Gästkrönika: När EU:s goda ambitioner blir industrins största hinder

Det är något som skaver i Bryssel. Mitt i vackra tal om tillväxt, hållbarhet och framtidstro växer ett berg av regler som hämmar den utveckling man vill främja.

Sverige är djupt sammanflätat med EU. Tre fjärdedelar av vår export går till unionens medlemsländer. Den inre marknaden, med sina fyra friheter, är en förutsättning för svensk industri och för vårt välstånd.

Men i skuggan av det växande regelberget får produktionen svårt att växa. Företag som borde lägga sin tid på innovation och investeringar tvingas i stället navigera bland tusentals nya bestämmelser. 

Det finns nu ambitioner om att minska regelbördan. Kommissionen talar om 35 procents lättnad för små och medelstora företag till år 2030 och om principen ”en in, en ut”. Det är välkommet, men det räcker inte. Varje ny regel måste granskas utifrån en enkel fråga: stärker den företagens möjlighet att växa?

Det är dock positivt att EU-domstolen nu har klargjort att unionen saknar mandat att styra över medlemsländernas lönebildning. Det är ett viktigt principiellt besked och en bekräftelse på den linje vi drivit under lång tid, dessa frågor måste även fortsättningsvis ligga på nationell nivå. Men eftersom direktivets ursprungliga syfte gått förlorat bör det upphävas

EU:s styrka ligger i de stora gemensamma frågorna: den inre marknaden och den fria rörligheten, frihandeln och klimatet. Men EU-kommissionen intervenerar i områden som helt ska lämnas till medlemsstaterna, som löner och arbetsvillkor. I Sverige bygger arbetsmarknaden på förhandling mellan parterna. Modellen ger stabilitet och flexibilitet. Att försöka foga alla medlemsländer i ett gemensamt regelverk för löner och arbetstid skulle undergräva en modell som visat sig fungera.

Samtidigt ser vi hur den inre marknaden hackar. Olika standarder, särkrav och nationella regler skapar osynliga gränser mellan länderna. IMF har uppskattat att dessa hinder motsvarar tullar på 44 procent. Det är absurt. I stället för fler detaljregler borde EU ägna sig åt att fortsätta riva hinder och göra den inre marknaden smidigare.

Så medan världen rustar för framtidens industri, fastnar vi i EU i pappersarbete. Det är ingen slump att produktiviteten halkar efter.

Svensk basindustri ligger i världstopp när det gäller hållbarhet och innovation. Företagen investerar stort i klimatsmarta lösningar – men de behöver stabila spelregler, inte ständigt nya hinder. Regelverk ska vara verktyg för tillväxt, inte ett hinder för den.

När EU:s goda ambitioner krockar med verkligheten blir resultatet ofta det motsatta: mindre investeringar, lägre tillväxt och färre jobb. Om EU verkligen vill stärka sin konkurrenskraft bör det handla om mindre byråkrati och mer handlingskraft. Då kan EU bli den tillväxtmotor det en gång var.

Per Widolf
Gästkrönikör
förhandlingschef 
Industriarbetsgivarna