Parlamentet drar röda linjer – hård budgetstrid väntar EU

Tonläget inför förhandlingarna om EU:s fleråriga budgetram för perioden 2028–2034 skärptes under tisdagen. På en presskonferens i Bryssel gjorde parlamentets huvudförhandlare, rumänen Siegfried Mureşan från den konservativa och kristdemokratiska EPP-gruppen och portugisiskan Carla Tavares från den socialdemokratiska S&D-gruppen, klart att de inte kommer att acceptera ett förslag som urvattnar unionens gemensamma politik.

– Vi kommer att avvisa alla försök från EU-kommissionen att åternationalisera den europeiska budgeten, sade Siegfried Mureşan.

Förhandlingarna om EU:s flerårsbudget är en av de mest komplicerade och utdragna i unionen.

Nej till nationella planer
EU-kommissionen avser, enligt läckta uppgifter, idé att stöpa om hur cirka 800 miljarder euro i budgetmedel fördelas. Modellen, inspirerad av EU:s coronafond, skulle innebära att medel för jordbruk och regional utveckling slås ihop i en enda pott för varje medlemsland. Utbetalningar skulle sedan villkoras av att länderna genomför nationella reformer som godkänts av Bryssel.

Detta avvisas bestämt av parlamentet som ser det som ett försök att kringgå deras budgetmakt och demokratiska insyn. En sådan modell skulle enligt de två parlamentarikerna strida mot EU-fördragen och förvandla EU-budgeten från ett gemensamt investeringsverktyg till en ”uttagsautomat för 27 skilda nationella intressen”.

– Detta parlament kommer inte på något sätt att acceptera den väg som kommissionen vill ta, sade Carla Tavares.

Parlamentets position, fastslagen i en resolution i maj, är att jordbruks- och sammanhållningspolitiken måste fortsätta som separata politikområden med egna budgetar. De kräver dessutom att finansieringen minst ska ligga kvar på dagens nivå, justerad för inflation.

En omöjlig ekvation
Samtidigt som parlamentet försvarar de traditionella utgiftsposterna, erkänner de att nya utmaningar kräver enorma nya satsningar. De pekar ut säkerhet, försvar och konkurrenskraft som nya prioriteringar som behöver ”betydande ökningar”. Enligt Draghirapporten har unionen ett årligt investeringsgap på upp till 800 miljarder euro för att klara den gröna och digitala omställningen och stärka innovation. Niinistörapporten rekommenderar att minst 20 procent av hela EU-budgeten bör gå till säkerhet och krisberedskap.

Denna ekvation – oförändrade anslag till traditionella områden och massiva nya satsningar – kompliceras ytterligare av tunga finansiella åtaganden. Från och med 2028 ska EU börja återbetala de gemensamma lånen för coronafonden. Det handlar om en årlig kostnad på mellan 25 och 30 miljarder euro vilket motsvarar uppemot 20 procent av EU:s nuvarande årsbudget.

Dessutom står unionen inför en möjlig utvidgning med nio kandidatländer, inklusive Ukraina. Även om beräkningarna varierar, skulle en utvidgning kunna kosta EU-budgeten mellan 130 och 260 miljarder euro över en sjuårsperiod.

– Unionen kan inte göra mer med samma eller mindre pengar. Så vi tror att en ökning av budgeten i slutändan kommer att vara oundviklig, sade EU-parlamentariker Siegfried Mureşan.

Parlamentet vill att den "självpåtagna nivån" på att EU-budgeten högst får uppgå till en procent av bruttonationalinkomsten, BNI, bör skrotas.

Nya skatter och skarpa villkor
För att lösa finansieringen utan att medlemsländernas avgifter skjuter i höjden, trycker parlamentet och kommissionen på för införandet av nya så kallade egna medel – direkta inkomstkällor till EU-budgeten, exempelvis från utsläppshandeln eller unionens koldioxidtull. Men förslagen har hittills mött starkt motstånd från viss medlemsländer som har vetorätt mot ett sådant beslut.

En annan röd linje för parlamentet är en skärpt rättsstatlighet. De kräver en starkare och mer automatiserad mekanism som kopplar utbetalningar från EU-budgeten till medlemsländernas respekt för demokratiska principer och grundläggande värden.

– Den som tar emot europeiska medel ska respektera europeiska värderingar. Denna koppling måste stärkas, sade Siegfried Mureşan.

Sverige i en svår sits
För Sverige, vars EU-avgift i dag ligger på cirka 50 miljarder kronor per år, väntar en svår balansgång. Regeringen driver en traditionellt budgetrestriktiv linje och vill se omprioriteringar från jordbruk och regionalstöd till nya områden som konkurrenskraft, säkerhet, klimat och brottsbekämpning. Samtidigt är man kritisk till både gemensam upplåning och nya egna medel.

Med så olika ingångsvärden – där parlamentet vill ha mer av allt, kommissionen vill ha radikala strukturreformer och nettobetalare som Tyskland och Sverige vill hålla i plånboken – står EU inför en budgetstrid som riskerar att bli både bitter och utdragen. Man räknar nå en uppgörelse först mot slutet av 2027 då den nuvarande budgetperioden löper ut.