Debatt: S: Viktigt att lyfta blicken i EU:s krishantering

EU-samarbetet är inne i den svåraste krisen någonsin. Finanskraschen för tre år sedan har omvandlats till en statsfinansiell kris som envist vägrar släppa greppet om Europa. I värsta fall är vi nu på väg mot ännu en konjunktursvacka. I det läget gäller det att hantera både hot och möjligheter. Framför allt är det viktigt att även i det direkta krisarbetet orka lyfta blicken och se det längre perspektivet. Om inte den europeiska ekonomin genom positiva satsningar förmår generera en kunskapsintensiv, hållbar och rättvis tillväxt kommer vår kontinent snart att börja framstå som föråldrad och omodern.

I den akuta krispolitiken måste det därför ingå positiva och framåtblickande insatser för att bygga en europeisk ekonomi som är stark på längre sikt, ett EU som sätter människan före marknaden och ett EU som värnar människors fria rörlighet. Detta har de europeiska högerregeringarna ignorerat. De extrema och ensidiga åtstramningar som de brutalt tvingat fram har bara drivit ner de svagaste länderna i ännu djupare kris. Panikbantningarna har inte resulterat i något annat än ännu högre arbetslöshet och ännu sämre tillväxt.

Vad som behövs är en mer balanserad politik där strama besparingar och skattehöjningar kombineras med offensiva investeringar i kunskap, jobb och grön omställning:
 

• Europa kan och ska inte konkurrera med låga löner och dåliga arbetsvillkor. Att högerregeringarna i både Sverige och övriga EU försöker driva utvecklingen åt det hållet är farligt. Europa måste tvärtom möta den globala konkurrensen med den högsta utbildningsnivån, den bästa kompetensen och det största förädlingsvärdet. Förbättringar i skolan samt i yrkes- och vidareutbildningen är nödvändiga. Satsningarna på forskning och ny teknologi måste bli betydligt större.

• Arbetslösheten måste lyftas högst upp på agendan. Att 23 miljoner européer går utan jobb gör det ytterst svårt att sanera statsfinanserna och får dessutom förödande sociala konsekvenser. Särskilt skadlig är ungdomsarbetslösheten. Högerpartierna i Europa väljer att låtsas som om den skyhöga arbetslösheten inte är ett problem. Den svenska regeringens agerande är illustrativt. År 2006 beskrevs siffror på omkring 6 procent som massarbetslöshet. Nu beskrivs en arbetslöshet som är klart högre än så som något normalt. För vår del är detta en helt orimlig attityd till ett mycket allvarligt problem. Vi vill se en mer aktiv arbetsmarknadspolitik där kraftfulla och konsekventa åtgärder vidtas för att åtgärda matchnings-, kompetens- och inträdesproblem på arbetsmarknaden.

• I krisens Europa har högerregeringarna också valt att nonchalera miljön. Även den svenska regeringen har med sina allt lägre ambitioner på miljöområdet fallit in i det mönstret. Detta är fel väg att gå. Om vi i Europa ska hänga med i den globala utvecklingen har vi inte råd att inte vara ledande i den gröna omställningen. Kina och Indien har redan sprungit om oss i viktiga sektorer. Klimatmålen behöver höjas för att skapa rätt incitament för de europeiska företagen. FoU-investeringarna i grön teknik måste trappas upp. Förutsättningarna är nu dessutom optimala för ordentliga investeringar i järnvägar och annan grön infrastruktur. Att de värsta krisländerna inom EU i detta skede har svårt att höja miljöambitionerna är förståeligt, men att länder som Sverige är så passiva är oförsvarligt.

En konkret och akut hotbild existerar när det gäller den fria lönebildningen. Krisen har utnyttjats av högerregeringarna i Europa till att inte bara pressa ner löner, utan även begränsa fri- och rättigheterna för arbetsmarknadens parter. I Sverige talas det från borgerligt håll alltmer om att montera ner LAS och sänka lägstalönerna i flera låglöneyrken.

Denna oroväckande utveckling gör vi allt för att stoppa. Vi försvarar arbetstagarna och jobben på alla fronter. Beträffande det nyss antagna ”sex-packet” för en starkare ekonomisk styrning inom EU var det vi som tog de första rejäla initiativen för att skydda den svenska modellen. I tuffa förhandlingar lyckades vi skapa en stark spärr som hindrar EU-nivån från att lägga sig i nationella lönebildningsprocesser. Det är en framgång som inte ska underskattas.

En akut men mer övergripande hotbild rör eurosamarbetet som sådant. Många talar nu om splittring av euroområdet som en väg ut ur krisen. Det skulle vara en stor minusaffär både för de länder som kastas ut och för de som stannar kvar. Inte ens Tyskland skulle tjäna på grekiska eller andra utträden. Med den högre eurokurs som detta bland annat skulle resultera i skulle den tyska exportindustrin tappa i global konkurrenskraft.

Euroländerna måste ges utrymme att göra de insatser som krävs för att få den gemensamma valutan att fungera. Bedömer de att de behöver en djupare finanspolitisk integration – till exempel genom euroobligationer och tätare eurotoppmöten – måste vi låta dem ta det steget. Från svensk sida ska vi konstruktivt och engagerat delta i diskussionerna. Vi ska bidra med stöd där det är lämpligt. Vi ska se till att EU 27-perspektivet hela tiden är tydligt och starkt. Vi ska göra vårt yttersta för att försvara den fria lönebildningen även i eurokretsen. Vi ska dock inte hindra euroländerna från att lösa sina problem. Det vore absurt att försöka sätta käppar i hjulet för en helt nödvändig räddningsoperation.

För att EU ska kunna hitta en fungerande väg ut ur krisen är det nödvändigt att höja blicken och bredda perspektivet. Det uppdraget tar vi socialdemokrater på allvar. Regeringens visionslöshet är en farlig väg som vi socialdemokrater inte vill gå därför har vi påbörjat vårt arbete med att skapa en ny socialdemokratisk vision för EU. Vi är övertygade om att Europa kan bättre.

Marie Granlund (S), vice ordförande i riksdagens EU-nämnd
Olle Ludvigsson (S), Europaparlamentariker
Marita Ulvskog (S), Europaparlamentariker