Annons

Gästkrönika »

EU:s största utmaning de närmaste åren

EU förfogar faktiskt över ett av de potentiellt mest effektiva styrmedlen för att minska klimatutsläppen, om de bara vågade använda det: utsläppsrätterna. Det skriver gästkrönikör Maria Wetterstrand.

Om inte den som skitar ner betalar så får du göra det. Du eller dina barnbarn eller kanske någon på andra sidan jorden. Det är orättvist. Så enkelt är det faktiskt. Om kolkraften INTE betalar sin miljökostnad, så blir det betydligt svårare att få ekonomi i vindkraft och solceller utan kostsamma subventioner. Enkelt att förstå.

Eller. Jag har diskuterat det här med miljöskatter och motsvarande inom politiken i många år och det är sällan så enkelt. Principen, jo, men när det väl kommer till kritan är det sällan lika okontroversiellt.

När vi införde trängselskatt var det inte populärt. Inte heller när vi höjde skatten på villaolja. Skatterna har däremot blivit kvar och haft god miljöeffekt. Nu är det EU:s utsläppshandel som är i fokus. Och även här finns ett starkt motstånd.

EU förfogar faktiskt över ett av de potentiellt mest effektiva styrmedlen för att minska klimatutsläppen, om de bara vågade använda det: utsläppsrätterna. Det sätts ett tak som utsläppen måste hålla sig under. Sedan kan företagen köpa och sälja utsläppsrätter med varandra. Nu har hela systemet nästintill havererat och riskerar halta till 2020 om inget görs.

Utsläppstaket bestämdes före den ekonomiska krisen och väntades då ge ett visst pris på utsläppen. Många företag började satsa på miljösmarta lösningar, fler började snegla mot förnybar energi, det togs beslut om effektiviseringar för att minska utsläppen. Sen kom krisen, produktionen sjönk och utsläppen också. Plötsligt blev utsläppsrätter jättebilliga och miljöomställningen kom av sig. Planerade satsningar ställdes in, de som gjorts blev svårare att räkna hem.

Det hade förstås inte varit något problem om utsläppstaket varit vårt slutmål. Då hade vi glatt kunnat konstatera att vi klarade målet till lägre kostnad för industrin än vi trott. Men så är inte fallet. Taket ligger långt över vad miljön egentligen tål och det vi behöver är en ordentlig drivkraft för omställning. Det ska kosta att släppa ut.

Om investeringarna görs nu kommer det både att ge jobb och göra det enklare att nå de långsiktiga målen att få bort fossil energi. Jag är väldigt oroligt för vad 6-7 år av stiljte i miljöomställningen kan leda till. Det gynnar vare sig teknikutvecklingen, oss eller världen. Här tycker jag att EU:s största utmaning ligger de närmaste åren.