Debatt: Debatt: Ge kraft åt utvidgningsprocessen – "politisk gemenskap" räcker inte

EU bör tillhandahålla en långsiktig vision för ländernas integration med Europa, inklusive full tillgång till EU:s fyra friheter så snart de har uppfyllt kriterierna. Detta erbjudande skulle omfatta inte bara ett betydande stöd för att förbereda sig för EU-medlemskap på lång sikt, utan också tillgång till sammanhållningsfonderna om de ansluter sig till den inre marknaden innan de blir fullvärdiga EU-medlemmar. 

Idén om en europeisk politisk gemenskap, som lanserades av Emmanuel Macron i maj, börjar ta form. Macron vill skapa "en plattform för politisk samordning" mellan EU-länderna och deras grannar. Det skulle kunna vara den "rätta åtgärden", sade den franske presidenten, för att "stabilisera vårt grannskap" mot bakgrund av det ryska kriget och statusen som kandidatland som Ukraina och Moldavien fått i dess kölvatten. Syftet skulle vara att ge de ansökande länderna en känsla av att tillhöra den europeiska klubben innan de blir formellt anslutna.

Fokusera på kandidatländerna

Ett informellt toppmöte, som bygger på Macrons initiativ hålls idag torsdag i Prag. Fyrtiofyra stater har bjudits in av EU, bland dem Storbritannien, Turkiet och EU:s kandidatländer. Även om de första invändningarna mot Macrons initiativ, som av många sågs som ännu ett försök att bromsa framtida EU-anslutningar, till stor del försvunnit, verkar ribban fortfarande vara ganska lågt satt. 

Enligt en diplomat från Prag bör toppmötet sända en "positiv signal i denna turbulenta situation". Detta är visserligen lovvärt. Men om EU vill leva upp till sitt geopolitiska ansvar i grannskapet bör man satsa mer på utvidgningsprocessen än på att utveckla nya toppmötesformat.

Att tilldela Ukraina och Moldavien status som kandidatländer vid EU-toppmötet i juni var utan tvekan ett viktigt beslut. Det ger medborgarna i dessa länder hopp och signalerar samtidigt till Ryssland att EU inte kommer att ge efter för Putins hänsynslösa beteende. 

Lika viktigt är att EU i somras också upplöste det skamliga dödläget på Balkan och öppnade vägen för anslutningsförhandlingar med Albanien och Nordmakedonien. Alltför länge har EU dragit ut på tiden när det gäller utvidgningen, vilket har undergrävt kandidatländernas förtroende för EU.

I EU:s eget intresse

Det ligger i EU:s eget intresse att utvidgningsprocessen blir framgångsrik. Ett åtagande gentemot Ukraina - genom ekonomiskt stöd, integrationserbjudanden och militärt stöd - skulle kunna vara det bästa sättet att uppnå detta. Det bästa sättet att säkerställa att dessa insatser är hållbara och effektiva än att göra dem till en del av en väl förberedd strategi för att välkomna Ukraina in i EU. 

De andra kandidatländerna kommer också dra nytta av att EU återigen engagerar sig i det som historiskt sett har varit dess mest effektiva instrument: att skapa fred och stabilitet i Europa. Det ska naturligtvis inte finnas några genvägar in i EU för kandidatländerna. Men unionen skulle göra klokt i att mjuka upp processen och undvika att ännu en gång sömngångaraktigt vandra in i ett tillstånd av missnöje kring utvidgningen. 

Det är dock tveksamt om den nystartade europeiska politiska gemenskapen kan garantera detta. Eftersom länder som Storbritannien deltar, är det ett format som per definition inte är lämpat för att hantera EU:s utvidgning. 

Toppmötet i Prag som ett OSSE 2.0

Toppmötet i Prag förväntas främst bekräfta principerna från Helsingfors 1975, inklusive territoriell integritet och respekt för alla länders suveränitet. I linje med de franska prioriteringarna ligger fokus på europeisk säkerhet och geopolitiska utmaningar. Den nya gemenskapen, som kan komma att träffas en eller två gånger om året, skulle alltså kunna likna ett OSSE 2.0 - en grupp likasinnade länder förenade av sitt fördömande av Rysslands destruktiva politik.

Även om en sådan ram kan ge kandidatländerna tillgång till ett strategiskt forum på hög nivå är det osannolikt att den gör deras integrationsprocess mer meningsfull. Det kommer att bli ett "co-working space för europeiska ledare", som en högt uppsatt tjänsteman vid Europeiska kommissionen uttrycker det, medan de viktigaste frågorna förblir obesvarade: 

Hur kan det ge kandidatländerna ett trovärdigt perspektiv på medellång sikt och påtagliga fördelar, eliminera institutionella hinder för anslutning och bättre integrera dem i EU innan de ansluter sig till unionen? En viktig utmaning för EU under det kommande decenniet och därefter kommer inte att vara att reformera sina institutioner för att förbereda sig för att ta emot nya medlemmar, utan hur man kan upprätthålla den proeuropeiska inriktningen hos sina grannar utan att kunna eller vilja acceptera dem som fullvärdiga medlemmar i klubben inom någon snar framtid.

För att åtgärda detta grundläggande behov och "stabilisera grannskapet", som Macron sa, måste EU göra mycket mer än att anordna en ny konferens för regeringscheferna. 

Endast konkreta åtgärder skapar integration

EU bör tillhandahålla en långsiktig vision för ländernas integration med Europa, inklusive full tillgång till EU:s fyra friheter så snart de har uppfyllt kriterierna. Detta erbjudande skulle omfatta inte bara ett betydande stöd för att förbereda sig för EU-medlemskap på lång sikt, utan också tillgång till sammanhållningsfonderna om de ansluter sig till den inre marknaden innan de blir fullvärdiga EU-medlemmar. Det kommer också att bli nödvändigt att hjälpa dessa länder att integreras i EU:s energiinfrastruktur för att uppfylla sina internationella klimatförpliktelser. 

Med början i Ukraina och Moldavien bör EU också erbjuda grannländerna en säkerhetspakt med konkreta åtaganden om att stärka deras självförsvarsförmåga, erbjuda militärt stöd och regelbundna strategiska konsultationer samt uppgradera cybersäkerheten och samarbetet inom strategisk infrastruktur.

Vi lever i turbulenta tider, och EU:s ledare bör göra sitt bästa för att sända en positiv signal vid toppmötet i Prag. Men utan ansträngningar för att ge trovärdighet och kraft åt utvidgningsprocessen kommer den europeiska politiska gemenskapen inte att bli mer än ett fikonlöv för att täcka EU:s geopolitiska utmaningar.

Piotr Buras 

Piotr Buras är chef för ECFR:s kontor i Warszawa och medförfattare till Survive and thrive. A European plan to support Ukraine in a long war against Russia. 

ECFR, European Council on Foreign Relations, Europeiska utrikesrådet, är en europeisk tankesmedja som bland annat diskuterar hur EU:s utrikespolitik kan göras mer effektivt samt främjar debatt om utrikespolitik i EU.