Det råder delade meningar om fiskebåtar från EU-länder ska fortsätta fiska i främmande vatten.

Det råder delade meningar om fiskebåtar från EU-länder ska fortsätta fiska i främmande vatten.

EU:s fiskeavtal moderniseras

– Sextio procent av den fisk som konsumeras i EU kommer utanför unionen och vi vet väldigt lite om på vilka villkor den fisken har blivit fångad, säger Isabella Lövin (MP), som driver frågan i Europaparlamentet.

Fiske är en fråga som engagera många i Europa. En övergripande diskussion är hur människan ska säkra att inte världshaven töms på fisk på grund av misshushållning och rovdrift och hur fiskeresurserna ska delas mellan länderna. I Bryssel kommer EU-kommissionens fiskereformspaket diskuteras under våren - en serie förslag som ska leda till ny lagstiftning på fiskeområdet.

Ett kontroversiellt ämne är EU:s politik för fiskeavtal med tredje land som exempelvis Senegal, Madagaskar eller Grönland. Miljöpartisten och havs- och fiskepolitikern i Europaparlamentet Isabella Lövin höll i Stockholm på torsdagen ett seminarium om det.

Alla var där. Riksdagspolitikerna, NGO-representanter från Mauretanien och småskaliga fiskarorganisationer, EU-kommissionens generaldirektorat för fiske och fiskefartygsägarna i intresseorganisationen Europêche.

Att frågan om EU:s internationella fiskeavtal är komplex stod snabbt klart.

– Vi föredrar att vår fisk säljs genom EU-avtal hellre än till Kina, Ryssland eller genom privata avtal. Med ett EU-avtal har vi ett Europaparlamentet och EU-kommission samt ett starkt civilsamhälle som vi kan diskutera problem med. Med ett kinesiskt avtal eller ryskt finns det inget motsvarande. Vi väljer det dåliga före det värsta, sade Nedwa Moctar Nech, koordinator för Mauretanie 2000, en organisation för kvinnor i fiskeprocessindustrin i Mauretanien. Fick hon bestämma skulle EU bidra med pengar för lokal utveckling av fisket.

Stefaan Depypere direktör på EU-kommissionens generaldirektorat för fiske sade att EU har haft det svårt att villkora hur EU:s fiskepengar ska användas av mottagarländerna.
– Välkomna till problemen att faktiskt försöka förhandla i denna fråga och till problemet där en regering säger: “vi är en självständig nation: ska ni försöka styra oss igen och säga vad vi ska göra”, sade Stefaan Depypere och fick publiken att skratta till.

De viktigaste delarna i kommissionens förslag är att de vill få fram en total informationsbild över hur mycket fisk som tas upp i de olika fiskevattnen. I dag vet ingen hur mycket det blir sammanlagt räknat på privata internationella avtal, EU-avtal, lokalt fiske och andra länders fångster som Kinas och Rysslands.

Att få hela bilden är avgörande för att vara säker att det inte sker ett överfiske som riskerar en utarmning eller framtida kollaps av fiskebestånden.

Andra frågor som uppmärksammas är situationen för mänskliga fri- och rättigheter. Att täppa till kryphålen som idag möjliggör för att exempelvis ett EU-fartyg flaggar om och fortsätter fiska när EU-kvoten är full, är en annan angelägenhet. Ett fiske som i regel sker helt utom kontroll.

Riksdagsledamoten Jens Holm (V) var den i politikerpanelen som stack ut. Han vill att alla EU-båtar ska sluta fiska i främmande vatten och dra sig tillbaka till Europa. EU ska istället via sin biståndsbudget stödja uppbyggnaden av en lokal och modern  fiskeindustri.

Det fanns annars en samstämmighet  mellan regeringspartierna och oppositionen att avtalen måste reformeras och att EU-kommissionens förslag är en lovande start.

Isabella Lövin hoppas att i Europaparlamentets fiskeutskott få ledamöterna att acceptera en djupgående reformering av EU:s externa fiskeripolitik. Hennes utredning/rapport, som är ett svar på kommissionens meddelande, är snart klar och lämnas till utskottet den 21 mars.

– Sextio procent av den fisk som konsumeras i EU kommer utanför unionen och vi vet väldigt lite om på vilka villkor den fisken har blivit fångad. Det är en sak jag kommer att ta upp i min rapport, sade Isabella Lövin.

Eftersom villkoren för fisket i tredje land framläggs av EU-kommissionen som ett meddelande som inte är lagstiftning, är taktiken från de som likt Isabella Lövin vill förändra fiskepolitiken mot tredje land, att få in vissa förändringar direkt i EU:s grundförordning om fiske. Enligt Staffan Danielsson, som är Lövins politiskt sakkunnige, vill de försöka få en klausul i grundförordningen om att fiskeavtalen måste respektera de mänskliga rättigheter.  

Diskussionen i EU-parlamentet och främst i fiskeutskottet fortsätter fram till att fiskepaketet klubbas i sommar under juli- och septembermötena i Strasbourg.