Stor granskning 2: Svenska ministrar har högst närvaro på EU-möten

I den föregående artikeln visade Europaportalens granskning på tydliga skillnader i prioritering inom den svenska regeringen där flera ministrars frånvaro från EU:s ministerråd står i skarp kontrast till andras hundraprocentiga närvaro. Men när blicken lyfts från Sverige till en europeisk horisont framträder en kanske överraskande bild: Sverige, som EU-medlem, är bäst i klassen på ministernärvaro.

En jämförelse av samtliga 27 medlemsländers agerande visar att Sverige är det land som oftast representerar sig genom en minister när EU:s lagar ska behandlas. Med en ministernärvaro på drygt 80 procent mellan 2022 och 2025 intar Sverige förstaplatsen, följt av Finland och Belgien. I botten av närvaroligan återfinns Litauen, Rumänien och Slovakien. Dessa länder har endast haft en minister på plats vid färre än hälften av sina möten. Det europeiska genomsnittet ligger på 62 procents närvaro, en nivå som Sverige med god marginal överträffar.

– För att få på plats politik som är bra för svenskar krävs att vi arbetar strategiskt – tidigt i processer, med tydliga positioner och tillsammans med likasinnade. Vi måste också påverka andra medlemsstater och institutioner, sade EU-minister Jessica Rosencrantz (M) i ett uttalande till Europaportalen.

De flesta som forskar på ämnet och ministrar anser att ha en minister på plats generellt sett är bättre än att låta land företrädas av en tjänsteman, även om det så klart kan finnas skäl för en minister att ibland prioritera andra ärenden.

Hög närvaro i känsliga frågor
Granskningen visar även att närvaron skiljer sig markant mellan olika politikområden. Tydligt högst är den i ekonomi- och finansrådet följt av jordbruksrådet. Närvaron är också hög på den informella eurogruppen som samlar euroländernas finansministrar. Detta är politikområden som hanterar unionens budgetar och ekonomin såväl som jordbruket som också regleras på EU-nivå.

Lägst är närvaron i Allmänna rådet som hanterar övergripande EU-frågor och förbereder inför EU-toppmötena. Här sticker EU:s största och mäktigaste medlemsland Tyskland ut med noll procents ministernärvaro. Forskare pekar på att större länder ibland anser sig ha råd att skicka lägre representanter eftersom deras röst väger tungt oavsett vem som framför den.

Ordförandeskap drar upp
Varje EU-land turas om att inneha ordförandeskapet i ministerrådet under ett halvår. Det innebär bland annat att man leder förhandlingarna i ministerråden. Länder som är ordförande skickar i högre grad en minister till ett möte. Sveriges topplacering har delvis gynnats av det svenska ordförandeskapet under våren 2023. Om Sverige hade haft samma ministernärvaro som man hade utanför ordförandeskapet hade Finland istället fått topplaceringen.

Närvaron i Europa rasar över tid
Över tid har dock ministernärvaron sjunkit. Enligt en studie från 2021 av statsvetarna Václav Vlček och Michal Pařížek har den genomsnittliga ministernärvaron i EU rasat från 76 procent till 64 procent på bara ett decennium. De förklarar trenden med en kombination av faktorer: en allmän "integrationströtthet" hos politiker, att fler reella beslut flyttats till informella förhandlingar ("triloger"), samt att stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet tagit över alltmer av den politiska ledningen, vilket devalverat de vanliga ministermötenas status.

Statsvetarna konstaterar också att ju viktigare frågor på ett EU-möte desto högre är sannolikheten för att ministrar deltar. EU-länder med ”med mycket avancerade politiskt-administrativa system” har oftare ministrar på ministerrådsmötet än andra. Nationella val drar ner ministernärvaron medan ett lands EU-ordförandeskap drar upp närvaron, det sistnämnda bekräftas av Europaportalens undersökning, se graf ovan.

Den sjunkande närvaron innebär ett tyst maktskifte i EU:s beslutande rum, där politiker lämnar plats för byråkrater. Men bortom frågan om minister eller tjänsteman finns en annan, minst lika viktig, dimension av representation. Vilka är de som faktiskt sitter runt borden? Det granskar vi i den sista och tredje delen: en kartläggning av kön och makt i ministerrådet.