Arkivbild. LRF:s ordförande Helena Jonsson.

Arkivbild. LRF:s ordförande Helena Jonsson.

Bild: Henrik Witt

Svenska bönder klarar sig utan EU-stöd

Regeringen måste värna de svenska böndernas konkurrenssituation i EU:s jordbruksförhandlingar. Det säger Helena Jonsson ordförande för LRF.

Europaparlamentet och ministerrådet har två år på sig att bli överens om en ny jordbrukspolitik för EU. Mycket pengar står på spel: 42 procent av EU:s budget eller drygt 500 miljarder kronor per år betalas i dag ut i olika former som ekonomisk stöd till Europas lantbruk. Mycket tyder på att den nivån består även i framtiden. Tidigare i oktober presenterade EU-kommissionen sitt förslag för en ny jordbrukspolitik för EU, ett förslag som redan kritiserats.  

Från svensk sida är bönderna måna om att inte hamna i en sämre konkurrenssituation än idag. Ett nyckelord för dem är därför konkurrensneutralitet. En annan käpphäst heter förenklingar. Förenklingar så att stöden blir enklare att förstå och enklare att ansöka. Att förklara EU:s jordbrukspolitik anses allmänt vara en uppgift för experter.

Men Helena Jonsson, ordförande för Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, pekar även på inhemska politiska problem med en regering som fixerar för mycket på att minska EU:s jordbruksbudget så att man kanske inte klarar försvara de svenska böndernas konkurrenssituation.  Hon vädjar till regeringen om en mera ödmjuk och förstående inställning till att jordbrukspolitiken i Europa ser ut som den gör. Å andra sidan är LRF beredd att avveckla EU:s direktstöd om det sker samtidigt i alla EU-länder.

Europaportalen frågade Helena Jonsson hur svenska bönder ser på regeringens och EU:s jordbrukspolitik.

 
Om du fick bestämma själv hur skulle då EU:s jordbrukspolitik se ut?
 
— Då vill jag sätta politiken i ett världshandelsperspektiv – hur vi ska konkurrera på lika villkor. Antingen ställer vi samma krav på de som EU:s bönder konkurrerar med i omvärlden eller så ska vi ha ersättning för de högre kostnaderna som vi har. Jag kan också konstatera att Sverige har lite det förhållandet till Europas bönder som de har till omvärlden — för vi har gått ett steg till när det gäller miljö - och djurskydd. Skulle  man konstruera en ny jordbrukspolitik så fick man få ta hänsyn till det också, men det är inte lätt.
 
Så konkurrensneutralitet skulle bli en viktig del av EU:s jordbrukspolitik?  
 
— Ja, det tycker jag. Men också en uppmuntran och stöd till dem som går före när det gäller djuromsorg och miljö Det ska löna sig rent ekonomisk att gå före på dessa områden.

I år får  cirka 70 000 svenska lantbruk i varierande grad dela på närmare 13 miljarder kronor. Av de är drygt 6,5 miljarder kronor ett direktstöd som går rakt in i deras affärsverksamhet. Andra delar av stödet kräver exempelvis att lantbrukaren vidtar åtgärder för att skydda miljön eller kulturlandskapet.
 
Vad tycker du om  att jordbrukssektorn får EU-bidrag?

— Det beror på vad man ersätter. Det är en politisk fråga om konsumenten ska betala vad det kostar via skattsedeln eller direkt på priset. Däremot när det gäller så kallade kollektiva nyttigheter som man inte kan ta betalt för på marknaden, som öppna landskap och att åkerresurserna finns kvar och är brukbara, så får samhället ta sin del.
 
Så LRF delar inte regeringens uppfattning att direktstödet till bönder ska avvecklas?

— Jo, men det kräver en väldigt lång utfasningsperiod. Man kan ju inte bara ta bort stödet och definitivt inte fortare i Sverige än någon annanstans. Det har ju med konkurrensneutralitet att göra.
 
Behövs det en särskild politik för att säkra kvalitet och mattillgång i EU?

— Ja det tror jag absolut. Det finns några saker som man inte kan lämna helt vind för våg: livsmedel-, energi- och finansfrågor. Man kan inte säga att det kan fungera på marknadens villkor, det måste politiker ta ansvar för.
 
Vad är det mest positiva med kommissionens förslag till ny jordbrukspolitik för åren 2014 till 2020?

— Det mest positiva är att man fortfarande ger jordbruket en så stor betydelse och erkänner det som en viktig näring.
 
Hur då menar du?

— Att man väldigt tydligt säger att livsmedels- och energiproduktion är viktigt för hela Europa och inte bara för de som bor på landsbygden utan även för de som bor i städerna
 
Vad är det mest negativa med förslaget?

— The devil is in the details, som man säger. Man pratar ofta om förenklingar när man ska revidera något. Men vi har inte sett några faktiska resultat. När man ger sig på att göra förenklingar är snarare ur myndigheternas perspektiv än ur lantbrukarnas perspektiv.
 
Hur ser du på att EU:s bönder fortfarande kommer att få olika mycket i stöd per hektar? Bland andra svenska lantbrukare når inte upp till EU-snittet i förslaget.

— Nej, så är det ju. Det finns ju en förklaring till det. Dagens stöd är ett omvandlat prisstöd. I den första jordbrukspolitiken fick man högre ersättning för ju bättre skörd man hade. Det omvandlades senare till att ett högavkastande hektar fick mer än ett lågavkastande hektar. Men sedan är det ganska ologiskt att en bonde som får en god skörd får högre bidrag än en bonde som får sämre skörd. Du har också en sådan effekt att de som en gång tidigare har haft kor men gjort sig av med dem fortfarande får ett högre stöd än en bonde som är nystartad.
 
Så du tycker att alla ska samma ersättning per hektar?

— Ja. Sedan har vi ju frågan om kostnadslägen i olika länder. Ersättningar från EU måste avspegla verkliga kostnader.

Hur ser du på regeringens hållning till dagens europeiska jordbrukspolitik, är den rimlig?

— Nej, det tycker jag inte. I stället för att prata om vad man vill åstadkomma med jordbrukspolitiken så pratar man om att minska budgeten. Det är att börja i fel ända. Först ska man komma överens om innehållet i politiken och sedan får man se hur mycket det kommer att kosta.

Har du förståelse för att det finns andra politiska prioriteringar och att många anser att jordbruket tar för mycket av EU:s resurser?

— Ja, fast politikerna har ju varit delaktiga i Lissabonfördraget. Där står vad EU ska råda över och vad som ska vara nationellt och det har man skrivit på utan att protestera. Där står det tydligt att EU ska ha en jordbrukspolitik.

Hur ser du på Sveriges chanser att påverka utgången av EU-förhandlingarna om den nya jordbrukspolitiken?

— Om de envisas att ha denna radikala ytterlighetsuppfattningen att vi bara ska minska budgeten, trots att de första stegen mot en fastslagen budget är tagna, då tror jag att möjligheterna är betydligt mindre än om man aktivt ger sig in i arbetet och försöker använda pengarna till det man vill. Det är väldigt viktigt att regeringen tar hänsyn till de svenska böndernas konkurrenssituation på den europeiska marknaden.

Vad tror du blir det svåraste för Sverige att få gehör för i jordbruksförhandlingarna?

— Det blir nog svårt att få igenom ersättningar för djuromsorg. Sverige har kommit långt i sin lagstiftning om djuromsorg. Skulle svenska bönder få ersättning för det så skulle många andra länder se det som att vi fått en betydligt bättre konkurrenssituation jämfört med tidigare.

Har du något tips till landsbygdsministern?

– Han säger ju att han vill att Sverige ska tillhöra den inre kärnan i EU. Då tycker jag att han och hans kollegor i regeringen behöver ha en mera ödmjuk och förstående inställning till att jordbrukspolitiken i Europa ser ut som den gör. Eftersom vi lever i en globaliserad värld kan vi inte se lilla Sverige som en ö där man tror att man kan skapa idealsamhället.