Annons

Bild: Europaparlamentet

Hoppa till artikelns andra spalt.

Debatt: Svenska intressen på spel i Porto

Under det sociala toppmötet på fredag måste statsminister Stefan Löfven välja väg i EU-samarbetet. Väljer han att stå upp för den svenska modellen och Sveriges rätt att själv bestämma om välfärdspolitik. Eller lämnar han walk over till de sydeuropeiska socialisterna?  Det skriver Europaparlamentariker Abir Al-Sahlani (C). 

Nu håller EU-rådets ordförandeland Portugal att arrangera sitt flaggskeppsinitiativ, ett så kallat socialt toppmöte i Porto. Nu är det viktigt att regeringen tar sig i kragen och på allvar står upp för svenska löner och att den svenska arbetsmarknaden ska bestämmas på hemmaplan, inte av byråkrater i Bryssel.   

Det sociala toppmötet i Porto känns säkert igen eftersom det är en obehaglig replika av Göteborgsmötet som statsminister Stefan Löfven bjöd in till i 2017. Inte nog med att Löfven stod som värd för toppmötet, socialdemokraterna välkomnade också bildandet av en europeisk social pelare. Pelaren har sedan 2017 fungerat som ammunition för klåfingriga EU-politiker att ge sig på den svenska modellen, något som jag och Centerpartiet dagligen försöker motverka i Europaparlamentet.

Sedan årsskiftet har den portugisiska socialisten premiärminister Antonio Costa ansvarat för att leda EU-rådets arbete fram till 1 juli. Det innebär att Portugal med Costa vid rodret satt agendan för årets politiska arbete i EU. Sedan landet tog över ordförandeskapet har Costa varit tydligt med att EU ska få mer muskler att reglera arbetsmarknads- och välfärdspolitik – områden som tidigare lyckligtvis har varit nationellt ansvar. Under toppmötet i Porto har man den uttalade ambitionen att gå från ord till handling – man vill forma en gemensam välfärdsvision för 2030. Man vill fortsätta på den inslagna vägen som Stefan Löfven öppnade. Det är en farlig utveckling, där alla ska smältas in i samma form. Hur blir svenska löner bättre för att Bryssel lagstiftar om arbetsmarknadspolitik? Sanningen är så klart inte alls.

Vi ser hur förslaget om bindande minimilöner på EU-nivå, ett förslag som aldrig borde ha fått andats morgonluft men som nu under behandling. I det läget vi är nu så behöver den svenska regeringen göra sitt yttersta för att förhandla fram ett undantag för Sverige och länder med liknande lönesättningsmodell.

Tyvärr finns få formella vägar att stoppa klåfingriga och missriktade förslag på det sociala området. I Sverige har riksdagen möjlighet att pröva om förslag från EU-kommissionens är förenliga med EU-stadgan, men väldigt sällan, liksom i fallet minimilöner, leder det till att förslaget anses regelvidrigt. Detta trots att det i många fall är en gråzon. Att pröva om ett tvingande förslag bryter mot den nationella suveräniteten bör vara möjligt genom hela lagbehandlingen, eftersom de färdiga EU-lagarna ofta ser helt annorlunda ut jämfört med ursprungsförslaget.

Under det sociala toppmötet måste Stefan Löfven välja väg i EU-samarbetet. Hela Sverige borde hålla andan om vilken väg han väljer att gå. Väljer han att stå upp för den svenska modellen och Sveriges rätt att själv bestämma om välfärdspolitik. Eller lämnar han walk over till de sydeuropeiska socialisterna? Det vore en stor smäll för svenska intressen.   

Abir Al-Sahlani (C)
Europaparlamentariker, ledamot i arbetsmarknadsutskottet