Debatt: EU-rätten kräver inte maximal byråkrati av Sverige

EU-direktivens natur är tydliga: det är upp till medlemsstaterna att bestämma form och tillvägagångssätt för hur nya direktiv ska implementeras. EU-domstolen har dessutom upprepade gånger slagit fast att genomförandet ska ske med respekt för nationella rättssystem, så länge direktivets ändamål säkerställs. Det gäller i synnerhet på områden där medlemsstaterna har olika arbetsmarknadsmodeller. 

I Sverige har vi en partsmodell som sätter spelreglerna på arbetsmarknaden. Det är en modell som i stort fungerar väl. Mot denna bakgrund är regeringens linje svår att förstå. Att konsekvent hänvisa till “risk för böter” för att motivera en implementering som ligger nära direktivets ordalydelse är inte ett juridiskt tvång – det är ett politiskt val som riskerar att ge en sur eftersmak.  

Lönetransparensdirektivet riskerar att skapa betydande problem när det kommer till tidsrapportering för svenska arbetsgivare. De ger sina anställda månadslön, förtroendetid eller andra typer av arbetstidsmått. Direktivet kräver timlön räknat på faktiskt arbetad tid, vilket kommer ställa till det för svenska arbetsgivare. Kritiken har därför varit hård mot direktivet. Samtliga svenska arbetsgivarorganisationer och den europeiska organisationen SME United har pekat på samma sak: risken är stor för ökad administration, rättsosäkerhet och i praktiken sämre efterlevnad med EU-direktivets lydelse. 

Här blir regeringens argumentation motsägelsefull. Å ena sidan sägs målet vara att minimera regelbördan. Å andra sidan väljer man en implementering som i praktiken maximerar den – och avfärdar samtidigt alternativ som mindre förenliga med EU-rätten. 

Det stämmer inte. 

Det går nämligen att anpassa lagen till svensk rätt, utan att riskera böter. Det är det utredningen (SOU 2024:40) visar och det är precis den typ av avvägning som artikel 288 förutsätter. 

Det regeringen i stället behöver göra är att:  
•  Erkänna det handlingsutrymme som EU-rätten ger. 
•  Återgå till utredningens mer balanserade och genomförbara förslag. 
•  Säkerställa att reglerna blir proportionerliga, rättssäkra och anpassade till den svenska modellen.

Lönetransparensdirektivet syftar till att åstadkomma jämställda löner mellan könen. Det är ett initiativ vi välkomnar, men det ska inte medföra regelkrångel. Det har landets företagare nog av.  

Lise-Lotte Aruglander
Arbetsmarknadsexpert på Företagarna