Maria Nilsson, riksdagsledamot Liberalerna.

Maria Nilsson, riksdagsledamot Liberalerna.

Bild: Liberalerna.

Debatt: Sverige måste stödja den demokratiska kampen i Belarus

Historien ger oss ibland möjlighet att agera. Det politiska läget i Belarus är en sådan möjlighet. Den får inte slösas bort. De belarusiska aktivisterna måste veta att vi ser och stödjer dem i deras kamp. Inte en kamp nödvändigtvis för att få ett EU-medlemskap, men för att få ett rättvisare liv, skriver Maria Nilsson, Liberalerna. ​

I Belarus har den totalitära presidenten Alexander Lukasjenkos hantering av coronaviruset setts som katastrofal. Han påstod bland annat att vodka och bastubad var ett motgift. Covid-19 pandemin har gett motståndskrafterna i Belarus den drivkraft de behövt för att åtminstone sätta press på Lukasjenko för demokratiska reformer. De över 67,000 fallen i landet och regeringens oförmåga att agera har lett till en folkrörelse mot presidenten. Han har nu mindre stöd än någonsin enligt opinionssiffrorna och slår ner alla former av oliktänkande. Sverige och EU måste ta en tydlig roll genom att kräva att dessa protester och medborgarnas rättigheter ska skyddas. 

I Minsk, som bara ligger två timmar från Stockholm med flyg, finns inte de demokratiska rättigheter vi tar för givet i Sverige. Det är ett mycket farligt läge för aktivister i landet. Hundratals demonstranter, bloggare, och oppositionsledare har blivit arresterade. Polisen är redo att kväsa alla regeringskritiska röster med våld. Det är mycket riskabelt att engagera sig. Vi måste visa solidaritet med dem.

Lukasjenko har hållit fast vid makten sedan självständigheten 1994 och kommer inte att ge sig utan strid. Han har själv sagt att presidentskapet inte är gjort för kvinnor, då de skulle kollapsa av bördan. Nu är hans främsta motståndare tre kvinnor som har fått tiotusentals att ta till gatorna för att visa sitt missnöje. Oavsett vad som blir valets resultat ser vi nu ett paradigmskifte i Belarus. Det är viktigt att de röster som tagit vid här inte blir tystade. 

Under ’Euromaidan’ i ukrainska huvudstaden Kiev vintern 2013-2014 kämpade tusentals för demokrati och att bli inkluderade i ett öppet Europa. Det har cirkulerat filmer på nätet som visar hur belarusisk militär tränar på liknande sätt som den ukrainska gjorde 2013. Detta är oroande för människors säkerhet. Det är därför viktigt att Sverige observerar händelserna i Belarus noga och står upp för människors trygghet och rätt att demonstrera. 

Även om Ukraina idag är ett land som rör sig i en positiv riktning så var ett resultat av ’Euromaidan’ att Ryssland annekterade Krimhalvön och inledde kriget i östra Ukraina. Europa kan inte låta någonting liknande hända i Belarus. Vi måste engagera oss i landets demokratisering annars ger vi Vladimir Putin en chans att utvidga sin makt. 

Putin är mycket mån om att utvidga sin makt i Belarus för att stärka sina positioner mot väst. Det skulle vara en stor strategisk seger om han lyckades vända den upprördheten i landet mot Lukasjenko till sin fördel.

Omvärlden måste därför vara med på tårna för att se till att historien inte upprepar sig. EU kan inte låta våld mot demonstranter fortgå utan att reagera med sanktioner och minskat stöd. Detta kan bli en demokratisk öppning mot Europa och det är viktigt att EU finns där för att ge folket hopp om att bli en del av det internationella samfundet som de delvis varit isolerade ifrån.

Lukasjenko har skickligt navigerat mellan EU och Ryssland de senaste decennierna. Ryssland har aktivt verkat för ett närmare samarbete till graden av en union men Lukasjenko sade nej till det förra året, för att han ensam vill ha makten. Men närheten till Ryssland är tydlig i och med att energi-subventionerna från Putin utgör en viktig del av Belarus BNP. 

Sverige måste agera med tydlighet för att stödja den belarusiska demokratiska rörelsen. Men vi bör dock vara försiktiga då det är lätt hänt att vår politik kan komma att symbolisera utländska försök att påverka landet. Lukasjenko har redan anklagat Polen och Ryssland för just detta. Här kan riktade sanktioner mot betydande medlemmar av den belarusiska regimen, så kallade ’ Magnitskij-sanktioner’, vara ett bra sätt att straffa de ansvariga för förtrycken.

Historien ger oss ibland möjlighet att agera, och detta är en sådan möjlighet. Den får inte slösas bort. De belarusiska aktivisterna måste veta att vi ser och stödjer dem i deras kamp. Inte en kamp nödvändigtvis för att få ett EU-medlemskap, men för att få ett rättvisare liv. 

Vi får inte glömma bort Belarus och dess kamp för demokrati. Valet och medborgarnas situation måste granskas och diskuteras i Sverige. I Sverige är vi duktiga på att engagera oss i amerikansk politik och mänskliga rättigheter, men desto sämre när det kommer till vårt närområde. Det må vara en klyscha att Belarus är ”Europas sista diktatur”, men det gör det inte mindre sant. Därför är det viktigt att vi agerar. 

Maria Nilsson 
Riksdagsledamot Liberalerna