Debatt: Debatt: Sverige måste ta ansvar för säkrad matproduktion i EU

Den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari har hittills inneburit en humanitär katastrof för Ukrainas befolkning. I ett längre perspektiv kan kriget också påverka livsmedelsförsörjningen utanför Ukrainas gränser. Kriget försvårar, eller omöjliggör, sådden av Ukrainas stora jordbruksarealer. Ukraina har historiskt betraktats som Europas ”kornbod”. Den ukrainske presidenten har sagt till sina bönder att så allt som sås kan för …”vårsådden är livsviktig, den handlar om livet. Och livet är det viktigaste”.

Viktig producent av vete, majs och oljeväxter

Ukraina är en stor och viktig producent av vete, majs och oljeväxter. EU importerar nästan 20 procent av sitt foderbehov från Ukraina. Flera länder i Nordafrika importerar stora volymer vete för humankonsumtion. När dessa handelsströmmar sätts ur spel får det enorma effekter. Givetvis för EU:s och svensk livsmedelsproduktion, men effekterna riskerar att bli mycket allvarliga med tanke på handeln till Nordafrika. Ukraina och Belarus producerar också handelsgödsel för EU-marknaden, och den inhemska produktionen inom EU och Norge är kraftigt fördyrad genom de höga gaspriserna.

Både LRF och våra europeiska systerorganisationer har tät kontakt med ukrainska bondeorganisationer. Vi försöker med olika insatser avhjälpa situationen till exempel med extra ekonomiska medel via hjälporganisationer, riktade livsmedelsstöd och andra förnödenheter och att så långt som möjligt visa vårt solidariska stöd till Ukrainas bönder och medborgare.

Kostnadskris på EU:s jordbruksmarknader förvärras

Jordbruket har alltid varit en viktig grundbult för EU och den gemensamma marknaden. Den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, fanns med som ett verktyg för att trygga livsmedelsförsörjning, garantera inkomster för lantbrukarna och skäliga livsmedelspriser för konsumenterna redan när EU bildades. Därefter har CAP successivt utvecklats till att numera fokusera på att stärka konkurrenskraften för lantbrukarna och därmed en tryggad livsmedelsförsörjning. Därutöver läggs ett ökande fokus på miljövårdande åtgärder.

Redan innan invasionen rådde en kostnadskris på EU:s jordbruksmarknader där grunderna för en fungerande livsmedelsförsörjning skakats om rejält genom eskalerande priser för energi, gödselmedel och fodermedel. För svenska bönder estimerade Lantbrukarnas Riksförbund en kostnadsökning om 5,7 miljarder kronor i mitten av januari och detta belopp ökade till 8,2 miljarder kronor vid en mätning 9 mars. Marknadsmässigt sker en prisuppgång på delar av vegetabiliemarknaden men på animalieområdet är det mycket svårt att höja priserna i paritet med ökade energi- och foderpriser.

Stöder EU-toppmötet i Versailles

EU:s beslutfattare har med oro följt utvecklingen och en tryggad livsmedelsförsörjning är högt upp på agendan. Vid EU-toppmötet i Versailles i förra veckan diskuterades vikten av att göra sig oberoende av energi och gödning från Ryssland liksom att jordbruket i högre grad behöver producera sin egen energi. Detta står LRF bakom, vi själva har en plan för fossilfritt jordbruk till 2030. Dessutom måste EU bli mindre beroende av importerat foder vilket LRF givetvis ser positivt på.

I Sverige aviserade regeringen ett stödpaket till lantbruket på 1 miljard kronor precis innan invasionen av Ukraina. Paketet bestod av återföring av dieselskatt och specifika åtgärder för särskilt utsatta sektorer som gris, kyckling, fjäderfä och växthus. Sedan krispaketet aviserades har kostnaderna fortsatt att skena, därför behövs ytterligare ett nationellt krispaket om livsmedelsproduktionen i Sverige ska säkras.

Inte riskera europeiskt jordbruks förmåga att producera

Som ett led i att underlätta för EU:s bönder, pågår just nu diskussioner mellan EU-kommissionen och EU:s jordbruksministrar om ett flexiblare CAP-regelverk som tillåter en ökad produktion och tidigare utbetalningar av ersättningar. Samtidigt finns målsättningar i EU-kommissionens strategi Farm to Fork och biodiversitetsstrategin som syftar till att minska mängden växtskyddsmedel och handelsgödsel, samtidigt som den ekologiska arealen ska öka. 

Det finns ett antal oberoende studier som pekar på att jordbruksproduktionen skulle minska med 10 till 20 procent om strategin genomförs. LRF anser att strategin enbart kan genomföras om det inte äventyrar svenskt och övrigt europeiskt jordbruks förmåga att producera. Målen behöver utvärderas och åtgärderna anpassas så att hållbarhet går hand i hand med bibehållen produktivitet och ekonomisk lönsamhet samt behovet av att öka produktionen av livsmedel.    

Svenskt lantbruk har länge legat i framkant gällande hållbart jordbruk. Den svenska livsmedelsstrategins mål som antogs av riksdagen 2017, innebär att produktionen i Sverige ska öka, samtidigt som relevanta miljömål ska nås. 

Den senaste tidens geopolitiska utveckling har satt en svensk trygg livsmedelsförsörjning under lupp och det är tydligt att Sverige är sårbart. Svenskt jordbruk har goda förutsättningar för att producera mer på ett hållbart sätt. Våra klimatförutsättningar innebär många fördelar och svenska lantbrukare är moderna, digitaliserade och med en god känsla för miljön och vad konsumenterna och samhället vill ha. Så med ett antal välriktade åtgärder från politiken kommer svenskt lantbruk se till att vi tar oss igenom även denna och där förstås våra europeiska kollegor också spelar en viktig roll.

Vad vill LRF se från EU:s politik

• Flexibilitet i CAP-regelverket för att fullt ut kunna utnyttja jordbrukets odlingspotential och framför allt öka den inhemska foderproduktionen. Tidigarelagda utbetalningar av ersättningar för att förbättra likviditeten hos företagen.
• Utnyttja möjligheten till statsstöd och höja taket för ”de minimis” det vill säga nivån för statsstöd som inte kräver notifiering från EU-kommissionen. Statsstöd är ibland det snabbaste sättet att ge stöd. Det är förstås viktigt att dessa inte bidrar till snedvriden konkurrens på EU:s marknad.
• Ökade incitament och investeringsmöjligheten för satsningar på förnybar energi. I REPower EU finns skrivningar som hänvisar till ökad produktion av förnybar energi och det välkomnar LRF men vill gärna se fler konkreta åtgärder. Därutöver bör nuvarande revision av förnybarhetsdirektivet, RED III, ses över då det exempelvis lägger ett tak på hur mycket biodrivmedel som kan produceras från grödor.
• EU:s gröna ambitioner i Farm to Fork och Biodiversitetsstrategin måste gå hand i hand med ekonomisk uthållighet och en säkrad livsmedelsförsörjning på EU nivå. Det innebär till exempel att om mark ska användas för naturändamål måste det samtidigt kunna drivas en produktion där och åtgärderna får inte hämma lantbrukarnas produktion konkurrenskraft.
• Fortsatt arbete för en bättre balans i livsmedelsvärdekedjan där en större andel av matkronan går till bonden. Det är inte rimligt att det sista ledet i värdekedjan ska få största vinsten. Prisuppgången på insatsvaror måste också innebära en ökat pris på livsmedel och betalningen till bonden måste höjas.

LRF vill att den svenska regeringen ställer sig bakom de åtgärder som EU-kommissionen föreslår som lättnader för lantbruket och att de utnyttjar möjligheterna till statsstöd. 

Vi behöver gemensamt jobba inom EU för att trygga livsmedelsförsörjningen och göra oss oberoende av rysk energi. Det är bra för svenskt och europeiskt jordbruk, och inte minst ger det EU bättre förutsättningar att hjälpa Ukraina.

Palle Borgström
Förbundsordförande LRF