Annons

Den palestinska myndighetens presidenten Mahmoud Abbas träffar EU:s utrikeschef Catherine Ashton Arkivbild.

Bild: EEAS

Hoppa till artikelns andra spalt.

Svenskt erkännande av Palestina kan få EU-konsekvenser

Efter att både svenska regeringen och brittiska parlamentet ställt sig bakom ett erkännande av en palestinsk stat kommer tecken på att flera EU-länder kan ta ställning i frågan.

Det brittiska underhuset röstade på måndagen med en förkrossande majoritet, 274 för och 12 mot, för att uppmana landets regering att erkänna staten Palestina.

Omröstningen är inte bindande för premiärminister David Camerons regering men ger besked om vart ledamöterna vill gå i frågan trots att fler än hälften av dem inte närvarade vid omröstningen.

– Det sänder signaler att det börjar röra på sig, börjar bubbla under ytan, säger Anders Persson, doktor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet, som forskat på EU:s engagemang i Israel-/Palestinafrågan.

Under den fem timmar långa brittiska debatten som föregick omröstningen hänvisades till den nya svenska regeringens uttalade vilja att erkänna Palestina. En viljesyttring som Anders Persson menar kommer få andra EU-länder att göra samma sak.

– Att man vill få med sig andra länder i EU är säkert en av anledningarna till varför Sverige går i bräschen och erkänner en palestinsk stat. Jag tror att man har goda möjligheter att göra det på sikt, säger han och menar att Sverige varit normsättande när det gäller Palestina genom att på 1970-talet legitimera PLO och dess dåvarande ledare Yassir Arafat.

– Då fick man ju liknande reaktioner som man fått nu om att det inte är rätt läge, att det kommer vara kontraproduktivt och att det inte betyder någonting. Men historien gav ju Sverige rätt och andra länder följde efter till sist även om de var oerhört skeptiska.

Anders Person har dock svårt att se något annat EU-land skulle vara nära förestående att följa efter Sverige i nuläget. Men han tillägger samtidigt att inget EU-land fördömde Sverige för uttalandet att man avser erkänna en palestinsk stat.

– Jag tror att EU går mot att erkänna en palestinsk stat sakta men säkert, säger Anders Persson som tror att den utlösande faktorn för att det ska ske kommer bli någon typ av kris i regionen, ett nytt krig eller en ny intifada.

Men att svenska regeringen tagit ställning i frågan har redan fått konsekvenser i Europa.

– [Tvåstatslösningen] är den lösning som det internationella samfundet stödjer. Detta innebär att det kommer bli nödvändigt att någon gång erkänna den palestinska staten, sade Romain Nadal, talesperson för det franska utrikesdepartementet, rapporterar Le Parisien.

Även i Tyskland förs en debatt om Palestina men där är alla partier förutom vänsterpartiet Die Linke mot att erkänna Palestina. I Finland menar president Sauli Niinistö att Finland inte kommer att följa Sveriges exempel, men politikerna är delade, rapporterar Yle.

I Nederländerna ställer sig det socialdemokratiska regeringspartiet PvdA och socialliberala oppositionspartiet D66 bakom ett erkännande av Palestina.

Även i Spanien har debatten gått varm sedan det blev känt att Sverige skulle erkänna Palestina och det brittiska underhusets omröstning. Flera debattörer i dagspressen har argumenterat för att Spanien borde göra samma sak. Men regeringen i Madrid har dock inte gjort några politiska utspel om saken.

Enligt Anders Persson har EU varit aktivt i Palestinafrågan sedan 1970-talet och varit en normgivande makt som fått andra länder och samarbetsorganisationer som USA och Arabförbundet att följa unionen linje.

– Det som kännetecknar EU:s politik är att retoriskt sett har man legat i framkant, man har tidigt erkänt palestinier som ett folk och talat om legitima palestinska rättigheter.

– EU:s problem är att gå från ord till handling. Man har inte kunnat omsätta sin vision i konkret politik. Man har försökt bygga upp en palestinsk stat och pumpat in väldigt mycket pengar med väldigt tveksamma resultat, säger Anders Persson och tillägger att EU sammanlagt spenderat runt 100 miljarder kronor på bygga upp en palestinsk stat under de senaste 20 åren utan större framgång.