Kontroversiellt fiskeavtal döms ut som EU:s sämsta

Publicerad: 31 mar 2011 kl 10:34
Uppdaterad: 1 apr 2011 kl 11:34
Det folkrättsligt kontroversiella fiskeavtalet med Marocko är också en dålig ekonomisk affär för EU.
Det folkrättsligt kontroversiella fiskeavtalet med Marocko är också en dålig ekonomisk affär för EU.Bild: Tutu 55 / Stock. Xchng

EU:s fiskeavtal med Marocko strider mot folkrätten, menar många experter. Inför att EU-parlamentet ska rösta om en förlängning av avtalet kan Europaportalen avslöja att det även är en ekonomisk förlustaffär för EU. En hemligstämplad rapport visar att det ekonomiskt sett är EU:s absolut sämsta fiskeavtal.

Den 21 februari i år röstade Sverige i EU:s ministerråd nej till att EU skulle förlänga sitt fiskeavtal med Marocko i ytterligare ett år. Avtalet ger drygt 100 båtar, främst spanska, rätt att fiska i Marockos vatten. Men majoriteten av EU-länderna sade ja och fyra dagar senare skrev EU-kommissionen och Marocko under en preliminär förlängning av avtalet.

Sveriges motstånd mot avtalet grundade sig i folkrätten. Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975 och Marocko har hittills inte kunnat visa att avtalet gynnar västsaharierna, en förutsättning för att avtalet ska vara i linje med internationell rätt.

Europaportalen kan nu avslöja att avtalet inte bara är tvivelaktigt ur en folkrättslig synpunkt. Det är också ekonomiskt sett EU:s sämsta fiskeavtal. Det framgår av en hemligstämplad utvärdering av avtalet som Europaportalen har läst.

Två konsultbolag har på EU-kommissionens uppdrag analyserat avtalets utfall och domen är hård: de mål som ska uppnås med avtalet har misslyckats. Fisket har haft skadliga effekter på miljön och en stor del av fiskevattnen är överutnyttjade.

Tre skäl brukar anges till att EU tecknar fiskeavtal med så kallade tredjeländer: att EU:s tillgång på fisk ska vara stabil, att ge arbete inom fiskenäringen, och att skapa ett uthålligt fiske i de länder man tecknar avtal med. Marockoavtalet tycks endast uppfylla det andra kriteriet, men till ett mycket högt pris.

Sedan 2007 har EU enligt avtalet varit skyldigt att betala motsvarande 320 miljoner kronor i dagens penningvärde till Marocko per år. Utöver detta får de europeiska fiskarna betala cirka 15 miljoner kronor till Marocko per år.

För varje krona som går till Marocko får EU ”i indirekt och direkt värde” tillbaka cirka 65 öre. Det är det sämsta utfallet av alla EU:s knappt tjugo bilaterala fiskeavtal med länder utanför Europa, enligt rapporten. En del i detta värde är bland annat att 780 arbeten inom fiskenäringen behålls i EU. 80 procent av dessa utgörs av fiskare i spanska Andalusien och Kanarieöarna. Slår man ut de 320 miljoner som EU betalar motsvarar det drygt 400 000 kronor per arbetstillfälle.

Isabella Lövin (MP) sitter i EU-parlamentets fiskeutskott. Hon har läst flera utvärderingar av EU:s fiskeavtal med tredje länder.

– Det som är ovanligt med det här är att det verkar vara så extremt olönsamt. I de andra är det i regel positivt resultat för EU. Men här håller EU:s skattebetalare hundratals fiskare under armarna till en hög kostnad, säger Isabella Lövin.

Den grekiska fiskekommissionären Maria Danamaki hade föreslagit att utesluta Västsaharas vatten i det förnyade fiskeavtalet. Men varför EU-länderna motsatte sig det blir uppenbart. Trots att utvärderingen inte uttryckligen går in på om avtalet gynnar eller inte gynnar västsaharierna framgår det mellan raderna varför Västsaharas vatten är så viktiga.

”I termer av fiskekapacitet fanns 74 procent av EU:s fiskeflotta i Syd-området och 10 procent i Norr”, står det i rapporten. Enligt Isabella Lövin är Syd en omskrivning för Västsahara.

– Att skriva det rakt ut var kanske för svårt. Men det är uppenbart att om man skulle utesluta Västsaharas vatten kunde man lika gärna lägga ner hela avtalet, säger Isabella Lövin.

Ingenstans i rapporten står att finna hur Marocko fördelar inkomsterna från avtalet.

Implementeringen av avtalet har gått så illa att EU har tvingats hålla inne med pengar som skulle ha gått till att utveckla det marockanska fisket. Att EU hjälper landets inhemska fiskenäring är ett av de starkaste argumenten för dem som rättfärdigar att EU ska få fiska i afrikanska länders vatten. 

Men mellan 2008 och 2010 användes endast 15 procent av pengarna som fanns tillgängliga för att utveckla det marockanska fisket. ”Programmet för moderniseringen [av Marockos fiskeflotta] är ett misslyckande”, skriver rapportförfattarna.

EU-kommissionen vill inte kommentera Europaportalens uppgifter eftersom dess offentliga utvärdering ännu inte är färdig.

– Kommissionären tittar på alla EU:s avtal och kommer att lägga förslag på förändringar i samband med att hela fiskepolitiken reformeras, säger Maria Damanakis talesperson på kommissionens fiskedirektorat.

Den ettåriga förlängningen måste nu godkännas av ministerrådet och av EU-parlamentet. 15 av 18 svenska EU-parlamentariker har redan tagit ställning emot det, över partigrupperna. Men hur det ser ut som helhet i parlamentet är oklart. Det finns skärningslinjer som gäller nord mot syd, ekonomiska faktorer ställs mot mänskliga rättigheter, med mera.

– Det är inte en självklarhet att avtalet kommer att godkännas. Många grupper är kritiska och den traditionellt mest positiva EPP-gruppen är splittrad, säger Isabella Lövin.

Om EU-parlamentet säger nej finns fortfarande möjligheten för enskilda länder att teckna egna avtal med Marocko i syfte att utnyttja vattnen. Det vore en förlustaffär för Marocko som då går miste om de 320 miljoner kronor per år som EU betalar bara för att få tillgång till Marockos fiskevatten.

wohlert

Christian Wohlert

Europaportalens korrespondent i Bryssel

Kommentarer