Annons

EU:s nya klimatmål splittrar svenska kandidater

Europaparlamentet och ministerrådet är på väg att besluta om nya klimat- och energimål för EU-länderna. Klimatfrågan kommer delvis att avgöras i EU-parlamentet den närmsta tiden. Europaportalen tittar på hur de svenska EU-politikernas ställer sig i vår tids ödesfråga.

– Det viktigaste man kan gör för klimatet i år är att gå och rösta. För det är stor skillnad mellan partierna. Det är miljöpartisten Isabella Lövin som säger det, men övriga EU-parlamentariker skulle nog hålla med henne.

Nästa FN-ledda klimatmöte äger rum i Paris 2015. Efter misslyckandet i Köpenhamn 2009 ska världsledarna försöka hamra ut en plan för att se till att jordens uppvärmning inte överskrider två grader – den kritiska gräns man enats om att respektera.

I förhandlingarna agerar EU som en enhet. Det är inte svenska regeringen som sitter runt förhandlingsbordet med amerikaner och kineser utan EU:s nästa klimatkommissionär. Vad han eller hon kommer att säga på mötet bestäms den närmsta tiden, då EU:s lagstiftare EU-parlamentet och ministerrådet ska komma överens om EU:s nya klimat- och energipolitik.

Klimatpolitiken är den fråga som svenska folket i Europaportalens Sifomätning uppger vara viktigast för dem inför EU-valet. Det är också någonting som samtliga politiska partier anser att EU faktiskt borde syssla med, även Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som annars motsätter sig att EU beslutar över nationalstaterna. Men partiernas lösningar på problemet ser olika ut.

Höga energipriser i Europa jämfört med USA som ger europeiska företag konkurrensnackdelar, kopplat med ekonomisk stagnation och stora lager skiffergas i flera europeiska länder skapar en situation som folkpartisten Marit Paulsen kallar för ”komplex och djävligt farlig”.

– [Europa] måste gå före, men vi kan inte gå före ensamma. Vi måste få med oss resten av världen. Och hur i all sin dar ska vi klara utmaningen som skiffergas och brunkol ger, eftersom det är så ohyggligt åtkomligt, man måste inte ens leta, det väller in. Klarar vi av att tacka nej till billig energi samtidigt som vi fortfarande har en ekonomisk kris av guds nåde med politiska följder?

EU-parlamentet röstade i februari i år för att unionen ska minska koldioxidutsläppen med 40 procent till 2030 från 1990 års nivåer, öka andelen förnyelsebart till 30 procent av den totala energin och öka energieffektiviteten med 40 procent.

Bland de svenska EU-parlamentarikerna råder det samsyn om att utsläppsmålet på 40 procent är acceptabelt, även om både Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville ha ett högre satt mål.

– Om man ska minska utsläppen med 90 procent till 2050 måste man börja tidigare, då är målen alldeles för låga. Vi måste [minska med] 60 procent till 2030. Ju längre tid vi väntar desto dyrare blir det längre fram, säger Mikael Gustafsson, Vänsterpartiets EU-ledamot.

EU:s stats- och regeringschefer enades 2009 om att EU ska minska sina växthusgasutsläpp med 80-95 procent till 2050, jämfört med 1990.

Den fråga som splittrar de svenska parlamentarikerna handlar i stället om huruvida man ska slå fast i bindande lagstiftning att länderna måste öka andelen förnyelsebar energi och öka energieffektiviteten. Det vill alla svenska EU-parlamentariker förutom Moderaternas och Kristdemokraternas.

– Det viktigaste är att minska koldioxidutsläppen, de andra målen är bara ett sätt att nå det målet. Det är viktigt att förklara det för nu är bilden att det skulle vara bättre för miljön att ha fem mål i stället för ett. Det är feltänkt, säger Anna Maria Corazza Bildt (M).

– Målet med EU:s klimat och energipolitik måste vara att få resten av världen att följa med. Förutsättningen för att få med resten av världen är visa att vi kan minska klimatutsläppen utan att det drabbar tillväxten mer än nödvändigt, säger Christofer Fjellner (M).

Men miljöpartisten Isabella Lövin anser att samhället måste ställas om nu även om inte resten av världen går i samma takt.

Annons

– Med den utsläppstakt vi har i dag kan vi bara fortsätta i femton år till om vi ska hålla oss till tvågradersmålet. Så allvarligt är det. Det betyder att vi måste sätta igång nu att ställa om samhället, att lägga varenda skattekrona, alla investeringsfonder, Europeiska investeringsbanken, pensionsfonderna - allt måste gå till att ställa om till förnyelsebart.

Också centerpartisten Kent Johansson vill ha tre bindande mål, i strid med sin företrädare, miljöminister Lena Ek som nu representerar svenska regeringen linje med bara ett utsläppsmål.

– [Christofer] Fjellner beskriver det som umbäranden för svensk industri, men det är inga umbäranden. För mig är det ett bättre samhälle. En del av skogindustrin investerar nu för fullt i förnyelsebar energi eftersom man både kan använda trämassan och värmen. Sedan finns det skogsindustri i Sverige som hävdar att det vore bättre med kärnkraft men de har nog sämre lönsamhetssiffror i dag, säger Kent Johansson.

Isabella Lövin anser också att det behövs bindande krav just för att näringslivet ska få investeringstrygghet.

– Vi kommer inte att gå tillbaka till stenåldern. Det står massor av företag och stampar, energibolag som ber att EU ska sätta bindande mål för förnybart för att de då kan investera. Men det kommer inte av sig själv.

Gunnar Hökmark tror att EU-parlamentets ståndpunkt gör det svårare för de båda lagstiftarna att komma överens, till skillnad från om man lagt allt krut på att försvara ett ambitiöst utsläppsmål. Han säger också att ett bindande förnyelsemål innebär allt för mycket detaljreglering på medlemsstatsnivå.

– Förslaget innebär en detaljstyrning av vår energipolitik och det är jag emot, dels av skälet att vi har visat att vi kunnat vara ledande vad gäller att minska klimatutsläppen och dels för att med den bördefördelning [hur EU:s utsläppsminskningar fördelas mellan EU-länderna] vi har i dag skulle det för Sveriges del leda till att vi skulle behöva avveckla kärnkraften för att nå [förnyelse]målet, säger Gunnar Hökmark, Moderaternas toppnamn och hänvisar till EU-kommissionens konsekvensanalys.

Men Tobias Persson, enhetschef på Energimyndigheten, säger att konsekvensanalysen visar att den befintliga svenska kärnkraften inte påverkas av ett bindande förnyelsemål. Däremot säger kommissionen att det blir det olönsamt att bygga ut den svenska kärnkraften, men den slutsatsen har kritiserats för att beräkningen bygger på höga investeringskostnader för förnyelsebart och låga kostnader för kärnkraft, säger Tobias Persson.

Sverige får ungefär 50 procent av sin energi från förnyelsebart som sol, vind och vatten och  lever i dag upp till de befintliga EU-målen. Kärnkraft räknas inte som en förnyelsebar energikälla.

Om mycket av debatten kring klimatpaketet har handlat om förnyelsemålet så finns det de som anser att det är en skendebatt. Christian Engström, Piratpartiets förstanamn, ifrågasätter om målen över huvud taget är effektiva. Han vill i stället reformera patentsystemet.

– Det intressanta är inte vilka procentsatser vi sätter utan vad vi konkret gör för att ta oss dit. Det är bara genom ny, smart teknik som vi har en chans att lösa klimatproblemen. Den bästa, miljövänligaste tekniken är belagd med patent som gör att man inte får använda den. Det här är jätteskadligt, säger han.

Marit Paulsen (FP) tror inte att det räcker att minska utsläppen av växthusgaser, varken i maklig takt eller dramatiskt. EU måste samtidigt satsa på att fånga in den växthusgas som redan finns i atmosfären, säger hon.

– Förlåt men det är inte riktigt så enkelt som att sätta upp ett antal mål. Det kommer att bli allt för många akuta komplicerade situationer på vägen dit, säger hon.