Statsminister Stefan Löfven (S) anländer till toppmötet i Bryssel på torsdagen.

Statsminister Stefan Löfven (S) anländer till toppmötet i Bryssel på torsdagen.

Bild: Europeiska unionens råd

EU-toppmöte letar klimatkompromiss

Statsminister Stefan Löfven tonar ned förväntningarna och hoppas att EU-ledarna enas om nya klimatmål under torsdagens väntade nattmangling i Bryssel.

Efter att ha blivit överkörd i riksdagens EU-nämnd och tvungen att driva alliansens klimatpolitik är statsminister Stefan Löfvens viktigaste prioritet under torsdagens och fredagens EU-toppmöte att få ett klimatavtal på plats.

– Huvudinriktningen är att försöka få ett avtal på plats, både för EU:s egen skull men även inför förhandlingarna i Paris nästa år är det oerhört viktigt, sade Löfven på väg in till sitt första formella EU-toppmöte i Bryssel.

Han syftade på det stora klimattoppmötet i Paris i slutet av 2015 där världens länder ska enas om gemensamma klimatmål. Den uppgörelse som eventuellt nås under toppmötet väntas ligga till grund för EU:s position vid Parismötet.

– Min bestämda uppfattning är att det inte kommer bättre om någon månad eller två. Vi är i ett skede i de här förhandlingarna som gör att det är lika bra att försöka gå i mål.

Stefan Löfven ville dock inte säga hur långt han var beredd att gå för att få med sig motstridiga länder som Polen.

Den franske presidenten François Hollande trodde att man kommer att komma överens.

– Jag tror att en uppgörelse finns i sikte, sade Hollande vars land står värd för nästa års klimattoppmöte och som satt mycket prestige på att få en internationellt klimatöverenskommelse på plats.

Mer tveksam var den som vanligt mer lågmälda och försiktiga tyska förbundskanslern Angela Merkel.

– Överläggningarna blir inte lätta. Jag kan ännu inte säga om vi får ett resultat, sade Angela Merkel på väg in på mötet.

Enligt personer med insyn i förhandlingarna ser det ljusare ut än för en vecka sedan att man når en uppgörelse även om det återstår en rad frågor att lösa. 

Många delar i slutsatserna, som oftast mejslas fram av medlemsländernas EU-ambassadörer innan toppmötena, fattades i de utkast som cirkulerat i huvudstäderna. En uppdaterad version delades ut till stats- och regeringscheferna i samband med att de anlände till mötet på torsdagen. Texten är skriven på ett papper som inte ska gå att kopiera och varje land har ett nummer skrivet på det så att man ska kunna spåra eventuella läckor.

Det finns åtminstone tre knutar som måste lösas upp. För det första hur bördefördelningen ska se ut när man i ett senare skede delar upp hur mycket varje medlemsland ska bidra till de tre huvudsakliga klimatmålen. Många länder, däribland Sverige, vill inte att man ska beräkna fördelningen utifrån bruttonationalprodukten, som man tidigare gjort, utan ha med hur kostnadseffektiv minskningen är. 

Den andra stötestenen är energieffektiviteten. I EU-kommissionens ursprungliga förslag låg nivån på 30 procent, alltså att minska energiförbrukningen med den summan. Men några länder, däribland Storbritannien, kräver att siffran ska vara lägre: 25 procent.

Slutligen är Portugal och Spanien irriterade på Frankrike för att landet inte vill släppa in deras överskottsenergi. Framför allt Portugal, som producerar mer förnybar energi än man använder, kräver att Frankrike ska öppna sina gränser och anklagar landet för att skydda sin kärnkraft.

Sedan finns även ”den polska faktorn”. Polen leder den grupp av framför allt öst- och centraleuropeiska länder som vill sätta lägre klimatmål. De anser att omställningen till miljövänligare energi slår oproportionerligt mot dem och att risken är stor att man kommer bli beroende av rysk gas. Hur långt den gruppen är beredd att gå är oklart.

I den andra änden finns en grupp, främst mindre medlemsländer, som vill ha ambitiösare mål. Gruppen går i diplomatkretsar under namnet ”gröna dvärgar” och består av Belgien, Slovenien, Nederländerna, Irland Danmark, Österrike, Luxemburg, Sverige och Finland. Enligt ett hemligt arbetspapper från ett medlemsland verkar dock denna grupp ”att falla samman” vilket kan innebära att deras linje inte kan drivas lika hårt.

I några av de planer som dryftats innan mötet finns ett krav på att alla framtida klimatbeslut måste tas i enhällighet i EU. Det skulle få till följd att det skulle bli svårt att sätta höga klimatmål och fick flera EU-parlamentariker att gå i taket. 

– Går den svenska regeringen med på vetokravet läggs hela klimatpolitiken i händerna på Polen, som inte har några klimatambitioner alls, sade EU-parlamentarikern Fredrick Federley, sade EU-parlamentarikern Fredrick Federley (C) i en kommentar.

Enligt vad Europaportalen erfar förs en diskussion om hur Europeiska rådet, stats- och regeringscheferna, i framtiden ska ta beslut om sådana frågor. Dock ska det inte röra sig om ett regelrätt veto utan om att Europeiska rådet, om det av någon anledning vid ett senare tillfälle vill ändra något i klimatuppgörelsen, bara kan göra det om alla är överens.

Stats- och regeringscheferna väntas hålla på under hela natten till fredag för att försöka nå en uppgörelse.