Välinformerad riksdag bäddar för större EU-inflytande

En mindre känd roll i svenska riksdagens EU-maskineri är dess ständiga representant i Bryssel. Sedan drygt tio år finns uppdraget som för närvarande innehas av Karin Broms.

– Min huvuduppgift är att hjälpa till att hålla kollegorna hemma välinformerade om EU-frågor, säger Karin Broms när Europaportalen träffar henne i EU-parlamentet i Bryssel där hon har sitt kontor tillsammans med kollegor från de övriga medlemsländernas parlament.

Det handlar om allt från att ta reda på när ett nytt förslag är på g till att guida riksdagsledamöter som besöker Bryssel till att luska ut hur andra länders parlament ställer sig i en viss fråga.

– Jag kan alltid knacka på min italienska kollegas dörr och höra vad som händer i Rom. Det känns ganska unikt. Det är ett perfekt nätverk för allt vad som händer in andra länders parlament och politiska system, säger Broms som tillägger att den stora uppgiften är att paketera och kondensera informationen så att den kommer i rätt tid och att de svenska riksdagsledamöterna faktiskt tar till sig den.

Riksdagen har till uppgift att ge regeringen och dess ministrar mandat att sköta förhandlingarna å Sveriges vägnar i ministerrådet. Riksdagen prövar även om nya EU-förslag är förenliga med den så kallade subsidiaritetsprincipen som säger att frågor ska hanteras så nära invånarna som möjligt. Sverige har länge varit klart EU-ledande på att göra invändningar mot den principen. Men inte alla alla nationella parlament hanterar sin bevakning på samma sätt.

– Det är en stor skillnad i hur alla parlament jobbar, alla har sina egna traditioner och system.

Vissa parlament subsidiaritetsgranskar bara vissa förslag, vissa knappt några alls och andra använder andra kanaler för att påverka besluten. Ett av dessa är den så kallade Barrosodialogen efter EU-kommissionens förre ordförande José Manuel Barroso. Den går ut på att parlamenten skickar in politiska bidrag till kommissionen. Men det finns även andra, mer informella sätt.

– Vissa parlament jobbar väldigt mycket med rapportörer som nästan är som lobbyister för sina förslag. De åker till Bryssel och träffar Europaparlamentariker, kommissionärer och liknande, säger Karin Broms.

Mellan de olika parlamentens representanter i Bryssel finns ingen formell samordning. Men ledamöter från medlemsländernas EU-utskott och talmännen från parlamenten träffas regelbundet. Karin Broms ser under sina närmare tre år att samverkan blir allt starkare.

– Det parlamentariska samarbetet ökar hela tiden. Delvis är det drivet från parlamenten själva att vilja utöka sina kontakter.

Hon pekar på ett förslag om att EU-parlamentet och de nationella parlamenten tillsammans ska granska polisbyrån Europol som något som kan stärka samarbetet. Även processen kring subsidiaritetsprövningarna kan förbättras. Enligt EU:s regelbok måste EU-kommissionen överväga att dra tillbaka eller ändra ett förslag som minst en tredjedel av parlamenten finner strida mot subsidiaritetsprincipen.

I en studie från 2013 rankades de nationella parlamenten efter inflytande i EU-politiken efter tre huvudindikatorer: tillgång till dokument, granskningsstruktur och tillsyn. Från en skala på noll till ett hamnar den svenska riksdagen på plats fyra efter Finland, Tyskland och Litauen.

Karin Broms tror att en anledning till den svenska riksdagen har ett relativt stort inflytande är just subsidiaritetsprövningarna.

– Den tydliga fördelen med vårt system är att ledamöterna måste sätta sig in i EU-frågorna på ett ganska tidigt stadium, säger Karin Broms.