Gästkrönika »

Detta borde EU-valet handla om

Är det rimligt att länder med regeringar som begränsar demokratiska fri- och rättigheter ska kunna fortsätta inom EU som om ingenting hänt? Det skriver gästkrönikör Anders Jonsson.

Vad ska vi ha EU till? Vad ska den Europeiska Unionen vara för sammanslutning? De grundläggande, eviga frågorna i EU-debatten är lika aktuella nu som tidigare inför valet till Europaparlamentet.

Den som vill veta mer om historien kan med fördel läsa Europas svaga hjärta (Dialogos Express) som precis kommit ut. Där skriver DN:s korrespondent i Bryssel Annika Ström Melin tänkvärt om det europeiska idéarvet från Haagkongressen 1948 fram till våra dagar. Den ständiga kampen mellan unionisterna och federalisterna skildras ingående. Spår som går igen idag i den europeiska valrörelsen. Just nu har unionisterna övertaget, drömmen om Europas Förenta Stater är långt borta.

Man kan hitta lustiga detaljer i historien som liberale Bertil Ohlins motstånd mot europeiskt samarbete. Främmande från dagens folkpartister som ju är det närmaste federalisterna vi kommer i Sverige.

Riktigt intressant blir boken i diskussionen om vilka regler som ska gälla för EU:s medlemsländer. Är det rimligt att länder med regeringar som begränsar demokratiska fri- och rättigheter ska kunna fortsätta inom unionen som om ingenting hänt?

Den ungerska regeringen under Viktor Orbán har drivit igenom tvångspensionering av domare för att få kontroll över domstolarna. Den har ändrat konstitutionen och infört kvalificerad majoritet för att det ska bli svårt att riva upp beslut som tagits inom finans-, kultur- och socialpolitik. Orbán har infört en ny lag med stärkt kontroll av medier och journalister. Beslut som om de tagits innan Ungern blev medlem i EU sannolikt omöjliggjort landets medlemskap. Landet hade inte blivit insläppt.

Men väl inne i klubben händer ingenting. Det går utmärkt att bedriva en nationalistisk politik som begränsar demokratin. Mot det har EU inga verksamma maktmedel. Medlemsländerna kan straffas om de har för stora budgetunderskott eller bryter mot reglerna för glödlampor och korv. Men när ett land sätter grimma på yttrandefriheten möts det av ganska beskedligt motstånd, skriver Ström Melin.

Jag kan inte låta bli att associera till Groucho Marx som sa att han inte skulle vilja bli medlem i en klubb som tillät honom att bli det. Men Viktor Orbán är inte Groucho Marx, det här är inget skämt, det är blodigt allvar som EU inte tycks kunna göra något åt.

Och hur skulle EU kunna göra det? Unionen är en sammanslutning av nationalstater och vi kan ju tänka oss själva om någon skulle komma och ha synpunkter på den svenska konstitutionen eller hur vi hanterar vårt rättsväsende.Annika Ström Melin tycker dock inte att vi kan låta oss nöjas med det. EU-länderna är så sammanflätade att alla påverkas om demokratin försvagas i ett land. Det är ingen inre angelägenhet, skriver hon.

Jag håller med. Den som inte uppfyller villkoren för att vara med i klubben ska åka ur. En reell sådan möjlighet skulle nog vara ganska verkningsfull.

Vad man ska göra åt länder som kommit med i EU, men sedan inte uppfyller reglerna, det borde EU-valrörelsen handla om.