Schäuble ser krislösning utan fördragsändring
BRYSSEL 13 maj 2013 | “Mycket kan göras”Den tyske finansministern Wolfgang Schäuble menar att förverkligandet av EU:s bankunion kräver en fördragsförändring. I väntan på det föreslår han en övergångslösning.
Wolfgang Schäuble ser EU:s bankunion som en ” brådskande nödvändighet”, i en debattartikel i Financial Times. För en av de tre delarna i det som utgör bankunionen, krislösningsmekanismen som handlar om hur man på EU-nivå ska hantera och eventuellt avveckla krisande banker, anser dock finansministern att det krävs en fördragsförändring.
I krislösningsmekanismen ingår en gemensam fond och en krismyndighet som EU-kommissionen väntas presentera om några veckor. Mekanismen ska omstrukturera eller avveckla de svagaste bankerna på ett ordnat, förutsägbart och enhetligt sätt i EU.
”Begränsade fördragsförändringar skulle inte bara föra med sig en säker legal grund för en europeiska krislösningsmekanism, de skulle skapa en bättre separation mellan övervakning och Europeiska centralbankens monetära funktioner vilket ser till att icke-euroländer kan gå med under samma förutsättningar”, skriver Wolfgang Schäuble.
Innan en sådan fördragsändring kan komma till stånd – en process som vanligtvis tar många år – vill Schäuble att man använder sig av nätverk av nationella myndigheter. Förhandlingar om en mer enhetlig nationell hantering inom EU pågår mellan finansministrarna och strax ska förhandlingar inledas med Europaparlamentet. Han vill att detta ska komma på plats under nästa sommar då EU:s gemensamma bankövervakning tas i bruk.
Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem håller med om att bankunionen måste komma på plats så snart som möjligt men menar att det finns mycket som kan göras innan EU-ländernas finansministrar behöver ta ställning till frågan.
– Min åsikt är att vi kan ta väldigt många steg och att dessa måste tas så snabbt som möjligt, sade Jeroen Dijsselbloem på väg in till eurogruppens möte på måndagseftermiddagen.
EU-ländernas ledare enades i december i fjol om den första delen i bankunionen – en tillsynsmyndighet där alla banker i euroländerna med tillgångar större än 30 miljarder euro motsvarande drygt 255 miljarder kronor, eller en femtedel av sitt hemlands BNP, att övervakas direkt av ECB. Den tredje delen handlar om en samordnad insättargaranti.