Läsartext: Regeringens kriterier signalerar låg svensk högskolekvalité

På senare tid har utbildningssektorn hamnat i luven på utbildningsdepartementet. Det gäller det nya kvalitetsutvärderingssystem som ska införas, och som regeringen lagt proposition om den 22 mars. Kvalitetsutvärderingssystemet för högre utbildning kan tyckas vara en nationell fråga, men grunden till konflikten finns i Europa.

För studenterna är det viktigt att kvaliteten på den högre utbildningen säkras av en oberoende aktör, så man kan vara säker på att den utbildning man sökt ger det den utlovar. För regeringen är det viktigt att kontrollera kvaliteten på den högre utbildningen eftersom det är regeringen som betalar. För högskolorna är det en konkurrensfördel att ha en högkvalitativ utbildning, och det är extra bra om någon annan påpekar vilken hög kvalitet utbildningen har. Det blir ju trovärdigare så. Därför är kvalitetsutvärdering en del av Bolognaprocessen och det supranationella arbete som utförs av regeringar, lärosäten, studenter och utvärderingsinstitut runt om i Europa, för att underlätta för studenters och akademikers rörlighet.

"Genom att vi kan jämföra och välja utbildningar över hela kontinenten ger vi våra studenter möjlighet att få bästa möjliga utbildning samtidigt som våra lärosäten utsätts för en nyttig internationell konkurrens.", skriver Tobias Krantz i sitt senaste nyhetsbrev. Men vilka villkor sätter regeringen upp för lärosätenas och studenternas möjligheter att konkurrera?

Idag finns flera internationellt kända rankinglistor av lärosäten, Times Higher Education Supplement (THES) och Shanghai Jiao Tong är de två mest kända rankinglistorna.

Men i dessa jämförelser brukar de europeiska lärosätena ha svårt att hävda sig. Bland annat för att en Nobelpristagare vid ett lärosäte drar upp betyget betänkligt i Shanghai Jiao Tong-rankningen, men kanske också för att organiseringen av högre utbildning ser annorlunda ut i Europa. Sagt och gjort, kommissionen föresatte sig att skapa en egen, bättre, rankning av högre utbildning. En där europeiska lärosäten mäts mer rättvist och hamnar högre.

Vid varje utvärdering ska man fråga sig hur utvärderingsmetod och utvärderare påverkar resultaten. Inom utbildningssektorn på Europanivå har man till och med tagit fram ett särskilt register, där man registrerar utvärderingsinstitut som når upp till kriterier som fastställts i förväg. Det är de fyra organisationerna EUA (lärosäten), ESU (studenter), ENQA (utvärderingsinstitut) och EURASHE (fler lärosäten), som ligger bakom kriterierna och registret. Kriterierna kallas för ESG, European Standards and Guidelines for Quality Assurance.

Det är meningen att studenter, akademiker och arbetsgivare ska kunna gå in i registret och kontrollera att den utvärderingsinstitution som kvalitetsgranskat en särskild utbildning håller god kvalitet i sina granskningar. För närvarande finns 17 registrerade utvärderingsinstitut i nio länder. Högskoleverket finns inte med bland dem. En del av konflikten mellan Högskoleverket och utbildningadepartementet är således att Högskoleverket inte kommer att kunna bli medlemmar av registret, eftersom de kriterier som departementet vill ställa upp för de utvärderingar som Högskoleverket ska göra inte är i linje med de gemensamma kriterier man kommit överens om i Europa.

När studenter från Europa funderar på att åka till Sverige för att utbilda sig är det en självklarhet att de söker information om kvalitén på svensk högre utbildning. Att Högskoleverket inte finns i registret över godkända utvärderingsinstitut, kommer lika självklart att signalera en lägre kvalité.

Liksom europeiska studenter söker information, så kommer europeiska arbetsgivare att fundera över kvalité på svensk högre utbildning när studenter härifrån söker jobb utanför landets gränser. Även för arbetsgivare är det alltså intressant huruvida Högskoleverket klarar att bli listade i registret över godkända utvärderare eller inte.

Om detta har Mikael Damberg, socialdemokratisk riksdagsledamot, ställt en skriftlig fråga till Tobias Krantz, som besvaras idag.

Vi har alltså stor enighet om att högre utbildning ska utvärderas och att resultaten ska stå arbetsgivare och studenter till förfogande. Men när även departementet och resursfördelningen från staten kommer in, då blir det plötsligt mycket svårare.

För visst är det konstigt, att alla med så goda syften ändå tycks ha så svårt att nå en överenskommelse? Storm i ett vattenglas, eller en konflikt av europeiska mått? Det får tiden utvisa. Det enda vi säkert vet är att studenterna förtjänar en god och kvalitativ utvärdering av sin utbildning.