Debatt: EU är mycket mer än bara handel
Johan Stålhammar 4 juni 2024EU har aldrig handlat om att bara vara en frihandelsunion, utan är så mycket mer. Den svenska EU-avgiften bidrar till att stärka sammanhållningen i unionen och är en långsiktig investering i den bästa lösningen som står till buds för att säkra en fortsatt hållbar utveckling i Europa. Rösta klokt den 9 juni! Det skriver Johan Stålhammar.
Jag har nu i sex år haft förmånen att på nära håll, både bidra till och följa utvecklingen inom EU. Som attaché i kabinettet till Eva Lindström, svensk ledamot på Europeiska Revisionsrätten fram till 31 maj 2024 har jag varit del i granskningen av EU:s budget. Revisionsrätten är EU:s oberoende externa revisor med uppdraget att granska om användningen av EU:s medel är effektiv och görs enligt regelverket. Varje år publiceras en årsrapport om användningen av budgetmedlen och därtill lämnar man ca 35 tematiska rapporter om effektiviteten i EU:s politik och åtgärder. Revisionsrätten fyller därmed en synnerligen viktig funktion för ansvarsutkrävande och verkar för en sund ekonomisk administration. Visste du tex att Europaparlamentet årligen beslutar om ansvarsfrihet för Kommissionen baserat på Revisionsrättens rapporter? Visste du dessutom att Sverige faktiskt röstat nej i rådet till att ge Kommissionen ansvarsfrihet de senaste åren, senast den 12:e mars i år?
För mig har det varit 6 lärorika år som stärkt min uppfattning att Sverige är bra för EU och EU är bra för Sverige. Inför valet till Europaparlamentet den 9 juni gör jag följande reflektion givet diskussionen om vad vi får för pengarna och nyttan med vårt medlemskap.
Sedan vårt inträde i EU har stödet för unionen ökat avsevärt. I Europaparlamentets Eurobarometer-undersökning hösten 2023, framgår att 73 procent av svenskarna anser att Sverige har dragit nytta av EU-medlemskapet. 70 procent anser att EU:s åtgärder påverkar deras dagliga liv och 77 procent av svenskarna tycker att EU-medlemskapet är något bra.
Passkontroller och roaming-avgifter
Jag minns ett Europa med gränser, med passkontroller och köer vid gränsövergångar. Jag minns ett Europa med franska francs, italiensk lira, spanska pesetas, tyska mark, och österrikiska schillings. Jag minns ett Europa med mycket varierande regelverk för hur medborgare kunde flytta mellan länder för studier eller arbete. Det var heller inte jättelänge sedan vi betalade mycket pengar i roaming-avgifter när vi använde mobiltelefonerna ute i Europa. Likaså har förutsättningarna för att effektivt transportera varor och gods över gränserna vida förbättrats. Vinsterna i den långtgående harmoniseringen som hittills uppnåtts inom tex. klimat, jordbruk, transporter, hälso- och sjukvård etc. kan inte nog understrykas.
EU är ett fantastiskt förhandlingsmaskineri. Dess medlemsstater har gått samman och tagit sig an utmaningar på ett sätt som hade varit otänkbart för ett enskilt medlemsland. Sedan 90-talet har kriser som Lehman/finanskrisen, Greklandskrisen, Brexit, Covid-19, Ukraina och klimatet avlöst varandra och även pågått parallellt. Så här långt har EU:s medlemsstater slutit upp för varandra för att överkomma svårigheterna. Och detta är inte en autonom verksamhet som bara pågår i Bryssel. Svenska politiker och tjänstemän deltar fullt ut i denna process med mandat från riksdagen, regeringen och de folkvalda partierna.
För 2024 beräknas EU-budgeten bli ca 189 miljarder EUR. Enligt Revisionsrättens årsrapport motsvarade årsbudgeten 2022 om 196 miljarder EUR ca 2,5 % av medlemsstaternas samlade offentliga utgifter och/eller 1,3 % av deras bruttonational inkomst. Sverige är en nettobetalande medlem i EU. Det innebär att vi betalar mer i medlemsavgift än vad vi faktiskt får tillbaka i form av fondmedel från EU. Under 2023 betalade Sverige enl. årsredovisningen för staten in ca 43,5 miljarder kronor i EU avgift och vi fick tillbaka 18,3 miljarder i EU-bidrag. Det gav en svensk nettoavgift på 25,2 miljarder kronor.
Vad ger då denna kalkyl Sverige och svensk industri? Olika utredares snitt ger vid handen att medlemskapet och tillgången till den inre marknaden inbringar mer än 300 miljarder kronor årligen. Det är i ljuset av denna kalkyl vi kan reflektera över det mervärde vår nettoavgift innebär.
Ett stort samarbete
En sak är klar, EU har aldrig handlat om att bara vara en frihandelsunion. Idag gör 27 medlemsstater upp och fattar gemensamma beslut på områden av avgörande betydelse för framtiden såsom klimat, digitalisering, migration, konkurrenskraft, säkerhets och försvarspolitik och kanske inte minst sammanhållning. EU:s sammanhållningspolitik utgör unionens största utgiftsområde med närmare 80 miljarder EUR i budget. Detta är skattemedel som bland annat bidrar till att öka hälso- och sjukvård, energiinfrastruktur, digitalisering och säkerhet vid våra gränser. Här finner vi resurser för den regionala utvecklingspolitiken, som stöttar infrastruktur, vägar och transporter. Här finner vi medel inom Socialfonden som verkar för att motarbeta arbetslöshet och utanförskap. Här finner vi även medel till ett av EU-integrationens flaggskepp, ERASMUS som möjliggör för ungdomar att ta del av Europas akademiska värld i en omfattning långt större än någonsin tidigare.
Medlemsavgiften till EU är den försäkringspremie som ger Sverige tillgång EU. Ett EU som förvisso innefattar den inre marknaden med dess frihandel men också unionens andra politikområden som ger förutsättningar för att möta utmaningar som t.ex. fred, demokrati, klimat, regional utveckling, jobb, välfärd och sysselsättning, digitalisering, hälso- och sjukvård. EU är långt ifrån perfekt men det bästa vi har. Medlemsavgiften är en biljett för vårt deltagande i Europas gemensamma ansträngningar att möta dessa utmaningar.
Sammanhållning och inre marknad hänger tätt ihop. Det ena föder det andra. Men utan omfattande sammanhållningspolitiska åtgärder kommer inte den inre marknaden att utvecklas. Med sammanhållning byggs EU. Så säkrar vi utvecklingen i alla delar av EU och en fungerande inre marknad. Den svenska medlemsavgiften med dess bidrag till sammanhållning är en långsiktig investering i den bästa lösningen som står till buds för att säkra en fortsatt hållbar utveckling i Europa. Rösta klokt den 9 juni!
Johan Stålhammar
Attaché fram till 31 maj 2024 vid Europeiska Revisionsrätten