”Berlusconi gör politisk comeback”

När Silvio Berlusconi inledde sin valkampanj 2006 förklarade han att han var politikens Jesus Kristus: ”jag är ett tålmodigt offer, jag offrar mig själv för alla”.

Om han inte gjorde skäl för det gudomliga epitetet då, gör han det kanske nu. Enligt uppgifter i den italienska tidningen Corriere della Sera kommer den 75-årige Silvio Berlusconi återuppstå som politiker i september, efter att ha legat lågt sedan han lämnade över regeringsmakten till Mario Monti i november förra året.

Tidningens uppgifter har slagit ner som en mindre bomb i Italien. Berlusconi har tidigare sagt att han ska inta en mer tillbakadragen roll i sitt parti och låta hans tidigare justitieminister, partisekreteraren Angelino Alfano, fatta tyglarna. Men enligt opinionsundersökningar som Berlusconi låtit göra, som Corriere della Sera återger, ska Berlusconi vara en populärare frontfigur är Alfano.

Enligt undersökningarna, som gjorts på uppdrag av Berlusconi, skulle hans parti Frihetens folk endast få 10 procent utan Berlusconi. Med Alfano som premiärministerkandidat och Berlusconi som partiordförande stiger stödet till 18 procent. Men med Berlusconi som premiärministerpretendent skulle hela 30 procent av väljarna lägga sin röst på partiet.

Därför lär Berlusconi nu förbereda en comeback till september, med ett nytt partinamn som ska påminna om Forza Italia, det namn Berlusconi vann italienarnas förtroende med för första gången för 18 år sedan. Semestern är inställd och Berlusconi hoppas samla ihop ett – för Italien – ungt lag med uppåtsträvande 40-åringar omkring sig som ska ge partiet en nytändning.

Berlusconis utspel kommer bara en dag efter att den nuvarande premiärministern, teknokraten Mario Monti, kraftfullt har försäkrat att han inte kommer att ställa upp i valet planerat till våren 2013. Monti hade ett stort stöd hos italienarna när han tillträdde men förtroendet har dalat i samma takt som Monti har stramat åt ekonomin.

Silvio Berlusconi har varit premiärminister i Italien tre gånger sedan 1994 under sammanlagt knappt tio år, vilket gör honom till den längst sittande premiärministern i Italien under efterkrigstiden.