MittEuropa »
Spansk höger gick fram som en tsunami

Det spanska högerpartiet  Partido Populars aggressiva oppositionspolitik gav utdelning i lokal- och regionvalen. Men landet behöver mer av politiskt samarbete än konfrontation för att klara krisen. Det skriver Margareta Strandman Dahlberg.

Två veckor har gått sedan det var val till de spanska kommunerna och de självstyrande regionerna.

Att högerpartiet Partido Popular PP skulle gå fram betydligt, det var att vänta. Men att partiet skulle svepa fram över landet som en politisk tsunami, det hade knappast någon förutspått. För många blev det ett chockerande resultat.

Spanien genomgår en mycket djup kris och i en sådan situation är det vanligt att många väljer ett annat alternativ än regeringspartiet. Många skjuter skulden på regeringen för den höga arbetslösheten, för de många som blivit hemlösa sedan de mistat sitt arbete och inte kunnat betala sin hyra eller sina amorteringar. Det är få som bryr sig om att ta reda på varför? Det är just bland vänsterns givna väljare, som många låter sig luras av propagandan och ryktesbildningen i det stora flertalet dagstidningar och TV- och radioprogram, som har en allt annat än objektiv nyhetsbevakning.

Här på Mallorca trodde många att trots krisen skulle PP förlora valet på grund av de många korruptionsskandalerna. Men partiet förde så fram en ny ung ledare, Joan Bauzà, som rensade ut alla de som på något sätt varit inblandade i skandalerna eller misstänktes vara korrupta. Hans attityd är ungdomlig och han är en skicklig populist.

Nu har Partido Popular chansen att visa vad deras förslag går ut på. Det är en demokratiskt vald majoritet och vi får bara hoppas att de lyckas. De kan i princip välja att inte alls lyssna på den nya oppositionen,  socialisterna PSOE, De Gröna och övriga små vänsterpartier.

De många åtgärder som regeringen lagt fram, har inte hunnit visa tillräckligt bra resultat. Det faktum att regeringschefen Zapatero redan före valet meddelade att han inte ställer upp i 2012 års nationella val, tror jag som många andra att det skapade en viss oro och osäkerhet. Från hans sida var det ett riktigt och modigt beslut. Hade han sagt det efter valet, hade det kritiserats betydligt mer.

Utgången av valet påverkades säkert också av den så kallade 15 maj-rörelsens protestmanifestationer. Som alla kunnat se på TV pågick dessa i alla större städer i landet, främst i Madrid och Barcelona, där de protesterande uppmanade befolkningen att inte rösta på vare sig socialister eller konservativa.  

Personligen anser jag att de valde fel tidpunkt och att uppmana folk att inte rösta, det är detsamma som att undervärdera det enda verkligt viktiga verktyg vi har för att påverka politiken: de allmänna valen. Kan de som manifesterat sig Spaniens och hela västvärldens historia? Vet de vilka strävande som legat bakom denna rättighet? Jag tror att de tyvärr måste lära sig lite mer av den tid som varit, särskilt i Spanien för inte så länge sedan.

Jag hade till en början mina misstankar om att den plötsligt uppståndna rörelsen var tänd  av antingen extrema högerformationer eller av extrema vänstern, ja till och med av anarkisterna. Men dess fredliga och välorganiserade karaktär fick mig att tänka om. Jag anser fortfarande att de valde fel tidpunkt, men kan samtidigt förstå deras missnöje. 

Högerpartiet PP har fört en aggressiv oppositionspolitik, som gått ut på att motsäga sig allt, göra ständiga personangrepp och partiet har inte ens medverkat i de stora viktiga frågorna. En sådan politik ger tydligen resultat. De väljare som är osäkra, som är en rätt stor del av samtliga röstberättigade kan lätt påverkas. Och de som lyssnade på 15 maj-rörelsens uppmaningar var antagligen de som i vanliga fall hellre röstar på ett vänsterparti. Nu röstade de inte alls. Totalt 39 procent röstade inte i valet. De många hundratusental som deltog i protesterna röstade givetvis inte.

En ny opposition, vars första tydliga tecken är 15 maj-rörelsens manifestationer, låt vara att den kan tyckas vara oklar, kommer att växa fram. Rörelsen kräver snabbare rättsliga åtgärder för dem som förskingrar allmänna medel och tar mutor. Motståndet mot kärnkraften kommer att växa som aldrig tidigare.

Spaniens politiska struktur är invecklad. Två stora partier avlöser varandra i princip vid makten, om så behövs med stöd från de olika nationalistpartierna i Katalonien (CIU) och Baskien (PNV).

Så har det sett ut hittills. De båda stora rikspartierna har samsats om en enda sak: Kampen mot ETA, med alla medel. Annars är de varandras totala motståndare i det mesta. Stadsbudgeten har varje år varit föremål för stor spänning, då PP givetvis röstar emot. Budgeten har gått igenom tack vare stöd från regionala partier.

Efter de större partierna finns en lång, lång rad av partier. Bara på Balearerna som Mallorca är en del av fanns ett 30-tal partier som ställde upp i både det regionala och det kommunala valet. I andra landsdelar, som i Baskien ett 40-tal.

En spännande tid väntar.  EU uppmanar högerpartiet PP att ”lägga ner sina vapen” och samarbeta med den nuvarande socialistiska regeringen. Detta är nödvändigt för att Spanien ska klara sig ur krisen.