Läsartext: Fjäderlösa bussar i Bryssel ger inga stilpoäng

Plötsligt slog mig tanken! Jag har ju blivit utlandssvensk. Vem hade kunnat tro det?  Men bor man i ett annat land och jobbar man i ett annat land - ja då är det så. Man har lämnat den svenska tryggheten bakom sig. Nu gäller istället att trilskas med egensinniga tjänstemän på franska och att låta sig ignoreras av kypare på restaurang, nonchaleras av expediten och att nyttja kommunaltrafikens bussar utan fjädring.

"Vaddå, menar du? Fjädring?"... Jo men det är så. Det kanske inte märks så mycket om underlaget är bra men i Bryssel färdas man ofta över långa sträckor av kullersten, vägarbeten och spårräls. Själv transporteras jag varje morgon förbi slottet, en ståtlig sträcka men med bara dessa fyrkantiga stenar under hjulen och oftast i hög fart. Man förundras varje gång att bussen inte skakat sönder. För effektens skull, jag är övertygad om det, finns vid vissa hållplatser en övergång från kullersten till cement och där tar bussen liksom ett litet skutt och landar. Landar hårt. Inga stilpoäng. Nästintill en krasch. Sitter man ner då, kan jag meddela att det hugger härligt i ryggen...

Senaste tiden har det varit litet si och så med tidhållningen för stadens bussar. Efter några år i Bryssel vet man att det händer av och till men man vet egentligen inte varför. Ibland kan det vara en pågående demonstration. Vid andra tillfällen kan en spontan strejk ställa till problem. Eller strejkande demonstranter som satt eld på stadens stoptunnor. Eller också en enkel trafikstockning i ena ändan av stan, som litet senare gör att det inte finns några bussar på andra sidan. Då blir man stående vid hållplatsen eller också tar man på sig vandrarkängorna och promenerar.

Om man spatserar runt nere i min del av stan, upptäcker man snart att det finns ett stort antal andrahandsaffärer. Massor faktiskt. Och en och annan marknad på helgerna. Utbudet är stort. Själv brukar jag söka igenom stadens boklådor. Men det är oftast med fara för hälsan... Yrsel och illamående infinner sig för den ovane. Ni förstår väl vad jag menar? Bokryggarna är felvända!

I-landsproblematiken är självfallet gigantisk. Beroende på bokens ursprung och språk, har bokryggens bokstäver med titel vänts åt helt fel håll - i en del fall. Den svenska vändningen är förstås korrekt. Det är alla andra som är fel... Problemet har ännu inte uppmärksammats av EU, och för allas skull är det kanske bäst om så får förbli.

Hursomhelst - håll i hatten säger jag, och håll helst i något stadigt när ni ger er in i de brysselska bokmagasinen. "Heads will turn" skulle man kunna säga men orsaken kanske inte är helt i linje med uttryckets andemening. Det kan ju dock vara en fördel att veta vilken titel boken har - framförallt om man har för avsikt att ta den hela vägen till kassan. Och kors i taket, i nästan ingen av dessa affärer kan man längre köpa sig en plastpåse. Det finns oftast bara tyg- eller nylonpåsar. Heja bokhandlare i Bryssel!

Heja Tomas Tranströmer också. Jag tänker definitivt kasta litet extra blickar efter hans namn bland de begagnade böckerna i Bryssel. Ska se om de finns och om man uppmärksammat hans Nobelpris. Fortsättning följer.