Hoppa till artikelns andra spalt.
Gästkrönika »

Vad tjänar vi på EU-medlemskapet?

Vi ska inte lockas av den obehagliga brittiska drömmen med dess isolationism och obetänksam nationalism. Det skriver gästkrönikör Janerik Larsson.

”Vad kommer vi att tjäna på det ?”

Det var en av de vanligaste frågorna man fick nära under kampanjandet för EU-medlemskapet inför folkomröstningen i november1994.

Jag både förstod frågan – och skrämdes av den.

Att förstå frågan är lätt. Efter att Sverige så länge stått utanför den europeiska gemenskapen var det naturligt att fråga så. Men samtidigt handlade ju folkomröstningen inte om att köpa en vara eller en tjänst utan om att ta steget in i en ekonomisk, säkerhetspolitisk och politisk process som kommer att pågå långt efter att alla väljare för länge sedan är döda.

Den svenska vägen in i EU handlade i likhet med den brittiska vägen in i EU i hög grad om ett sökande efter lösningar på en akut ekonomisk kris. Därför var det lätt att 1994 svara ”ja” på frågan.

Men länder som gått in i gemenskapen med en mer mångfacetterad och därmed djupare förståelse för vad det handlade om har haft och har i huvudsak ännu bättre förutsättningar att hantera också de vart femte år återkommande valen till EU-parlamentet.

I år är det dags igen.

Vad handlar det om ?

Jag skulle vilja att det handlade om….ja just….om EU.

En valrörelse är i princip ett bra tillfälle för folkupplysning.

Jag fick häromdagen ett utmärkt exempel på detta, nämligen Svenskt Näringslivs nya skrift ”EUs inre marknad – segrar och utmaningar”.

Såhär börjar den:

”Världens största ekonomi är varken Kina eller USA utan EUs inre marknad.

20 år efter startskottet för den europeiska inre marknaden är den också världens största integrerade marknad. EUs totala BNP uppgick till över 12 000 miljarder euro år 2012.”

Var det en nyhet för dig ? Jag tror att det skulle vara en nyhet för många svenskar – om de fick höra det från ledande politiker. Eller kanske rentav läsa/se/höra det i media.

EUs inre marknad är den ena hörnpelaren i EU-bygget. Den andra hörnpelaren är den säkerhetspolitiska dimensionen. EU kom till för att Europas ledare drog slutsatsen efter 1900-talets förödande världskrig som båda startat i Europa.

I år är det 100 år sedan det första världskriget började. Många har med fog påmint om detta – och pekat på vikten att dra lärdomar.

Jag har ofta tänkt på USA när jag talat om EU. Det bli då en berättelse om det som utifrån oftast uppfattas som ett land – USA – men som är 50 delstater med egna regeringar, egna författningar, egna parlament, egna lagar, egna domstolar etc.

USA har sakta men säkert formats till dagens union efter en svår start i slutet på 1700-talet. Den resan är knappt påbörjad och har innehållit ett förödande inbördeskrig.

EU är bara i början på resan att skapa en sådan union. Det finns goda förutsättningar att den resan ska bli framgångsrik om man har respekt för det långsiktiga perspektivet, har respekt för att det handlar om medborgarnas välstånd och om att säkerställa den säkerhetspolitiska tryggheten för Europas medborgare.

Så när vi talar om EU-valet ska vi förvisso diskutera rader av intressanta policyfrågor. Men vi ska inte lockas av den obehagliga brittiska drömmen med dess isolationism och obetänksam nationalism.

Små nationer som Sverige har ett stort intresse av att EU håller samman och utvecklas. Ja, vi tjänar på det !

Janerik Larsson