Alla måste behandlas lika på svenska arbetsmarknad, skriver Johan Lindholm ordförande i Byggnads. Arkivbild. 

Alla måste behandlas lika på svenska arbetsmarknad, skriver Johan Lindholm ordförande i Byggnads. Arkivbild. 

Nationalitet ska inte styra svenska löner

Sveriges Byggindustriers negativa inställning till konkurrensneutralitet är direkt kontraproduktiv och slår mot seriösa företag som följer den svenska modellen. Det skriver Johan Lindholm, ordförande i Byggnads i replik till Mats Åkerlind, vice vd Sveriges Byggindustrier.

Sveriges Byggindustrier, BI, slår knut på sig själv när de i ena andetaget hävdar att organisationen ” instämmer i grundtanken att inhyrd personal och anställda ska behandlas lika" men i nästa andetag konstaterar ”att regeringen genom lagen om uthyrning av arbetstagare försämrar förutsättningarna för de svenska byggföretagen”.

Det är inte bara beklagligt, utan bedrövligt, att BI inte eftersträvar konkurrensneutralitet gällande vilka villkor som ska gälla för byggbolag verksamma i Sverige, oavsett om de är traditionella byggbolag eller bemanningsbolag verksamma i byggbranschen. Det är med andra ord en ofattbar hållning som BI intar när de avvisar en lagstiftning som syftar till att behandla företagen och arbetstagarna lika, oavsett om de kommer från Sverige eller något annat EU land. BI inställning är direkt kontraproduktiv och slår mot seriösa företag, som vill konkurrera med kvalitet, istället för undermåliga arbets- och anställningsvillkor.

Den nya bemanningslagen är utformad på så sätt att facket – ytterst med hjälp av stridsåtgärder – har möjlighet att teckna kollektivavtal med ett bemanningsföretag för att likabehandling skall uppkomma gällande lönevillkoren. Denna systematik följer helt och hållet den svenska modellen. Att BI invänder emot denna ordning är inte bara förvånande utan obegriplig. Dock synes BI dunkla och dubiösa agenda skymta förbi när BI tidigare uttryckt att "ojust konkurrens är ett måste inom byggsektorn" och då de argumenterar utifrån att det blir ” …orimligt höga och oförutsägbara kostnader för att ha personal utstationerad på byggen i Sverige”. Påståendet är ytterst intressant ur ett flertal aspekter.

För det första kan det konstateras att Bemanningslagen enbart anger att en likabehandling skall uppkomma och inget annat.

För det andra kan man fråga sig hur en likabehandling kan medföra orimligt höga och oförutsägbara kostnader, om det inte förhåller sig på så sätt att idag är kostnaderna för att begagna sig av utländsk utstationerad arbetskraft, oavsett om de arbetar i ett bemanningsföretag eller ej, markant billigare än arbetstagare som är anställda i Sverige.

Dessutom får vi inte glömma bort att likabehandlingen i princip enbart gäller lön.  I övrigt är facket begränsad till att följa utstationeringsdirektivets hårda kärna och inte kräva fullständiga konkurrensneutrala kollektivavtal.

BI:s resonemang riskerar i förlängningen att slå undan benen på de egna medlemsföretagen. Detta då BI uppenbarligen uppmuntrar till en osund konkurrens företagen emellan, då man vill ge konkurrensfördelar till en specifik grupp av företag som har möjlighet att begagna sig av utländsk arbetskraft genom att ”dumpa” arbets- och anställningsvillkoren för dessa arbetstagare.  

För Byggnads är det en grundbult i den fackliga verksamheten att förbundet kämpar för att alla, oavsett nationalitet, skall omfattas av samma villkor i Sverige.
Det är inte acceptabelt att exempelvis en spanjor, som går sida vid sida och utför exakt samma arbete som en svensk kollega, inte har samma lön enbart på grund av att arbetstagaren i fråga är utstationerad från ett annat land.

Det är en svunnen tid då ens härkomst skall vara avgörande för vilken lön man får. BI måste ompröva sitt ställningstagande i denna fråga då BI uppenbarligen hoppat i galen tunna.

Alla har att vinna på att en likabehandling via kollektivavtal görs möjligt oavsett om arbetskraften är svenskt eller utländsk när man arbetar i Sverige.

Johan Lindholm
Ordförande i Byggnads