Debatt: Debatt: Låt EU visa vägen till globalt koldioxidpris

På klimattoppmötet COP 26 i Glasgow pågår det just nu intensiva förhandlingar om hur världen kan få ner sina utsläpp i linje med Parisavtalet. En åtgärd som lyfts fram av forskare som den mest effektiva för att minska utsläppen är en global “förorenaren betalar princip” där det ska finnas ett pris på varje ton koldioxid som släpps ut. Dessvärre verkar ambitionerna att införa ett sådant pris gått upp i rök.

I avsaknad av en global enighet kring prissättning av koldioxid har EU valt att själva gå fram med en egen plan för att reducera utsläppen. Enligt strategin ”Fit for 55” ska EU minska utsläppen med 55 procent till 2030 för att sedan bli helt klimatneutralt 2050. En del i planen är att utvidga utsläppsrättssystemet och samtidigt införa en klimattull, en så kallad. gränsjusteringsmekanism (CBAM) på produkter som släpper ut stora mängder koldioxid, som till exempel stål, elektricitet och cement.

Om CBAM införs kommer företag som vill importera en vara  in till EU tvingas köpa ett certifikat som motsvarar priset på den utsläppsrätt som det skulle fått betala inom EU. Skälet till att man vill införa mekanismen är för att förhindra koldioxidläckage hos företag som väljer att placera sin produktion utanför EU.

Kritiker till förslaget menar detta är en form av ”Grön protektionism” som EU driver för att främja produkter som produceras i medlemsländerna. Till kritikerna hörs bland annat USA och Indien som hotat EU med att CBAM strider mot multilaterala regler kring handel och kommer innebära att EU stäms i världshandelsorganisationen WTO.

Ett handelskrig till följd av CBAM är varken önskvärt för de inblandades ekonomi och inte heller för klimatet som är beroende av en teknikutveckling skapas av frihandel mellan länder. Istället bör CBAM ses som en tydlig signal till världen att det är hög tid för frihandelsförhandlingarna och klimatförhandlingarna att flytta in i samma rum.

Att nå multilaterala överenskommelser när det kommer till skattepolitik är ingen omöjlighet. Nyligen lyckades OECD:s 136 medlemsländer enas kring en global miniminivå för bolagsskatt som ska gälla för multinationella företag från och med 2023. Förslaget blev verklighet efter att EU gått före och hotat med att införa en egen beskattning av de berörda företagen.  

Hittills har förhandlingarna kring ett globalt koldioxidpris inte kommit någon vart i OECD vilket pekar på nödvändigheten i att EU-kommissionen nu har ett alternativ om förhandlingar inte inleds. Till skillnad från förhandlingarna kring den globala bolagsskatten är det betydligt mer bråttom att få plats ett pris på koldioxid.

En bra början från OECD:s skulle bara att omedelbart arbeta fram ett förslag till en prissättning på koldioxid som även skulle innefatta en gemensam definition av hur utsläppen av koldioxid ska uppmätas. Idag skiljer sig sätten att mäta utsläppen signifikant mellan olika länder som redan har ett pris på koldioxid.

Samma momentum som politikerna i Bryssel lyckades använda för att få till en global bolagsskatt bör därför användas genom förslaget om klimattullar för att sätta press på omvärlden att börja agera när det kommer till klimatet.

Olle Johnsson
Utrikespolitisk talesperson
Liberala Ungdomsförbundet 

Alex Nilsson
Klimatpolitisk talesperson
Liberala Ungdomsförbundet