserna. Det är därför viktigt att göra sig av med olika restriktioner och regleringar som försenar anpassningen. IMF har i en rapport förslagit ett antal reformer som kan underlätta och ge en snabbare övergång till en mer flexibel arbetsmarknad. Bland dessa märks bland annat en mer lokal lönebildning, borttagandet av löners inflationsindexering och minskade kostnader för uppsägningar.

Samtidigt vore ensidigt fokus på arbetskraftskostnader inte det mest effektiva alternativet, utan även reformer för att höja produktiviteten borde implementeras. Meningslösa regleringar som skyddar mot konkurrens bör tas bort och ett bättre företagsklimat prioriteras.

En dag kommer även skulderna som byggts upp under krisen behöva hanteras. Ovanpå dessa skulder kommer även demografiska förändringar öka kostnaderna för sjukvård och pensioner. Det gör att det blir än viktigare att öka sysselsättningen och produktiviteten och eftersom utrymmet för höjda skatter är ytterst begränsat i de flesta euroländer, är det enda alternativet för att hantera skulderna att satsa på tillväxt.

Vikten av en långsiktig budgetplan kan alltså inte nog betonas. Inte heller får förändringarna ses som en lösning på ett temporärt problem, det är en långsiktig livsstilsförändring som krävs.