Erik Åsbrink (S), finansminister 1996 - 1999, diskuterar eurokrisen.

Erik Åsbrink (S), finansminister 1996 - 1999, diskuterar eurokrisen.

Bild: Anders Selnes

I panelen Annika Winsth, moderator Anna Stellinger SIEP, Erik Åsbrink och John Hassler.

I panelen Annika Winsth, moderator Anna Stellinger SIEP, Erik Åsbrink och John Hassler.

Bild: Anders Selnes

Johan Hassler professor i nationekonomi och medlem i den europeiska analysgruppen EEAG.

Johan Hassler professor i nationekonomi och medlem i den europeiska analysgruppen EEAG.

Bild: Anders Selnes

Annika Winsth chefsekonom på Nordea diskuterar euron

Annika Winsth chefsekonom på Nordea diskuterar euron

Bild: Anders Selnes

Erik Åsbrink (S), finansminister 1996 - 1999, diskuterar eurokrisen. I panelen Annika Winsth, moderator Anna Stellinger SIEP, Erik Åsbrink och John Hassler.Johan Hassler professor i nationekonomi och medlem i den europeiska analysgruppen EEAG.Annika Winsth chefsekonom på Nordea diskuterar euron

Euroånger pyser ut i debatten

Euron har inte blivit det många trodde och hoppades på. Inför ett fullsatt auditorium avkrävdes besked om någon av talarna ångrade sitt stöd för euron i folkomröstningen 2003.

Det är mycket svårt att förutsäga hur eurokrisen kommer att utveckla sig, samtidigt börjar bilden av eurons tidigare fördelar att blekna bland euroförespråkare. Det konstaterades när eurokrisen diskuterades vid ett ekonomiskt seminarium  i Stockholm på tisdagen.

– Det är väldigt mycket som återstår inom euroområdet. De är betydligt längre från att vara ett optimalt valutaområde än vad jag hoppades kunde utvecklas under de tio åren som vi haft euron, sade John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

John Hassler ingår tillsammans med nationalekonomen och professorn Lars Calmfors i en europeisk ekonomisk analysgrupp, EEAG, som i dagarna gett ut sin årsrapport över tillståndet i den europeiska ekonomin.  

Ekonomgruppen beskriver i sin rapport hur krisen utvecklades i EU och varför den blivit så djup och allvarlig. Här tas också den ekonomiska utvecklingen i Sverige och Ungern upp som exempel.

Den ekonomiska krisens utveckling bedömdes i slutet av förra året så pass alarmerande att gruppen vid ett möte i december kände stor oro för eurosystemets existens. Skulle det vara någon ide att försöka ge ut rapporten i mars? Kanske hade allt kollapsat.  

– Vi diskuterade, och tittade i våra kalendrar, om vi veckan innan inte borde ha en möjlighet att hålla en telefonkonferens för att åtminstone säga något om det hade gått åt fanders, sade John Hassler.

När seminariepubliken fick chansen att blanda sig i debatten kom den inte helt oväntade frågan från ett inte helt oväntat håll. John Hassler ställdes mot väggen av en av initiativtagarna till kampanjorganisationen inför folkomröstningen 2003: Medborgare mot EMU.

– Ångrar du i dag att du uppmanade väljarna att rösta ja till euron, frågande Rolf Englund.

– Jag får erkänna att jag i viss mån har ändrat uppfattning. Man kan peka på många brister i euroområdet som jag inte riktigt såg då. Betyder det att jag ångrar vad jag tyckte? Jag vet inte riktigt, jag har inte bestämt mig, sade John Hassler.

Annika Winsth, chefsekonom på Nordea och Erik Åsbrink (S), tidigare finansminister, var dagens inbjudna kommentatorer och fick också de chansen att gör en pudel.

– Jag hade förmånen att jobba med Nils [Lundgren] under den perioden, jag var ung och blev indoktrinerad så jag behöver inte göra någon pudel, sade Annika Winsth. Nils Lundgren är ekonom och en av Sveriges mest kända euromotståndare.

– Jag röstade ja och har funderat på om det var klokt. Men det spelar inte så stor roll, euron är en realitet. Varje sansad människa måste hoppas att det går bra inte minst av omtanke om människorna i dessa länder. . Att sitta skadeglad och säga vad var det jag sa och hoppas att det går åt helvete är inget som jag vill ställa mig bakom, sade Erik Åsbrink och fick publikens applåder.

Hur ska då euroländerna ta sig ur krisen?

Rapportörerna pekar bland annat ut, något som fick stort utrymme på seminariet, brister i Eurostystemets interna betalningssystem, TARGET, som bortser från olikheter mellan ländernas ekonomiska situation när det gäller handeln med statsobligationer. I dag måste Europeiska centralbanken, ECB, värdera grekiska och tyska obligationer lika och till överpris köpa de som marknaden ratar. I stället borde det införas standardiserade och noga övervakade euroskuldväxlar som länderna får ge ut i förhållande till sin BNP.   

Men  Annika Winsth och Erik Åsbrink var inte imponerade.

– Det är väldigt svårt att se vilka konsekvenserna blir med detta nya instrument. Risken är att man slår ut annat, menade Annika Winsth.

Erik Åsbrink var inne på samma linje.

– Man späder ut säkerheten för andra statspapper. Totalt sett blir det ingen förbättring. I bästa fall kan det vara ett marginellt inslag för att hantera eurokrisen, sade Åsbrink.

Erik Åsbrink, menade att euroländerna antagligen får hanka sig fram bäst de kan, så har det varit hittills och så kommer det att vara framöver i ett stort antal år. Men ska euron fungerar på längre sikt måste man ha en gemensam finanspolitik  och mekanismer för transfereringar mellan länderna, vilket förutsätter en politisk union, sade Åsbrink. Han konstaterade att det som hjälpte Sverige ut ur nittotalskrisen inte fungerar för enskilda euroländer idag. Därmed går han emot de i debatten som vill använda den svenska krislösningen som ett universalmedel.

– Sverige kunde devalvera, det kan inte enskilda euroländer.  Vi gjorde detta i en miljö där det fanns en hyggligt stor tillväxt bland våra handelspartners. Så är inte fallet för euroländerna i dag. För det tredje hade och har folk ett stort förtroende för de politiska institutionerna. Detta förtroende finns i betydligt mindre utsträckning i en rad länder i euroområdet, sade Erik Åsbrink.

Mötesarrangörer var den statliga myndigheten Sieps, Svenska  institutet för europapolitiska studier, och SNS, Tankesmedjan Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.