Det är klart att många i Sverige går i taket när de får höra att EU har ett mammaledighetsdirektiv. Är EU så förstockat att papporna inte räknas? Ska den svenska jämställdheten ”säljas ut”?
Som nästan alltid när en EU-fråga blossar upp i den svenska debatten vimlar det av missförstånd. Inte ens vår nya EU-minister Birgitta Ohlsson tycks veta vad det handlar om.
För det första gäller det aktuella direktivet gravida och ammande kvinnors rättigheter i arbetslivet. Det är ett arbetarskyddsdirektiv som funnits i många år och som nu föreslås stärkas. Bland annat ska kvinnor som arbetar i andras hem inräknas och tiden för den betalda ledigheten ska utökas. EU-kommissionen vill att de nuvarande 14 veckorna ska bli 18. Europaparlamentets jämställdhetsutskott har höjt budet till 20.
Det som är kontroversiellt för Sverige är att det är obligatoriskt att ta ut några veckor av ledigheten efter förlossningen. Det är detta som påverkar den svenska föräldraförsäkringen därför att pappor inte kan ta ut just dessa dagar. I dag gäller det två veckor, men det kan bli sex veckor.
För de flesta har det liten praktisk betydelse, men visst framstår det som en onödigt stelbent regel. Sista ordet är dock inte sagt och jag tror att den kommer att mjukas upp.
Vi bör dock tänka på att syftet är att skydda de många utsatta kvinnor i arbetslivet runt om i Europa som annars skulle få svårt att hävda sina rättigheter. Motståndet är starkt mot att överhuvudtaget förbättra deras situation från många konservativt styrda länder.
För det andra är inte detta det direktiv som reglerar föräldrars möjligheter att förena arbets- och familjeliv på europeisk nivå.
Så sent som i höstas antog EU:s ministerråd ett nytt föräldraledighetsdirektiv och det står sig gott även i en jämförelse med den svenska motsvarigheten. I alla fall när det gäller den principiella konstruktionen.
Det nya direktivet innehåller rätt till sammanlagt åtta månaders ledighet – fyra månader för vardera mamman och pappan. Det slås fast att den är en individualiserad (!) försäkring, men visst utrymme för medlemsländerna att bestämma om detta. Minst en ”pappamånad” blir det dock. Det är första gången en sådan införs i EU!
Även om det är långt till jämställdhet i Europa och mansdominansen ofta kompakt så är EU faktiskt ingen dinosaurie.
