Marita Ulvskog uttryckte det så bra när hon talade om EU-valet i förra veckan - "Det är ingen kärleksförklaring, det är en demokratisk handling".

Europa är som ett fotbollslag som tränar ensamt. Genom ett handelsavtal med USA skulle vi få träna våra färdigheter med en värdig motpart och gynna både tillväxt och nya arbetstillfällen.

En av de mest grundläggande tankarna med EU, den fria rörligheten, är också en av de vackraste. Den behöver värnas. Både för människor inom unionen och utanför.

Man kan inte säga att den grundläggande frågan om EU:s utveckling fått särskilt stor plats i debatten inför EU-valet.

Att frågan om vår försvarsförmåga inte är en europeisk angelägenhet nu inför EU-valet, blottar en fundamental svaghet.

Deltagande i Europaparlamentsvalet har sjunkit i takt med att EU fått mera makt. Det är motsägelsefullt, eftersom en institution med mer makt borde få fler att vilja rösta. Men känslan av maktlöshet tar lätt överhanden. 

Många kandidater i Europaparlamentsvalet vill minska EU:s makt.  Men frågan om hur stor makt EU ska ha kommer aldrig att avgöras i en omröstning i Europaparlamentet. Så om EU:s makt är den fråga ni brinner för, kandidater, kanske ni har hamnat i fel valkampanj.

De främlingsfientliga partierna i EU växer sig allt starkare. Inte bara för att de får fler röster utan också för att valdeltagandet inte ökar bland de som aldrig skulle drömma om att ge dem sin röst.

Är det rimligt att länder med regeringar som begränsar demokratiska fri- och rättigheter ska kunna fortsätta inom EU som om ingenting hänt?