Läsartext: Resan gav oss en ny syn på Europa

Vi går andra året på Stockholms Hotell- och Restaurangskola med internationell inriktning. I år fick vi vara med om någonting fantastiskt roligt och lärorikt. Klassen samarbetar med IPSSAR Beltrame, en liknande gymnasieskola i Vittorio Veneto, Italien. Tillsammans har vi ett Comeniusprojekt.

Projektet handlar om att lära sig om olika kulturer och mattraditioner. Genom att lära sig språk som engelska och italienska, kan man skapa kontakter och få se delar av världen utanför sin egna lilla bubbla. Under hela projektet har vi bloggat om vad vi har gjort och vad som händer.

Låt oss citera rektorn på vår italienska partnerskola, som i sitt inledningstal när vi välkomnades till deras skola sa; ”We are not Italians, and we are not Swedes, but we are all European citizens”. Det är precis det som projeketet Comenuis IPSSAR Beltrame and Stockholms Hotel and Restaurant School går ut på.

Det handlar om att elever ska få bättre insikt och uppfattning om Europa som kontinent och union. Att vi ska kunna förstå och se andras kulturer och samtidigt lära oss av andra. Projektet pågår mellan 2010 och 2012 och de medverkande är tjugofyra elever och fyra lärare från vår skola och vår italienska partner.

Under året har vi gjort en hel del. Vi började med att klassen delades in i grupper för att göra en PowerPoint-presentation med projektrelaterade ämnen, till exempel Stockholm, Venetos matkultur och Sveriges skolsystem. Det var mycket intressant, eftersom vi faktiskt inte hade någon aning om vad Veneto var för en region. Under den här delen av projektet fick vi också lära oss lite om regionen och Italien.

Den 22 februari åkte 20 elever och två lärare från Stockholm till Veneto
för att stanna där i tio dagar. Alla vi elever bodde hos var sin
italiensk familj.

Väl nere i Italien fick två av grupperna redovisa inför hela deras årskurs 4, som motsvarar vår årskurs tre på gymnasiet. Vi tillhörde de lyckliga som fick redovisa inför en storpublik på över 100 personer. Det var väldigt lärorikt, en erfarenhet som har etsat sig fast i vårt minne.

 För att förbereda oss inför resan fick vi dessutom läsa italienska i
tjugo timmar, men självklart var det i Italien som vi lärde oss som
mest. På dagarna var vi ute på utflykter och rundturer runt omkring i Veneto. Allt för att ta in så mycket som möjligt av deras kultur.

Bland annat var vi på besök på ostfabriken Latteria Sociale, där vi fick vara med om att göra riccottaost. En annan dag tog vi oss till vinfabriken Carpenè Mavolti där vi fick provsmaka och se hur det gick till att göra deras berömda Proseccovin. En rundtur på slottshotellet Castel Brando och ett besök i den gamla staden Seravalle hann vi också med. Dessutom fick vi ta tåget till Venedig och promenera på dess vackra gator och prova masker.

Efter dessa tio dagar och med mycket tårar och farväl kom vi hem. Nu var vi fyllda med nya insikter, nya perspektiv men framför allt goda minnen och kunskaper. Det kändes som om allting var slut, men tvärtom är det bara början.

Nu är det bara att ladda om batterierna och städa sina rum, om drygt ett år kommer italienarna till oss. Då blir det vår tur att visa Stockholms goda sidor och Sveriges kultur. Det ska verkligen bli en häftig upplevelse som vi ser fram emot med öppna armar och sinne. Med tanke på hur otroligt gästvänliga italienarna var så kommer det bli svårt för oss skygga svenskar att komma upp i deras nivå, men det är något som vi verkligen ser fram emot att få kämpa för.

Även om det känns som om det är evigheter kvar tills de kommer hit och som att allt står stilla så är det inte så. Bara fram till nu, ungefär två månader senare, så har vi hunnit göra en hel del. Bland annat så har vi fått göra våra egna menyer i köket, svenskt eller italienskt, med inriktning Veneto, som tema. Vi håller nu på, en vecka i taget, med att laga dessa menyer och servera dem på vår restaurang. Dessutom skriver vi just nu dessa artiklar om EU och projektet.

Det finns många som har sett till att detta projekt har kunnat genomföras. Och för dem är vi evigt tacksamma! Bland annat tackar vi EU för att vi överhuvudtaget kunde söka och få pengar för att flyga riskfritt till ett annat land och kunna samarbeta på detta sätt. Vi tackar Omar Lapecia och de andra lärarna på IPSSAR Beltrame, alla familjer som tog hand om oss samt våra egna lärare Amie Kronblad och Gary Butt.

Vi har verkligen fått en ny syn på Europa. Tack vare denna resa och våra lärare så har det blivit uppenbart hur viktigt det är med vår gemenskap. Vi är alla människor, dock bara med olika traditioner och uppväxter. Vi kommer aldrig att glömma denna resa och nu vill vi bara ut, ut igen på nästa resa! Hur bor de i Frankrike och varför lagar spanjorer så god mat?

Vi tackar så otroligt mycket för denna möjlighet att utvecklas och för alla dessa erfarenheter. Vi önskar också att alla kunde få vara med om det som vi har vart med om, det borde vara en europeisk skyldighet. Skämt åsido, glöm inte att följa fortsättningen av vårt projekt på bloggen.