Det slående hur lätt en del partier offrar den fria rörligheten så fort de tycker något annat är viktigt, skriver Kenneth Kastman-Krantz.

Det slående hur lätt en del partier offrar den fria rörligheten så fort de tycker något annat är viktigt, skriver Kenneth Kastman-Krantz.

Bild: Christina Riksén

Socialdemokrater prioriterar bort fri rörlighet

Dagens EU-regler öppnar inte för lönedumpning eller dåliga arbetsförhållanden i Sverige. Alternativet till socialt protokoll är inte laglöshet. Det skriver Kenneth Kastman Krantz, generalsekreterare Sverige i Europa

Den fria rörligheten inom EU är populär bland medborgarna. Inte minst för unga är det en självklarhet att man kan studera, resa, handla eller söka jobb var man vill i vårt gemensamma Europa.

De flesta politiska partierna har insett detta och talar i dag väl om den fria rörligheten och öppenhet inom EU. Men när man läser vilka krav och förslag som framförs så är det slående hur lätt en del partier offrar den fria rörligheten så fort de tycker något annat är viktigt. Låt mig ge tre exempel.

Sverigedemokraterna framhåller på flera punkter i sitt EU-valmanifest att de inte ifrågasätter det som anses fungera väl i EU-samarbetet. De lyfter fram fri handel och fri rörlighet för företag och privatpersoner som något värt att bevara.

Men nära hälften av de 32 punkter SD har i sitt manifest handlar om att på ett eller annat sätt minska den fria rörligheten eller handelsflödet. Det rör sig om bland annat inskränkningar för fri rörlighet för personer inom Europa, begränsningar för livsmedelsimport, återinförda gränskontroller, nationella regler om tillsatser och förpackningar för livsmedel samt nya kemikalieregler.

Vänsterpartiet har enligt sin programförklaring för EU-valet alltid ”stått upp för ett öppet Sverige och samarbete över nationsgränserna" och som "välkomnar att människor från andra länder kan komma till vårt land". Men när man blir mer konkret så går andra politikområden gång på gång före den fria rörligheten.

Även Socialdemokraterna talar väl om öppenhet och fri rörlighet, men prioriterar i praktiken bort dem. Partiets valslogan talar om "rättvisa villkor", vilket enligt valmanifestet betyder "svenska kollektivavtal". Resten av Europa måste alltså anpassa sig när de kommer hit – oavsett om villkoren därmed blir bättre eller inte. Socialdemokraterna vill dessutom att krav på nationella villkor ska genomföras kors och tvärs mellan alla EU:s 28 länder, genom ett särskilt "socialt protokoll".

Det måste framhållas att alternativet till ett sådant socialt protokoll inte är laglöshet. Dagens regelverk öppnar inte för lönedumpning eller dåliga arbetsförhållanden. Redan i dag finns EU-regler som ger möjlighet att kräva svenska kollektivavtal om dessa är bättre på avgörande punkter.

Ett stort problem med att försöka genomföra ett socialt protokoll är att man öppnar en helt ny förhandling med många intressen inblandade. Hur kan de svenska socialdemokraterna vara säkra på att det blir just den lösning de vill ha, om alla 28 länder ska omförhandla frågor om fri rörlighet och arbetsrätt?

De nya medlemsländerna i Central- och Östeuropa har nästan samtliga levt under kommunistiskt förtryck. De har en uttalad liberal inställning till frågor som rör arbetsrätt. En liknande inställning finns hos Storbritannien. I Sydeuropa samt Frankrike, Belgien och Tyskland finns sedan länge grundinställningen att det bör vara lagar som slår fast de fackliga rättigheterna.

Det är bara i Sverige, Danmark, och i viss mån Finland och Nederländerna som starka fackliga rättigheter etablerats genom fria förhandlingar om kollektivavtal och inte genom statliga regler.

Förhandlingar mellan EUs medlemsländer landar ofta i en kamp mellan regleringsivrare och laissez-faire. Vi som förespråkar kollektivavtal hamnar ständigt i minoritet.

Den inre marknaden har skapat närmare 2,8 miljoner jobb under de senaste tjugo åren. Enligt EU-kommissionen skulle ytterligare lika många arbetstillfällen kunna skapas om rätt åtgärder vidtogs, inte minst slopande av handelshinder. Potentialen finns således. Men det här kommer inte gratis, bara för att vi säger de magiska orden "öppenhet" och "fri rörlighet". Vi måste också driva en politik där orden får substans och regelverket backar upp dem.

Kenneth Kastman Krantz
Generalsekreterare Sverige i Europa