Storbritanniens premiärminister David Cameron på väg in på ett EU-toppmöte i Bryssel. Arkivbild.

Storbritanniens premiärminister David Cameron på väg in på ett EU-toppmöte i Bryssel. Arkivbild.

Bild: Europeiska unionens råd

Brittisk kompromiss släppt – ”Att vara eller att icke vara”

Det är nu upp till de 28 EU-ländernas ledare att enas om Storbritanniens villkor i unionen.

Vid lunchtid i dag tisdag skickade Europeiska rådets ordförande Donald Tusk ut det kompromissförslag som han och Storbritanniens premiärminister David Cameron enats om. 

Förslaget innehåller svar på de fyra krav som Cameron ställt på övriga medlemsländer för att han ska kampanja för att Storbritannien ska vara kvar i EU i den kommande folkomröstningen.

”Enligt mig går det mycket långt i att hörsamma alla de krav som premiärminister Cameron ställt. Jag gick dock inte över gränsen för de principer som det europeiska projektet är grundat på”, skriver Tusk till stats- och regeringscheferna.

I och med att kompromissförslaget är släppt kommer höga tjänstemän hos stats- och regeringscheferna, så kallade sherpas, och ländernas EU-ambassadörer att på fredag inleda förhandlingar. De ska försöka komma så långt som möjligt mot en uppgörelse till EU-toppmötet 18-19 februari då stats- och regeringscheferna själva tar över förhandlingarna.

”Att vara eller att icke vara tillsammans – det är frågan som måste besvaras inte bara av det brittiska folket i en folkomröstning utan även av de övriga 27 medlemmarna i EU under de två kommande veckorna”, heter det i brevet.

David Cameron menar dock att kompromissförslagen kan förbättras.

– Utkasten till EU-omförhandlingen visar på riktiga framsteg inom alla områden där Storbritannien behöver förändring men det måste till mer arbete, twittrade Cameron.

Förslaget innehåller kompromisser inom de fyra kravområdena. Det hittills mest omdebatterade har varit huruvida Storbritannien ska få diskriminera personer från andra EU-länder som kommer för att arbeta.

Det ska sättas upp en så kallad nödbroms som ett medlemsland ska kunna dra i om trycket på välfärdssystemet blir allt för högt för att EU-migranter som arbetar i landet ges olika förmåner.

Om kraven för nödbromsen är uppfyllda får medlemslandet begränsa utbetalningar av arbetsrelaterade förmåner till löntagare från andra EU-länder under deras första fyra år på landets arbetsmarknad. Dessa begränsningar bör dock fasas ut gradvis.

Huruvida skatten som migranterna betalar till arbetslandet ska minskas i motsvarande mån framgår inte av dokumentet.

Hur många år nödbromsen får användas är dock lämnat blankt i förslaget – det blir upp till stats- och regeringscheferna att förhandla fram. Även andra detaljer kring nödbromsen återstår att mejslas fram.

Ett annat av de fyra brittiska kraven är att ge medlemsländerna större inflytande över EU-lagstiftning. 

Om ett antal parlament i medlemsländerna, motsvarande minst 55 procent, har invändningar mot ett EU-förslag ska de kunna kräva att det stoppas eller ändras, ett så kallat rött kort. I dagsläget finns gult och orange kort som de nationella parlamentet kan åberopa om de anser att EU-förslag bryter mot subsidiaritetsprincipen om att lagar ska stiftas så nära medborgarna som möjligt. Dessa kort har dock hittills bara använts två gånger.

David Cameron har även vänt sig mot skrivelsen som inleder Lissabonfördraget om att EU ska skapa ”en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken”.

I kompromissen försöker Tusk klargöra att detta inte är samma sak som politisk integration – att alla medlemsländer måste röra sig närmare varandra.

”[Skrivelsen] ska inte användas för att stödja en vittgående tolkning av unionens befogenheter eller dess institutioners makt”, heter det.

Det slås även fast att det fördjupade samarbetet mellan euroländerna måste respektera övriga EU-länders rättigheter och befogenheter. Samtidigt får icke-euroländerna inte skapa hinder för euroländernas fördjupningsprocess.

Förslaget innehåller även ett uttalande om att öka EU:s konkurrenskraft som stats- och regeringscheferna ska ställa sig bakom.

De viktigaste ändringarna i den slutliga uppgörelsen ska slås fast som en juridiskt bindande text mellan medlemsländerna hos FN för att sedan skrivas in i EU-fördraget nästa gång det ändras.