De rödgröna partierna presenterade helt nyligen sin EU-politiska plattform. Det är ett gediget dokument där inriktningen för EU-politiken för den kommande mandatperioden stakas ut. Den rödgröna överenskommelsen innehåller en rad besked, bland annat gällande jobben, klimatet och de fackliga rättigheterna och jämställdhet. Företrädare för de borgerliga partier, med EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) i spetsen, framför i ett debattinlägg kritik, en kritik som inte kan betecknas som annat än tafatt och substanslös.
Våra tre partier är överens om att en rödgrön regering ska arbeta aktivt och ansvarsfullt för att EU:s politik ska bli mer solidarisk, jämställd, miljövänlig och demokratisk. Vi ska som medlem i EU arbeta för att kritiskt granska, förändra och förbättra. Den okritiska hållning som de borgerliga representanterna efterlyser gagnar varken demokratin, medborgarna eller EU-samarbetet.
I vår plattform sätter vi jobben först, medan de borgerliga inte bekymras av att deras politik permanentar en skyhög europeisk arbetslöshet. Vår plan innehåller en ordentlig förstärkning av regleringen och tillsynen av finanssektorn. Bankernas ohållbara risktagande var vad som utlöste krisen. Vi vill därför undersöka möjligheterna att införa en Tobinskatt. Euro-samarbetet knakar just nu i fogarna. Vi rödgröna lämnar ett klart tydligt besked när vi säger att det inte kommer att genomföras en ny folkomröstning under den kommande mandatperioden. Vad är de borgerliga partiernas besked till väljarna?
Vår tids, men även framtidens, stora ödesfråga är klimatet. Klimatförändringsfrågan innebär att vi måste satsa på en grön omställning för att uppnå ett hållbart samhälle. Genom att bryta beroendet av fossila bränslen och utveckla ny miljö- och energiteknik kan vi klara jobben, välfärden, klimatet och miljön. Vi rödgröna partier har hela tiden hävdat att större insatser behöver göras i EU för att få med den stora gruppen utvecklingsländer i klimatarbetet. Det här kommer att kräva åtaganden från oss i de rika länderna om resurser för omställning men också åtaganden om utsläppsminskningar. Alla måste ta sitt ansvar. Sveriges och EU:s mål ska vara att leda utvecklingen. Det går inte att skjuta över huvudansvaret på någon annan.
Vi vill se kraftfulla initiativ av både EU och Sverige inför klimatmötet i Mexiko. Vi rödgröna vill att de svenska klimatutsläppen ska minska med 40 procent fram till 2020. Detta ger Sverige den trovärdighet som behövs för att vi åter ska kunna vara pådrivande i EU:s klimatarbete. Vi vill driva på för en minskning av EU:s utsläpp av växthusgaser med minst 30 procent fram till 2020.
Till följd av Lavaldomen är det nödvändigt att vi vidtar åtgärder så att vår arbetsrätt inte slits sönder ytterligare. Vi vill se ett socialt protokoll där arbetstagarnas rättigheter skyddas, där man slår vakt om den fria förhandlingsrätten, konflikträtten och den svenska kollektivavtalsmodellen. Det är inte särskilt förvånande att Birgitta Ohlsson blundar för det också – de har ju under hela den gångna mandatperioden ägnat sig åt att underminera arbetstagarnas rättigheter. Vi behöver mer trygghet, inte otrygghet.
Arbetet för jämställdhet och mot diskriminering måste intensifieras. Vi måste försvara kvinnors och HBT-personers mänskliga rättigheter i hela EU, vi måste visa solidaritet med omvärlden och fasa ut EU:s jordbrukssubventioner samtidigt som EU:s handelsregler måste bli rättvisa. I flyktingfrågan är den borgerliga regeringen på kollisionskurs med EU-kommissionen. Vi vill förbättra flyktingpolitiken i en mer rättssäker och human och mindre restriktiv riktning. Det är förvånande att EU-ministern, som brukar hålla hög profil i den typen av frågor, väljer att blunda för detta i vår gemensamma rödgröna överenskommelse.
De rödgröna vill att EU ska vara en aktiv aktör för att skapa global fred och rättvisa. Men vi slår också fast att vi inte accepterar en utveckling av EU till en försvarsallians och att EU:s internationella insatser ska ske på FN-mandat . Kan man lita på den borgerliga alliansen i det avseendet?
Inför valet finns det ett tydligt rödgrönt alternativ i EU-politiken där vi tacklar de problem vi står inför och måste lösa gemensamt. En rödgrön regering kommer att stå upp för jobben, klimatet och jämställdheten i EU.
Urban Ahlin ∙ Lena Hjelm Wallén (S)
Hans Linde ∙ Ulla Hoffmann (V)
Per Gahrton ∙ Peter Rådberg (MP)
kl 14:56
Bra skrivet - vore klädsamt om de borgerliga debattörerna diskuterade sakfrågorna och inte ägnade sig åt pajkastning utan innehåll. Sverige behöver en regering som tar EU-arbetet på allvar och inte bara sitter och jamsar med på ministerrådsmötena.
Littorin har sedan Lavaldomen regelbundet åkt till Bryssel och berättat att det inte är några problem och allt kan lösas inom ramen för svensk lagstiftning – samtidigt gråter han krokodiltårar och beklagar att han är tvungen att genomföra försvagningar av föreningsfriheten och strejkrätten i Sverige. Om han nu är så ledsen kanske han kunde göra sig besväret att informera sina europeiska kollegor om detta.
Att de borgerliga är överens om att Sverige ska vara en del av ”kärnan” i EU-samarbetet betyder ingenting om man helt saknar politik.