Debatt: Dagens EU som frihetsprojekt – ett önsketänkande

Utvecklingen i Europa ligger långt från de slitna klyschor om EU som ett freds-, frihets- och demokratiprojekt som vi är vana vid att höra. Åtstramningspolitiken har orsakat en skenande social kris och runt omkring i unionen undergrävs fundamentala demokratiska fri- och rättigheter. Under de kommande månaderna fram till Europaparlamentsvalet kommer diskussionen om EU-frågor att ta större plats i samhällsdebatten. Det är bra för det finns onekligen mycket att prata om. Men om debatten överhuvudtaget ska vara relevant måste den utgå från verkligheten och inte från politiskt önsketänkande kring vad EU skulle kunna vara.

Vi ser inte längre lika frekvent tidningsrubriker om nattmanglingar på toppmöten, men den ekonomiska krisen fortsätter att utgöra inramningen till det mesta som sker inom unionen. Särskilt i de hårdast drabbade krisländerna. Den krispolitik som har administrerats av EU, IMF och Europeiska centralbanken har fört med sig förödande sociala konsekvenser. Åtstramningspolitiken har istället för att lösa de ekonomiska problemen förvärrat situationen. I Grekland och Spanien är arbetslösheten över 25 procent och ungdomsarbetslösheten ligger en bra bit över 50 procent. Under förra året fick 1,2 miljoner spanjorer matbistånd från Röda Korset och var tionde grek lever under förhållanden som klassificeras som extrem fattigdom. Det är svårt att tänka sig att de miljontals européer som har drabbats av trojkans krispolitik känner igen sig i den svenska högerns beskrivning av EU som ett frihetsprojekt.

De politiska följderna av denna sociala katastrof kommer att bli djupgående. Det är välkänt att högerextrema och fascistiska rörelser hämtar kraft och mobiliserar ur den vanmakt som åtstramningspolitiken har skapat. Men idag kommer inte hotet mot demokrati och politiska fri- och rättigheter enbart från nyfascister, utan också från regeringar. Inskränkningarna av demonstrationsrätten som den spanska högerregeringen nyligen har infört är ett tydligt exempel på det senare. Enligt lagstiftningen kan den som organiserar en demonstration utan tillstånd dömas till böter på upp till 600 000 euro. Att ”förolämpa staten – vilket i de flesta demokratiska sammanhang möjligen kan ses som provokativt, men knappast som en brottslig handling – är billigare, då riskerar man maximalt ett bötesbelopp på 30 000 euro.

I Ungern är det inte bara den fascistiska rörelsen Jobbiks medborgargarden som hotar demokratin, det gör också regeringspartiet Fidesz som inför lagar som ifrågasätter medias oberoende och som undergräver rättsväsendets självständighet. Utvecklingen i flera av unionens medlemsländer går i en repressiv och auktoritär riktning och ligger långt från beskrivningen av EU som ett demokratiprojekt.

Inför valet till Europaparlamentet vill jag se en debatt som handlar om viktiga maktfrågor, om Sveriges medlemskap, om åtstramningspolitiken och om behovet av ett bindande socialt protokoll där löntagarnas rättigheter överordnas den inre marknaden. Medan vi får höra samma gamla klyschor om freds- och frihetsprojektet EU håller mycket på att gå förlorat.

Europa måste röra sig bort från åtstramningspolitiken och slå vakt om en utveckling där demokratiska rättigheter fördjupas istället för att inskränkas. Det är runt dessa avgörande framtidsfrågor som debatten inför Europaparlamentsvalet måste kretsa.

Stefan Lindborg
Förbundsordförande Ung Vänster