Debatt: Omnibus skapar kostnader och problem

I en debattartikel på Europaportalen skriver Magnus Demervall och  Olivia Karlsson från Företagarna om det omdiskuterade Omnibusförslaget där de välkomnar EU:s regelförenklingar. Men deras bedömning tar inte hänsyn till den omfattande kritiken från bland annat juridiska experter, EU:s Ombudsman, FN-organ, företag och investerare, civilsamhällesorganisationer med flera. 

Problemet är inte ambitionen att minska kostnaderna för företag eller att skapa enklare lagstiftning som leder till mindre administration. Problemet är att kommissionen har brutit mot sina egna regelverk vad gäller transparent, evidensbaserad och inkluderande lagstiftning, och i stället lagt fram ett förslag som skapar osäkerhet bland företag, ökar kostnaderna, och som gör att negativa konsekvenser i globala värdekedjorna kan bestå, såsom arbetsplatser som riskerar arbetares liv och hälsa, miljöförstöring och ökade klimatutsläpp. 

De ändringar som hittills har föreslagits kommer dessutom inte att leda till minskade kostnader eller ökad konkurrenskraft. Tvärtom har Omnibus redan skapat betydande osäkerhet bland företag som har påbörjat sitt hållbarhetsarbete och byggt upp rutiner för att identifiera risker och skador i globala värdekedjor. 

EU-kommissionens egna analyser visar att beräkningarna bakom de förmodade kostnadsbesparingarna är mycket osäkra. En nyligen publicerad rapport från FN:s utvecklingsprogram, UNDP, visar att den framställda motsättningen mellan hållbarhet och konkurrenskraft är ett falskt dilemma. Tvärtom visar rapporten att företag som arbetar systematiskt med hållbarhet och mänskliga rättigheter är mer framgångsrika. 

Kommissionen uppskattar de årliga kostnaderna för due diligence baserat på nuvarande CSDDD till mellan 52 200 och 643 000 euro, beroende på företagets storlek. Enligt den högsta uppskattningen motsvarar detta 0,34 % av de svenska börsnoterade företagens genomsnittliga utdelningar till aktieägarna 2023, enligt Swedwatch analys. Det visar att påståendena om stora kostnadsbördor inte håller. Om de föreslagna förändringarna skulle bli verklighet är det dessutom större risk att kostnaderna ökar, genom att rättsosäkerheten för företagen förlängs och drivkraften för nödvändigt förbättringsarbete försvagas.  

Därtill har den process som föranlett Omnibus fått kritik från både EU:s Ombudsman som menar att förslaget bryter mot EU:s regelverk för bättre lagstiftning och från över 100+ juridiska experter som hävdar att förslaget riskerar bryta mot EU:s grundfördrag om fundamentala rättigheter. Det har skapat en grogrund för lobbyister att sprida missuppfattningar och förvränga narrativet genom att presentera EU:s hållbarhetslagar som ett hinder för europeisk konkurrenskraft, då det gynnar deras fossilberoende intressen. Dessvärre får man säga att de har lyckats. 

Fossillobbyns inblandning i Omnibusförhandlingarna har återigen bevisats av en läcka som avslöjades tidigare i veckan där ett tiotal fossilbolag, de flest från USA, gått ihop för att försöka riva upp eller åtminstone kraftigt försvaga EU:s hållbarhetskrav. Sammanslutningen kallar sig för ”The Competitiveness Roundtable”, och har haft avsikten att slå splittring mellan medlemsstaterna och få den stora konservativa partigruppen, EPP, att bryta med en lång tradition av samarbete inom den demokratiska och EU-vänliga mitten, genom att istället samarbeta med ytterhögern. Det om något kan kallas för ett politiskt spel av stora mått och ett hot mot Europas demokrati och självbestämmande.  

Om fossillobbyn får som de vill kommer färre företag att omfattas och då försvagas hela EU:s hållbarhetsramverk. Det minskar inte bara möjligheterna att driva på den gröna omställningen utan riskerar också att skjuta nödvändiga åtgärder på framtiden, vilket i sin tur kan leda till högre kostnader och en mindre motståndskraftig ekonomi. Förslaget att begränsa informationsdelningen mellan större företag och mindre underleverantörer gör det dessutom svårare att upptäcka och åtgärda risker i leverantörskedjan, vilket ökar risken för att systematiska problem består.  

Europa kan inte konkurrera med pris, däremot kan vi konkurrera med kvalitet genom att ställa högre hållbarhetskrav och säkerställa att varor och tjänster som säljs på den inre marknaden producerats med respekt för mänskliga rättigheter och miljö. På så sätt kan vi också påverka globala standarder genom EU:s lagstiftande makt och attraktionskraften i EU:s inre marknad, vilket brukar beskrivas som ”Brysseleffekten”. 

Om vi låter fossilbolag och länder som Qatar och USA diktera villkoren i Europa, riskerar vi inte bara vår konkurrenskraft på sikt, vi förlorar vår strategiska autonomi och möjligheter att agera självständigt. Det skulle få långtgående konsekvenser, både för europeisk säkerhet och vår ekonomiska utveckling, något som varken ligger i Sveriges eller EU:s intressen. 

Olivia Nordell
Swedwatch 
EU-sakkunnig inom hållbarhet och CSDDD