Ett nytt Europa är skapat

Debatt: De franska och holländska folkomröstningarna innebär att kritiken av EU:s nuvarande rörelseriktning etablerats mitt i Europas kärnländer. Dagarna för en ökad maktöverföring till Bryssel är över. Den svenska regeringen står nu inför ett vägval. Det är hög tid för de europeiska ledarna att börja lyssna! Det skriver s-debattören Peter Gustavsson.

De franska väljarna har nu gett ett klart och tydligt besked om vad de tycker om EU-konstitutionen ˆ 55 procent nej. Det franska nejet var ett tydligt vänsternej där väljarna protesterade mot konstitutionens "ultraliberala" innehåll. Majoriteten av socialistpartiets väljare röstade nej och 67 procent av alla vänsterväljare stod på nejsidan.

Holländare ännu tydligare
Den holländska folkomröstningen är ännu tydligare i sitt resultat. Nejsidan översteg 60 procent. Det socialdemokratiska Arbetarpartiet var det största nejpartiet trots att partiledningen förordade ett ja. Organisationer som holländska Attac och det starkt växande Socialistpartiet deltog mycket aktivt i nejkampanjen.

Ta strid mot utvecklingen
För en svensk EU-kritisk socialdemokrat är detta en bekräftelse på vad som blivit allt tydligare sedan EMU-omröstningen 2003. För att uppnå ett jämlikt och solidariskt Europa måste vi ta strid mot den nuvarande utvecklingen inom EU. Förslag som tjänstedirektivet, som handlar om att slå sönder Europas kvarvarande välfärdsstater genom social dumpning, har sina rötter i ett ultraliberalt EU som står i motsats till arbetarrörelsens värderingar.

Debatten efter tidigare EU-omröstningar har ofta påmint om Herman Hesses klassiska fras om att regeringen måste välja ett nytt folk. Danskarnas nej till Maastrichtfördraget 1992 och till EMU 2000, irländarnas nej till Nicefördraget 2001 och svenskarnas nej till EMU 2003 har alla skett trots en massiv smutskastningskampanj från etablissemanget och flera gånger har väljarna tvingats att rösta en gång till.

Förakt för väljarna
Väljare över hela Europa som inte ger "rätt svar" på frågan har anklagats för att vara inskränkta, extremistiska och för att inte rösta om frågan i sig utan om andra saker. Nejväljarna har hånats med uttryck som att "de sitter i Borlänge och väntar på välfärd" (Ulf Adelsohn 14/9 2003).
Föraktet för de egna väljarna har nått sådana dimensioner att man i efterhand menat att man aldrig borde ha kallat folkomröstningen. Detta har gjorts av både Göran Persson i Sverige och av den holländske utrikesministern Bernhard Bot som under sista kampanjveckan menade att konstitutionen var en alldeles för "komplex" fråga för att underställas en folkomröstning.

Stormaktsbygge utan förankring
Min huvudsakliga kritik mot EU av i dag är att ett stormaktsbygge pågår utan att man har folket med sig. En ökad europeisk integration måste bygga på att Europas folk faktiskt vill ha det, och att vi har en levande demokrati på europeisk nivå. Annars kommer man att få demokratiska problem med en europeisk stat utan europeisk identitet, europeisk debatt, europeiska folkrörelser eller europeiska medier. Att åstadkomma detta tar en mycket lång tid, och kan inte beslutas uppifrån. Makten bör ligga där demokratin är som starkast.

Ny EU-debatt
Det är nu dags att i grunden förändra det sätt vi för EU-debatt i vårt land och över hela Europa. Det är nu klart att EU-kritiken inte bara kommer från periferin ˆ de gamla EFTA-staterna i Skandinavien och på de brittiska öarna ˆ utan också från unionens verkliga kärnländer.
Precis som i dagens svenska EU-debatt, så handlar det handlar inte om ifall man ska vara med i unionen eller ej utan om hur framtidens EU ska se ut. Ska vi ge mer makt till ämbetsmän i Bryssel som inte är valda och som vi inte kan kontrollera? Borde vi inte fokusera arbetet på att reformera och demokratisera unionen i stället för att föra över än mer makt till EU? Bör inte makten finnas där demokratin fungerar som bäst?

Den svenska regeringen måste välja väg
De flesta europeiska regeringar tycks ha bestämt sig för att strunta i att befolkningarna i två medlemsländer redan har lagt sitt veto, och verkar försöka köra på i alla fall. Den brittiska regeringen har i stället sagt att det är dags för en tid av reflexion.
Den svenska regeringen står nu inför ett vägval. Ska regeringen fortsätta spela med när EU-eliten fortsätter strunta i folkopinionen eller ska den säga det enda rätta ˆ att konstitutionen nu är död och att ratifikationen måste avbrytas? Och ska Sveriges regering deklarera att om ett nytt fördrag förhandlas fram ska det underställas folket i en folkomröstning? Regeringen har länge ignorerat den starka opinionen för att också svenskarna ska få säga sitt om konstitutionen ˆ det håller helt enkelt inte längre.

Under många år ville EU bli "an ever closer union" utan att någonsin fråga om det var det medborgarna i EU-länderna ville. Dagarna för en ökad maktöverföring till Bryssel är över. Det är nu dags att börja lyssna på allvar.

Peter Gustavsson
Socialdemokratisk debattör
Jobbar för närvarande åt brittiska no campaign, www.nocampaign.com