Gästkrönika: EU-kandidater i fel valkampanj?

”EU:s makt ska minskas...”, läser jag i en kandidatintervju på Europaportalen. Den här gången kom åsikten från en ung moderat men han är bara en i raden. När jag letar runt bland artiklar och radioinslag för att lära känna de svenska kandidaterna till Europaparlamentet kan jag snabbt konstatera att ”EU ska inte lägga sig i”... tycks vara favoritargumentet framför andra.

Då tror jag att livet i Europaparlamentet kan bli något av en kalldusch. Invalda i Europaparlamentet blir det nämligen deras uppgift, att ”lägga sig i” det mesta.

I parlamentet kommer de att bli tillfrågade en åsikt om vad det borde stå på tandkrämstuben och om förekomsten av nanopartiklar i tandkräm, om skåpvagnars däck och om färgämnen i småbarnsmat. Om vilken ersättning en flygpassagerare ska ha om den bokade platsen är upptagen, om e-cigaretter är medicin eller tobak, vilket socialt skydd en egenföretagare behöver, hur hög kapitaltäckning en bank ska avkrävas och om Facebook ska få sälja dina personuppgifter utan att du vet om det.

Det allra mesta, helt enkelt.

I EU-jargongen kallas det här för den inre marknaden. Allt som kan passera över en nationsgräns är reglerat gemensamt så att vi ska slippa gränskontroller och tullar utan att därför överrösas av farliga produkter. Det blir rätt mycket i slutändan, i denna globala värld. Jag kan gott förstå att folk undrar.

Nu har jag en fördel för jag följde debatten den gången den inre marknaden skulle förverkligas. Jag minns hur argumenten gick: ”Vi kunde ju inte bara ha ett EU för näringslivet! Människor måste också få utnyttja Europa.” Så vi medborgare fick också fick fri rörlighet för att kunna turista, plugga, jobba, göra affärer eller gifta oss utomlands.

Men med människor följer komplikationer. Så blev även sjukvård, försäkringar, arbetslöshetskassa, pensioner, kriminalitet och brottsofferhantering en EU-angelägenhet.För att inte tala om skilsmässor och vårdnadstvister – vilken domstol har rätten att säga var barnen hamnar när föräldrarna av olika nationalitet skiljer sig?

Kapital sorterar in under bägge rörligheter, såväl människor som handel kräver att pengar följer med över gränserna. Kan den svenska finansinspektionen följa S-E-B:s bankäventyr i Lettland? Tydligen inte, om vi ska gå på vår erfarenhet. Vad sägs om en europeisk bankunion?

Och här står vi nu. Alltsammans och lite till, kommer att dyka upp i Europaparlamentet i någon form och kräva ett tydligt ställningstagande från alla dessa svenska politiker som tydligen helst vill att EU lägger sig i så lite som möjligt.

Den ena kandidaten vill slippa EU för ”saker som ligger nära människors vardag”. (Tandkräm är rätt nära min vardag och Facebook nära min dotters.)

Andra kandidater vill inte ha EU:s inblandning i ”nationella angelägenheter”. (Snuset skulle kunna bli en svensk angelägenhet om vi slutade kräva av övriga EU rätten att exportera snus till dem. Och helst också slutade smuggla det till utlandet.)

Jag är rädd att om våra svenska Europaparlamentskandidater menar vad de säger kan det politiska livet i Europaparlamentet visa sig bli knepig upplevelse. Att lägga sig i, är liksom själva uppdraget.

Ett alternativ vore kanske att ställa upp i riksdagsvalet istället?

För frågan om hur stor makt EU ska ha, den kommer nämligen aldrig att avgöras i en omröstning i Europaparlamentet.

De nationella regeringarna har helt enkelt aldrig velat avstå från sin makt över vad EU får eller inte får göra.

Den saken bestämmer de alldeles själva, tillsammans med sina nationella parlament.

EU och Europaparlamentet får bara vackert finna sig i vad nationalstaterna beslutar.

Så om EU:s makt över oss alla verkligen är den fråga ni brinner för, kandidater, kanske ni har hamnat i fel valkampanj.