Debatt: Sjöstedt går emot solidarisk omfördelning i EU

Jonas Sjöstedts inlägg på Europaportalen bekräftar min tes: Han och den borgerliga regeringen vill rösta emot ansvarsfrihet för EU-kommissionen av allmänpolitiska, EU-skeptiska skäl, snarare än en saklig bedömning av ansvarsfrihetsfrågan. Det bevisas väl för övrigt av att Vänsterpartiet alltid röstar emot ansvarsfrihet för EU-kommissionen, oavsett om felprocenten ökar eller minskar.  

Sjöstedt har dessutom fel på flera viktiga punkter:

1. Han verkar tro att den av EU:s revisorer uppskattade felprocenten handlar om slöseri eller oegentligheter. Om han hade läst rapporten hade han upptäckt att felen framförallt handlar om rena misstag hos stödmottagarna, till exempel felaktigt ifyllda formulär inom projekt som medfinansieras av EU. 

   Alla som någon gång sökt EU-stöd vet att det är lätt att göra fel. Detta är ett argument för förenkling, snarare än för en ansvarsfrihetsprocess.  Mycket få fel avser bedrägerier, och då ytterst sällan inom EU-kommissionen. Vid bedrägerier inleds alltid en rättslig process, bland annat för att begära tillbaka pengarna, som då alltså inte försvinner.  
    

2. Sjöstedt verkar ha missat att revisionsrättens och EU-parlamentets kritik främst riktar sig mot medlemsstaterna. För cirka 80 procent av EU:s utgifter delas förvaltningen av pengarna mellan kommissionen och medlemsstaterna, och i de allra flesta fall står medlemsstaterna för utbetalningarna och felen. Den ökade felprocenten, från 3,3 procent 2009 till 3,7 procent 2010, berodde främst på fel just inom områden där hanteringen av utbetalningar till helt dominerande del ligger på medlemsstaterna; främst inom sammanhållningspolitiken. 

   Sjöstedts ändlösa harang om de usla Brysselbyråkraterna, som låter miljarder "rinna genom fingrarna" håller inte. Extra bisarrt blir det att bland de länder som Sjöstedt nu stöttar finns Storbritannien som pekas ut som ett av de medlemsländer som själv gör mest fel! 
    

3. Sjöstedt påstår att jag är en parlamentariker som gärna ökar EU:s budget. Sedan jag kom in i Europaparlamentet har det dock oftast varit den grupp som Vänsterpartiet tillhör, GUE/NGL, som vill öka budgeten rejält. 

   I själva verket har EU:s budget minskat kraftigt som andel av EU-ländernas ekonomi sedan Sverige kom med i EU. Medlemsstaternas nationella budgetar har ökat betydligt snabbare än EU:s. 
    

Att jag försvarar EU:s budget beror framförallt på att nedskärningar främst gynnar de rikaste nettobetalarländerna, men drabbar de mest utsatta i Sverige och övriga EU-länder. Huvuddelen av anslagen omfördelas till fattiga regioner, och används bland annat till att utveckla forskning och infrastruktur, bekämpa ungdomsarbetslöshet och utanförskap i länder som Grekland, Portugal och Spanien. 

EU:s budget står bland annat genom EU:s socialfond för en stor del av till exempel integrations- och regionalpolitiken även i Sverige. Själv har jag nyligen besökt stora integrations- och arbetsmarknadsprojekt som Telge Tillväxt och Spången i Södertälje, liksom matchning Södertörn i Botkyrka, som framgångsrikt riktar sig till de mest utsatta i Sverige. Att beskriva detta som bortslösade pengar som rinner mellan EU-byråkraternas fingrar har väldigt litet med verkligheten att göra. 

Jag försvarar däremot inte några fel. Vi ska ha en strikt kritisk granskning av kvaliteten i budgethanteringen, men en sådan granskning mår bäst av att vara saklig och inte styras av en allmänt EU-negativ agenda. Nu leder den agendan till att Jonas Sjöstedt lierar sig med några av de mest högerinriktade och EU-skeptiska regeringarna, som vill låta nedskärningar av den solidariska omfördelningen via EUs budget bli ytterligare ett led i Europas förödande åtstramningsextremism. Är det verkligen vänsterpolitik?

Göran Färm (S)
Europaparlamentariker