Lobbyister vädjar till större svensk insikt om EU:s betydelse

Bryssel är inte bara centrum för EU-politiken. Det är även centrum för olika intressen som vill påverka EU-politiken. Sammanlagt runt 6000 lobbyister finns registrerade i EU:s officiella register.

Arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, företräds i Bryssel av bland annat fackliga Brysselkontoret och arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv. Båda har till uppgift att lobba för frågor som är viktiga för deras medlemmar i Sverige.

– Vi är här framför allt för att bevaka det som händer och diskuteras i Bryssel, säger Per Hilmersson, chef på fackliga Brysselkontoret som ägs av de tre fackliga centralorganisationerna TCO, LO och Saco.

Ett liknande uppdrag har Jonas Berggren, chef på Svenskt Näringslivs kontor i Bryssel.

– Vi försöker stötta övriga organisationen. Det handlar mycket och att hjälpa experterna och ledningen i Stockholm och förse dem med information och tips om hur saker funkar här ner, säger Jonas Berggren.

Påverkansarbetet sker både inom officiella kanaler, som det som på EU-språk kallas den sociala dialogen och öppna samråd, och genom möten med tjänstemän och politiker.

– Regeln är att ju tidigare man känner till att något är på gång desto större möjligheter har man få sina synpunkter hörda, säger Per Hilmersson som menar att kommissionen är den svåraste EU-institutionen att påverka eftersom den är relativt sluten.

– Det är inte alltid kommissionen rådfrågar oss om saker och ting, säger han.

Jonas Berggren påpekar att det finns ett mycket större antal intressenter i Bryssel än i Sverige vilket gör det lättare att påverka.

– När man har något intressant att säga brukar man få komma till tals. I Sverige finns det färre aktörer och då kan det bli låsningar på ett annat sätt, säger Jonas Berggren som tycker att det är svårt att sätta fingret på enskilda frågor där deras lobbyarbete haft framgång.

– Det handlar mycket om att man ändrat inriktning på saker där vi genom att vi jobbade så blev det bättre än om vi inte varit där.

Per Hilmersson pekar dock ut kommissions förslag om ett tjänstedirektiv från 2004 som en seger för facklig påverkan.

– Det var många som missat de arbetsrättsliga aspekterna i förslaget. Där lyckades vi få Europafacket med oss och ett stort påverkansarbete inleddes och vände den så kallade ursprungslandsprincipen till en värdlandsprincip, säger Per Hilmersson.

De två organisationerna ingår i motsvarande europeiska paraplyorganisationer: Svenskt Näringsliv i Business Europe och fackliga Brysselkontoret i Europafacket. Både Jonas Berggren och Per Hilmersson menar att de ofta kan ställa sig bakom paraplyorganisationernas ståndpunkter trots att arbetsmarknaderna i EU-länderna ser olika ut.

De har även till uppdrag att rapportera hem om beslut som tas i Bryssel och tycker att det ofta saknas en förståelse för hur EU-beslut påverkar svenska löntagare och företag.

– Vi är väldigt beroende av det som händer här nere. 60-70 procent av den lagstiftning som påverkar svenska företag har sitt ursprung i Bryssel och då är det viktigt att man visar vad som beslutas får för effekter i slutändan, säger Jonas Berggren som anser att Sverige har en viktig roll att spela i Bryssel.

– Vi tungan på vågen mellan nord och syd eller öst och väst. Det gör att om vi lägger vår tyngd någonstans är sannolikheten ofta ganska stor att det går i den riktningen och det tycker jag saknas i den svenska debatten, säger Jonas Berggren.

Inför EU-valet i maj nästa år är den viktigaste uppgiften för de fackliga organisationerna enligt Per Hilmersson att mobilisera väljarna och trycka på för en annan krispolitik i EU.

– Man måste tänka om och inte bara ensidigt dra ned på offentliga utgifter utan även vidta tillväxtbefrämjande och jobbskapande åtgärder, säger Per Hilmersson

För Jonas Berggren är den inre marknaden den viktigaste EU-frågan inför valet.

– Jag tror det är där vi har störst potential att få igång tillväxt och jobb och det är väldigt viktigt för företagarna att det fungerar, säger Jonas Berggren.