Stor kartläggning: EU-länderna eniga om det mesta

Konflikter mellan medlemsländerna lyfts ofta fram men i verkligheten lyckas man nå enighet i de flesta EU-frågor. Det visar en stor undersökning som Europaportalen genomfört.

Mellan juli 2014 och december 2018 hade EU-ländernas regeringar i ministerrådet röstat och antagit 330 lagar. Det visar en stor genomgång som Europaportalen gjort. Och i de allra flesta fall är länderna eniga. I bara 15 procent av omröstningarna röstade ett eller flera medlemsländer nej.

Den enighet nås dock genom kompromissande menar Magnus Blomgren EU-forskare vid Umeå universitet.

– Det betyder inte att man är enig från början. Det är ett resultat av förhandlingar i ministerrådets olika undre organ. Processen att komma dit kan vara väldigt konfliktfylld men man sätter stort värde i att landa i konsensus, säger Magnus Blomgren till Europaportalen.

Medlemsländerna röstar bara formellt i olika lagstiftningsfrågor om de vet att det finns en så kallad kvalificerad majoritet för att få genom den. Frågor där man inte kommer överens, som i nuläget två av de sju rättsakterna i unionens nya asylpolitik, lägger man helt enkelt åt sidan tills man tror sig kunna hitta en kompromiss. Det är en del av förklaringen till att enigheten ser så stor ut.

En annan anledning till att man eftersträvar enighet i så stor mån som möjligt  – i EU-korridorerna brukar det talas om att varje land ska ”kunna leva med” en ny lag – är att förhandlingarna i ministerrådet i stor utsträckning bedrivs av diplomater och inte av politiker, som är fallet hos den andra lagstiftaren – EU-parlamentet – där enigheten är mindre.

Magnus Blomgren tror även att det finns en större benägenhet att göra informella överenskommelser mellan medlemsländerna inom olika frågor för att nå kompromisser.

När man går till formell omröstning har man i praktiken redan kommit överens om att den nya lagen ska bli verklighet. Men att rösta nej kan enligt Blomgren vara ett sätt för ett medlemsland att visa för hemmaopinionen att man ändå motsätter sig den nya lagen.

– Det är nationellt så pass känsliga frågor att det krävs av regeringen att kunna visa att man inte gått med på det, säger han.

Fem svenska nej

Under mätperioden har den svenska regeringen med riksdagens EU-nämnd i ryggen röstat nej vid 5 av 330 tillfällen men aldrig avstått från att rösta. Man har bland annat sagt nej till en lag om handel med sälprodukter och främjande av internetuppkoppling i lokala samhällen.

EU:s största nej-sägare är Storbritannien som registrerat 12 nej och 25 avstå, alltså tillfällen då man lagt ned sin röst. EU-forskaren Blomgren pekar på att ett nej i ministerrådet bland annat kan spåras till ländernas generella inställning till EU-samarbetet.

– Det säger nog mycket om hur man förhåller sig till det europeiska projektet. För många av de här frågorna handlar om att utvidga EU:s kompetens i någon mening, och då har ju Storbritannien och den regeringen som suttit de senaste åren varit väldigt kritiska till detta.

Även om Storbritannien står ut som det mest kritiska medlemslandet har dess regering bara motsatt sig, genom antingen att rösta nej eller avstå, i drygt tolv procent av omröstningarna.

I andra änden – och sin vana trogen – har Frankrike röstat ja i alla 330 omröstningar.

Ekonomifrågor dominerar

Europaportalen har delat in de 330 EU-lagarna efter område. Det klart största av dessa är ekonomi och finans som omfattar över en fjärdedel av alla nya lagar. Därefter kommer området rättsliga- och inrikesfrågor som bland annat behandlar migration och brottsbekämpning. Politikområdena har i och med finanskrisen och flyktingkrisen hamnat allt högre på EU:s dagordning och sammanställningen visar detta i antalet nya lagar.