Debatt: Debatt: Stärk gränsen – och värna konkurrenskraften

EU-debatten i Europa tenderar att röra sig framåt i kriser. Ibland till det bättre, ibland till det sämre. Den kris för vårt säkerhetsläge som det hänsynslösa ryska anfallskriget innebär har fullt förståeligt gett skäl till djupare reflektion kring hur EU fungerar, och bör fungera. Samtidigt tar den parlamentariska vardagen, och alla andra frågor, knappast någon paus för den sakens skull.

EU och Europas tidigare utmaningar har inte försvunnit av kriget. Kriget har bara adderat ytterligare problembilder. De lagstiftningsprocesser som var igång innan kriget fortsätter. Ibland i reviderad form, men likväl fortsätter arbetet.

Mitt parlamentariska arbete kommer under hösten primärt att kretsa kring tre uppsättningar av frågor.

Balansera klimat- och konkurrensfrågor

För det första, industrifrågor och europeisk konkurrenskraft. Europa har satt som mål att bli världens första klimatneutrala kontinent innan halva seklet har passerat. Det är inget som kommer att ske automatiskt, utan kräver stora ansträngningar från både näringsliv och politik. 

Samtidigt är det något som måste ske utan att skada vår industris möjligheter att stå sig i den tilltagande globala konkurrensen. Risken är annars uppenbar att följden snarare blir att marknadsandelar övertas av länder med långt lägre klimatambitioner, vilket i sin tur leder till högre utsläpp, sett ur ett globalt perspektiv. 

Konkret arbetar jag just nu med revideringen av EU:s lagstiftning vad avser fluorerade växthusgaser, i egenskap av rapportör för Industriutskottets yttrande i frågan. Fluorerade gaser är växthusgaser som finns i bland annat värmepumpar. Mitt arbete kommer vara inriktat på att hitta en rimlig balans mellan att å ena sidan fasa ut en skadlig växthusgas till förmån för grönare alternativ, och å andra sidan göra detta i en takt som inte leder till oproportionerliga, negativa, effekter för vår industri och våra medborgare.

Skademinimera plattformsdirektivet 

För det andra, att skademinimera de allt mer långtgående initiativen som tas inom ramen för EU:s arbetsmarknads- och socialpolitik. Allt sedan den sociala pelaren antogs, under de svenska socialdemokraternas värdskap, har EU stegvis arbetat med att utöka de unionsgemensamma regleringarna av medlemsländernas social- och arbetsmarknadspolitik. Mycket tyder tyvärr på att fiaskot med minimilönedirektivet bara var början. 

Just nu är parlamentets arbetsmarknadsutskott inne i ett skede där frågan om hur den så kallade plattformsekonomin ska regleras är i fokus. Plattformsekonomin innebär allt från matleveranser till högkvalificerade revisionstjänster, med den gemensamma nämnaren att tjänsterna beställs via appar eller hemsidor. 

Mina ingångsvärden är att den växande plattformsekonomin kräver nya regleringar, men att det är de enskilda medlemsstaterna som  är bäst skickade att reglera frågan utifrån sina vitt skilda förutsättningar. Eftersom den uppfattningen tyvärr verkar sakna stöd i parlamentet, och vänstermajoriteten än en gång förordar ny EU-lagstiftning, arbetar jag nu för att skademinimera förslaget från EU-kommissionen i så hög utsträckning som möjligt.

Bättre kontroll av EU:s yttre gräns

För det tredje, att säkerställa att unionens yttre gräns stärks. Hur EU ska hantera migrations- och flyktingströmmar i framtiden har allt sedan 2015 varit en av de verkligt centrala EU-frågorna. Oaktat vad man kommer fram till för slutsats i den frågan, kommer det inte fungera om unionen samtidigt inte förmås att ha kontroll över vem som kommer in och ut ur unionen. EU måste helt enkelt säkra sina gränser. 

Schengensamarbetet gör att vi, i huvudsak, har fri rörlighet inom Europa. Det gör att de yttre gränserna också förvandlas till en gemensam angelägenhet. Utan kontroll över den yttre gränsen undergrävs hela tilltron inte bara till Schengen, utan faktiskt också Europasamarbetet som sådant. Som skuggrapportör för revideringen av Schengensamarbetets gränskodex kommer det här vara en fråga jag den närmaste tiden jobbar aktivt med. 

Det finns naturligtvis långt fler frågor än dessa som är avgörande för Europasamarbetet på både lång och kort sikt. Men jag är glad över förtroendet att få arbeta med några av de frågor som på riktigt spelar roll för Europas framtid.

Sara Skyttedal (KD)
Europaparlamentariker