Läsartext: Skapa ett politiskt tryck för höghastighetståg i Europa

Det är bra att Lena Ek (C) tar upp frågan om ett europeiskt höghastighetsnät (Europaportalen 100423). Det finns stora fördelar med ett sådant. De internationella erfarenheterna visar att om tåget tar tre timmar från city till city så väljer de flesta tåget framför flyget och om det tar två timmar så kan det ersätta flyget. Under flygstoppet var det nog många som märkte att tåget är bekvämare än flyget, men också att vi inte har något heltäckande nät av höghastighetsbanor i Europa.

Den första höghastighetsbanan i Europa öppnades mellan Paris och Lyon i Frankrike 1981 och därefter har nätet byggts ut i Tyskland, Italien, Spanien, England, Belgien, Nederländerna och nu senast i Portugal. Spanien är det land i Europa som nu satsar mest på höghastighetståg, man har en plan för att 90 procent av befolkningen i Spanien skall ha tillgång till höghastighetståg inom 5 mil år 2020 och man är redan halvvägs dit. Vad som nu håller på att ske är att man också bygger ihop de nationella näten över gränserna. Paris–London/Bryssel var de första förbindelserna men nu håller man på att bygga mellan Frankrike och Tyskland, Italien och Spanien.

Som synes är Frankrike navet i det europeiska nätet och man har där också visat att man kan åka på mycket långa avstånd, tvärs över hela Frankrike mellan Paris och Marseille på så kort tid som tre timmar och sedan fortsätter tågen även på det gamla nätet till Rivieran. Vad jag tycker att vi saknar inom EU är en medveten strategi för ett sammanhängande europeiskt nät. Nu är det de enskilda länderna som driver utbyggnaden med olika ambitionsnivå och takt och de kartor som finns är mer eller mindre än sammanläggning av de nationella planerna. I ett Europeiskt perspektiv bör givetvis även Skandinavien finnas med – Spanien har visat att även länder i Europas periferi kan ha stor nytta av höghastighetståg.

Som Lena Ek mycket riktigt påpekar är höghastighetsbanor också viktiga för godstrafiken eftersom de frigör kapacitet på de konventionella banorna. På KTH har vi räknat ut att det idag går en lastbil var 15:e sekund från Sverige till Danmark och vidare ner till kontinenten, medan det går ett godståg var 40:e minut. Det finns alltså en stor potential till ökade järnvägstransporter, men det kräver större kapacitet på järnvägarna och det får vi med de nya höghastighetsbanorna eftersom kapacitet då frigörs på stambanorna. Tågen kan ta stora volymer långa sträckor till låg kostnad och de förbrukar mindre energi. Med färre långtradare blir våra bilvägar både säkrare och håller längre.

Den nuvarande regeringen tillsatte en utredning under ledning av Gunnar Malm som föreslog att höghastighetsbanorna i Sverige skall byggas i ett särskilt projekt med en delad finansiering mellan det privata näringslivet, staten, kommunerna och EU. På så sätt säkerställer man både en effektiv planering och byggande och ett så snabbt genomförande som möjligt. Tyvärr har ännu inte den nuvarande regeringen lyckats ta ställning till detta förslag trots att det finns en politisk majoritet att börja bygga höghastighetsbanor i Sverige.

Den rödgröna oppositionen har presenterat ett ambitiöst förslag till utbyggnad av järnvägarna i Sverige där höghastighetsbanan mellan Stockholm och Linköping ingår. Man når dock inte ända fram då fortsättningen med den för både gods- och persontrafiken viktigaste länken ända ner till Malmö och Köpenhamn saknas i denna plan. År 2018 kommer en bro över Fehmarn Bält, mellan Danmark och Tyskland, att stå klar, och egentligen borde vi ha en höghastighetsbana färdig till dess. Vi ligger redan i utkanten av Europa och behöver bättre transporter.

Det jag tycker Lena Ek kan göra är att ta upp frågan om ett sammanhängande europeiskt höghastighetsnät i EU. Det skulle behövas en medveten plan och strategi för ett förverkligande av ett sådant som inte enbart är beroende av de enskilda ländernas insatser. Ekonomiska incitament är givetvis ett bra styrmedel om man vill stimulera en snabbare utbyggnad. Sedan kan också Lena ta upp frågan med sina regeringskollegor i Sverige där det finns ett färdigt förslag som kan genomföras om man bara kan fatta ett framsynt beslut. Det skulle också sätta pressa på Danmark och Tyskland att förbättra förbindelserna till kontinenten.

Ett fungerande järnvägssystem blir effektivare för näringslivet då det ger lägre transportkostnader och innebär att man kan nå de stora marknaderna i Europa snabbare. Om Europa ska utvecklas och om vi ska säkerställa ett långsiktigt hållbart transportsystem – om vi ska skapa ett bra liv här helt enkelt – så är höghastighetsbanor ett naturligt steg. Vi behöver ett sammanhängande järnvägsnät med hög kapacitet och korta restider, både för att komma närmare varandra och för att komma närmare Europa.